Snart påsk

 

Snart påsk

 

Snart påsk och Österlen vaknar upp efter vinterdvala.

Från påskveckan och framåt är det en aldrig sinande ström, som uppsöker det vackra kustlandskapet. 

Tillgängliga boenden fulltecknas, restauranger, caféer och uteserveringar kvicknar till i takt med hungriga turisters besök. Invånarnas stambord tas över av sugna familjer och priserna når rekordnivåer.

Fast boende får väl vänta med att äta till hösten.

Karavaner av husbilar och husvagnar tar sig fram i oändliga bilköer som ringlar längs enfiliga vägar.

Familjer, unga par och pensionärer från Sverige, Danmark och Tyskland tillbringar ledigheter i de pittoreska samhällena längs kusten.

ICA:s parkering i Kivik förändras från att lätt kunna parkera, till att man får leta efter plats. Under sex månader lätt åtkomliga kundkärror, blir plötsligt något som kanske man har turen att komma över.

Slutet maj införs den traditionella vattenransoneringen, så att hundratusentals turister och sommargäster kan duscha och leva ett vattenrikt liv.

Tillskottet som turistnäringen innebär är den livsgivande pulsen för kommuner och företagare på Skånes östkust.

 

Glad Påsk

 

C  Nils Mohlin 2022-04-13

  

UTOM RIMLIGT TVIVEL på ÖSTERLEN

Ny deckare lagom till vår och försommar.

 

”UTOM RIMLIGT TVIVEL på ÖSTERLEN”

 

En jätte, en galen seriemördare, en tokig pastor och en rysk oligark har framträdande roller i berättelsen om ondska. 

I periferin skymtar Vladimir Putin, som får anses vara väl kvalificerad för att hamna på de dåliga pojkarnas sida i en deckarroman. Kan tyckas vara en lite udda och smått förvirrad kombination på det fridfulla Österlen, där handlingen till största delen utspelar sig.

Jag hämtar ofta inspirationen till mitt skrivande i vad som händer i världen.

Jag lånar lite personlighetsdrag här och där, från ett antal vedervärdiga människor i vår tid, tillsätter en snäll jätte och kryddar med lite av vad jag lärt mig under livet. 

 

Boken lär komma ut till försommaren och den kommer då direkt att vara tillgänglig hos Adlibris, Bokus och alla andra nätbokhandlare.

 

Signerade exemplar går att beställa av mig direkt.

 

Jag tror efter den information jag fått att bokens pris kommer att ligga på 140 kronor. Portoavgifter tillkommer

 

C.  Nils Mohlin. 2022-04-11

 

 

Svensson i politiska bryderier

Valår och Svensson funderar över var han står politiskt. Lyssnar på partiledardebatter och blir inte ett dugg klokare.

Läser mycket av de politiska kommentatorernas avklädda analyser och blir något klokare.

Högerextremismen som har stark medvind i Europa tilltalar inte Svensson.

Småpartier ändrar desperat, namn, politik och ibland partiledare, övertygade om sin egen förträfflighet och att de skall snärja valmanskåren.

Ena dagen stöttar dom sossarna - Nästa dag flirtar dom med Åkesson, Busch och Kristersson.

Annat var det förr i tiden när politikerna stod stadigt höll på sina värderingar och visioner och ännu inte hemfallit till dagens taffliga politiska kackel. 

Till valet åker troligen Sabunis vingelbyxparti ut med arslet före. Kanske får det sällskap av ett eller två till som balanserar på fyraprocentsspärrens slaka lina. 

Vore nog rätt bra om en del av gaphalsarna försvann och vi fick ett tydligt tvåpartisystem, tänkte Svensson

Politikernas engagemang tycks till stor del handla om KU anmälningar, städhjälp och om hur felaktigt regeringen hanterat pandemin. Eventuella privata felsteg av enskilda politiker, oavsett hur banala, är som ett smörgåsbord för motståndarna.

I vissa parlament har politisk oenighet lösts med regelrätta slagsmål.

Än så har våra politiker inte tagit till handgripligheter, men vem sjutton vet vad som kan hända när nivåerna allt för ofta hamnar på sandlådenivå.

Vi har lösningen säger en allt tröttare Ulf Kristersson, sträcker på sina 169 centimeter och inger föga förtroende.

Invandring, sjukvård, brottslighet, miljö, skola och så vidare är viktiga frågor inser Svensson precis som alla andra.

Hur fan hade det varit om ni samarbetat lite istället för att sätta käppar i hjulet, svär Svensson.

Magdalena har ju bra skjuts nu, men är beroende av vänstern och centern. Tjejerna Nooshi Dadgostar och Annie Lööf är lite gramse på varandra och kommer inte så bra överens. Det måste de se till att göra för Magdalenas skull.

Trötte Kristersson vill bli statsminister och säger att han skall lösa Sveriges problem, om det nu finns någon kvar som tror på honom. 

Vid en eventuell borgerlig valvinst är det knappast självklart att superhögerextremisten Åkesson accepterar att spela andra fiolen. 

Sista mätningen visade att SD var näst största parti och Kristerssons M kom först på tredje plats. 

Gläfsande Kristdemokratledaren Busch sitter än i Åkessons knä, än i Kristersson knä och säljer ut sin själ och sitt parti, till Alf Svenssons stora sorg. 

Husaffär, förtal och diverse rättegångsturer är det som mest förknippas med Busch och hennes KD idag. Annat var det på gentlemannen Alf Svenssons tid.

Allt för att få sitta i en högerextremistisk regering, eller vilken som helst. Makten är tydligen det viktigaste för en del politiker. Skit samma vilket budskap eller partiprogram, spelar väl inte så stor roll, bara jag får vara med och styra landet.

 

De karismatiska ledarnas tid är förbi

Magdalena har visat sig ligga närmast det karismatiska och inger ett stabilt förtroende. Annie Lööf och Nooshi Dadgostar får se till att bli sams. 

Konstaterar Svensson och går till stamlokuset för att ta en öl med kompisarna.

 

C  Nils Mohlin 2022-01-16

På tal om karisma

Svensson renoverar liksom många andra på Österlen och lite varstans.

Herr Svensson har planer. Bostadsrätten han köpte för ett antal år sedan behöver renoveras. Nytt kök, fixa till toalett och bad, slippa golv, måla och tapetsera.

Mamma Svensson sa: ”Se nu till så att det blir smakfullt och kvalité på det du skall få gjort. Ta in anbud från minst tre hantverkare och låt mig hjälpa dig att titta på det!”

Kompisarna sa: Ja men va fan Svensson, nu får du häfta till den här jäkla lyan. Det ser ut som en pensionär bor här, tråkigt som helvete helt enkelt. Polarna föreslog en bar och en säng som skulle hänga i kättingar från taket och några påhittade tokigheter till.

Svenssons expertpanel hade uttalat sig.

 

Svensson tog in anbud – Inte för att mamma sa det, utan mer för att konfronteras med den ekonomiska verkligheten.

Ekonomiska verkligheten var ett slag på käften – Flera hundra tusen kronor.

Svensson sammankallade polarna och upplyste om att han var tveksam till att bränna så mycket pengar och kanske få skippa semesterresorna under ett par år och dessutom måste han snart byta bil.

Kompisarna sa: ”Men för helvete Svensson, du kan göra allt det där själv och spara massor av stålar. Köksinredningen köper du på IKEA, bara att skruva ihop och smälla på plats. Det går på en pisskvart. Badrummet är skitenkelt, ut med det gamla, lite ny kakel och in med grejorna igen. Måla och tapetsera gör alla själv nu för tiden. Vi hjälper dig med ett handtag om det behövs. Kolla på You Tube där finns massor av gör det själv filmer.”

Halva expertpanelen hade uttalat sig. Den andra halvan det vill säga mamma virrade på huvudet och sa: ”Min käre lille pojke du är ju inte så jättepraktiskt lagd av dig, så du borde kanske låta hantverkare ta ett rum i taget i en takt som passar din ekonomi.”

Svensson funderade och tittade under flera kvällar på ’Gör det själv filmer’ och alla renoveringsprogram på teve.

En sen fredagskväll hade Svensson fattat det oåterkalleliga beslutet.

Han skulle själv renovera oavsett vad mamma tyckte. Svensson hade kollat massor av ’gör det själv’ filmer och lånat en drös av böcker om hantverk på biblioteket.

Lördagsförmiddag stegar Svensson tillsammans med kompisen Kalle in på byggmarknaden, med noga måttsatt skiss. Han fick tag på en ung kille som lovade hjälpa Svensson.

”Det är rätt mycket du behöver, men jag skall hjälpa dig. Hur har du det med verktyg, det krävs ju en del schysta prylar för att kunna fixa till allt det här”, sa den energiske unge mannen.

”Ja… joo… jag har hammare, en hovtång och skruvmejsel”, sa Svensson.

I ett huj plockade grabben fram en uppsättning batteridrivna maskiner, vattenpass, skruvtvingar, bräckjärn, stämjärn och en hel del annat, som han påstod var nödvändigt. 

Svensson stirrade förstummad på berget av verktyg och maskiner, som han knappt visste vad de kallades och än mindre hur allt skulle användas. 

”Jag skall inte starta byggföretag, bara renovera lite i lägenheten.”

”Jo men detta är grunden i vad alla gör det självare behöver i sin verktygslåda.” 

Kalle nickade medhåll, som den värsta förståsigpåare och Svensson tänkte ’Ja det kanske behövs’.

Två timmar senare körde Svensson och Kalle iväg med fullastat släp.

Kompisarna ställde villigt upp med att riva ut kök och badrum. Svensson hade missat det där med att rörläggare och elektriker bör vara inblandade. 

På söndagskvällen låg Svenssons kvarter försänkt i mörker i en i övrigt upplyst stad och ett häftigt vattenläckage satte ortens jourtjänst i febril verksamhet.

Svenssons bostad såg ut som en av de krigszoner journalister rapporterar om på teve

”Sånt man får räkna med”, sa kompisarna.

”Tokstollar”, sa mamma.

Med kompisars hjälp fortsatte renoveringsarbetena. 

Svensson tillbringade nätterna på mammas soffa med alla goda råd och förmaningar ringande i öronen.

På torsdagen dök bostadsrättsföreningens ordförande upp. En urgammal pensionerad överste, som förmodligen suttit på hästryggen och drivit sina soldater med sabel i handen. Översten Wilhelm Ankarcrona spände hökblicken i ett gäng femtioåriga kulmagade pojkar.

Jo han kallade det medelålders gubbgänget för pojkar.

Med myndig befälsstämma upplyste han om att alla våtrum, det vill säga toalett och bad skall fuktspärras av behörigt företag. Intyg på korrekt utförande skall överlämnas till styrelsen och att endast av styrelsen godkända el- och vvsfirmor får användas. Herr överste ordförande överlämnade faktura från kommunens el – och rörjour. 

När Svensson såg beloppet sa han: ”Där rök bilbytet åt helvete!” och gjorde honnör åt översten.

 

Efter fyra veckor, oändligt många plåster, några stygn i Svensson vänsterhand, ryggskott, en hel del öl och massor av mat var Svenssons lägenhet i stort sett färdig.

Lite snett, lite vint, lite bubblor i tapeter, en och annan kakelplatta på sniskan, en diskbänk som luta åt fel håll, men Svensson var omätligt stolt och nöjd.

Mamma sa så försiktigt: ”Det måste ha blivit fruktansvärt dyrt. Det fick ju rycka ut hantverkare stup i kvarten och rätta till saker och ting. Trots det, finns här ju ändå lite skavanker här och där.” 

Diplomati är inte mamma Svenssons starka sida.

”Varför i all världen skall du ha en klumpig säng hängande i taket i gamla rostiga järnkättingar, du kommer att bli sjösjuk och en bar som tar upp halva vardagsrummet?” Sa mamma och virrade på huvudet.

”Detta blev fan så mycket billigare och jag är nöjd. Det handlar om modern inredningsdesign, Art déco förstår du”, svarade Svensson surt. Väl medveten om att det blivit mer än aningen dyrare, att semesterresa och bilbyte fått stryka på foten. Dessutom väntade ett återbesök hos doktorn för att ta bort stygnen och ett antal besök hos sjukgymnast för att återställa ryggen i funktionsdugligt skick.

 

Svensson gick belåtet till sängs i den uppriggade kojen, som gungade sakta av och an. Kedjorna gnisslade rogivande, som att höra havets brus eller fåglars kvitter, tyckte Svensson belåtet. 

Till halv två på natten, då han hämtade smörjkannan, när brus och kvitter inte var annat än ett jävla intensivt gnisslande och mindre rogivande.

Efter två timmars sömn vaknade Svensson av ett utdraget knakande från taket. Följt av tunga kättingars rassel och en öronbedövande smäll. Svensson lämnade sängen ofrivilligt med en ekvilibristisk baklängesvolt och hamnade mot väggen i andra delen av rummet med benen sträckta rakt upp mot taket och rumpan intryckt i väggen. 

Rumpavtrycket i den enkla gipsväggen fick Svensson leva med, ungefär som ’gör det självarens’ stolta signatur.

Svenson svor en ramsa, grimaserade över ryggskottet, gned sig över ömmande bak, drog till sig täcke och kudde. Skakade bort putsflagor och annat bråte som följt med från taket. Tittade med mordisk blick på sängen som olycksbådande svängde på två kvarvarande kättingar, huvudändan hade brutit genom nylagda golvet, ungefär som när Titanic knäckte isen och förliste. Två kättingar låg i försmädliga högar på golvet.

Svensson gick och la sig på soffan, som var inklämd framför baren i vardagsrummet.

Tio minuter senare ringde herr överste ordförande på dörren. Iklädd morgonrock, mustaschen i perfekt vaxat skick och sabel i handen, stod han som spöklik figur från historiskt slagfält. Med hökblicken fixerad i de Svenssonska ögonen undrade överste Ankarcrona, vad i helvete det var för en otrolig smäll han hört från Svensson våning.

”Inget speciellt jag korkade bara upp champagnen”, sa Svensson, smällde igen dörren, gick och la sig på soffan och sov till elva dagen därpå.

 

C  Nils Mohlin 2022-01-13

 

 

  

Svensson som gourmetkock och vi äter lugnt på Österlen

 Herr Svensson har många hobbys. 

Matlagning toppar listan, som det senast tillkomna intresset och vid kanalernas matlagningsprogram är Svensson klistrad vid teven. 

Läsa recept innan han släcker på kvällen är obligatoriskt, liksom efterföljande mackor när hungern vrålar högre än sömnbehovet.

 

Svensson blickar euforiskt mot sina gudar Leif Mannerström, Erik Lallerstedt, Jan Boris Möller, Tina Nordström, Tareq Taylor och många fler. I köket har han porträttbilder av flertalet och de tittar kritiskt ner på hans ambitiöst spretande kulinariska ansträngningar. Med ofta milt uttryckt, katastrofala resultat.

Mat och matlagning är för tillfället Svenssons religion. Inget tal om saken. Vid grytorna känner han sig som sina högt stående idoler, som en kreatör och låter fantasin flöda. 

Naturligtvis vill Svensson göra som sina förebilder, att med en elegant knyck på handleden vända pyttipanna och pannkakor i luften. 

Pyttipannan fick Svensson sopa upp från golvet och rester av pannkakan syns fortfarande i taket.

Att slaviskt följa recept är inte Svenssons likör. Om det är kött, fisk eller grönsaker som skall tillagas, så smakar han på alla dyrt inhandlade kryddor och tillbehör först. Tar sedan bara av det som tilltalar honom smakmässigt, vilket gör att de färdiga rätterna allt som oftast haltar lite i smakupplevelsen.

Det som förändrade Svenssons vana att smaka på allting var en burk Sambal Olek. Svensson tog en rejäl sked av den mörkfärgade pastan och for sedan runt lägenheten som en eldsprutande drake.

Svenssons mamma, sjuttiofemåriga fru Svensson bjuds ibland in för att tillsammans med sonen avnjuta någon av hans tillagade gourmetmåltider.

”Räcker det inte med att vi tar en kopp kaffe?” Frågar fru Svensson i vädjande ton eller: ”Jag kan inte idag, måste träffa mina väninnor!”

”Ni träffades ju igår”, genmälde Svensson. 

”Vi hann inte bli färdiga.”

”Vadå färdiga? Ni är ju pensionärer hela bunten!”

Då brände mamma till med: ”Hur går det med din träning? Du har väl gått ner några kilon nu? Ät inte för mycket lilla gubben!”

”Ger mig fan på att hon är i maskopi med den djävulske tränaren på gymmet.” Mumlade Svensson efter samtalet.

 

”Fan jag ringer kompisarna. Här finns mat till ett helt kompani. Dom brukar inte vara nödbedda.”

”Vad blir det för käk?” Undrade Kalle, vis av erfarenheter från Svenssons kök.

Svensson levererade en lång beskrivning, som Kalle inte förstod värst mycket av. Men tänkte, ’det låter inte speciellt hälsosamt.’

Två timmar senare satt fyra glada kamrater och åt det sista av färdigmaten från kvarterskrogen.

Ett nedsläckt och skövlat kök med intorkad mat, som Svensson själv för skamskull provat ett par skedar av innan han instämde i kompisarnas förslag om mat från krogen.

Morgonen därpå var köket hjälpligt städat. Soporna klara att bära ner och överst tronade ett antal kända kockars anleten.

”Fan ta er!” mumlade Svensson och lät Mannerström tillsammans med hela gänget försvinna i soptunnans gap.

 

C. Nils Mohlin 2022-01-11

 

Facebook i Kivik och lite varstans

De första berättelserna om herr Svensson skrev jag för drygt tio år sedan. Han har sedan dess förföljt mig, pockat på uppmärksamhet och dyker upp lite då och då i mina texter.

Herr Svensson är en högst alldaglig medelålders kille med ungefär samma glädjeämnen och bekymmer som alla andra. 

Nu skall jag berätta om när Svensson skaffade sig ett Facebookkonto.

 

Herr Svensson har tagit steget, blivit social och skapat ett konto på Facebook.

Vem kunde väl tro det om den glade garcon Svensson, sällskapsmänniska i alla sammanhang. Lider vare sig av tunghäfta eller blygsel.

Det inre motståndet mot sociala forum får ge vika och Svensson sätter sig framför datorn.

Med stora bokstäver står det ’Gå med – Det är gratis och kommer alltid att vara det’.

Svensson anger namn, e postadress och kommer till lösenord. Datorn föreslår en horribel sammanställning av bokstäver och siffror. Svensson skakar på huvudet – ”Det där skulle inte ens Einstein kunnat memorera”. Olika kombinationer av namnet Svensson är tydligen lönlöst, då det bemöts med datorns lite hånfulla – ’Svagt’. Efter mycket funderande över säkert lösenord knappar Svensson in ********.  

Anger födelsedag och i ett fåfängans nyck blir femtioårige Svensson helt plötsligt fyrtio år. Efter det frågar Facebook om han är kvinna eller man – ”Man för helvete!”

Allt ifyllt och Svensson klickar på ’Gå med’.

Dags att logga in på kontot – E postadress och lösenord. När ’Du har angett fel lösenord’ retfullt skrattar åt honom för tredje gången, tvingas Svensson medge det nesliga och begära nytt lösenord. Det hela ordnar sig med email och nu är Svensson äntligen inne på sitt konto.

Svensson fyller i resterande uppgifter om civilstånd, skolor, utbildning, arbete och så vidare. – Vad i helsike, är det någon jäkla anställningsintervju?

Svensson skall lägga in en bild på sig själv och väljer en för tjugo kilo sedan. Ganska så väl överensstämmande med en tio år yngre Svensson.

Förslag på vänner dyker upp och Svensson klickar på gamla studiekamrater, arbetskamrater och andra han lärt känna under åren.

Wow 27 vänner, det var inte illa. Nästa steg är att göra en exkursion i Facebook världen och Svensson gapar i stum förundran, när han ser att folk har allt från några tiotal vänner till tusentals.

Det dyker upp inbjudningar från än här och än där om att gå med i grupper, olika spel. Vänförfrågningar, inbjudningar till evenemang och mycket annat.

”Det var själve fan, skall man inte kunna styra det här själv. Jag vill inte spela några jävla spel.”

Svensson upptäcker att han helt plötsligt kommit med i en massa grupper – Hur det nu gått till.

Efter några timmar i Facebookvärlden har Svensson oväntat hundra vänner och ett femtontal som börjar chatta med honom.

”Kul, men nu får det vara nog för idag!”

Svensson går till sitt stamlokus för att ta en öl med kompisarna. Med en öl i handen strosar han bort till bordet och de tre kompisarna.

Det första han ser är att två är på sina mobiler inloggade på Facebook. Den tredje sitter slött och tittar på, ger Svensson ett likgiltigt ögonkast och säger:

”Vill du snacka får du logga in på Facebook, drick annars din öl och håll truten!”

 

C  Nils Mohlin 2022-01-09

 

 

 

På tal om nyårslöften i Kivik och lite varstans

 Andas ut sakta, sakta. Spegelns stolta kroppsprofil med högburen bröstkorg, sjunker i takt med utandningen till malplacerad kula, halvmetern längre ner.

Svenssons humör smäller i golvet likt pannkakan, som halkar av fatet.

Älskade kalorier – Hatade kalorier.

Kalorier som spelar nesliga spratt, förvandlar ungdomsideal till blekfet massa.

Femtio bast konstaterar Svensson när han studerar spegelns hånfulla champagneliknande figur – Ingen Arnold eller Rambo inte.

Decenniers nyårslöften tillkomna i festens lycksaliga rus. Ouppfyllda samvetskvalfyllda tomma löften skapar större klädstorlekar. Går inte skylla på fukt i garderoben, när kläder tycks krympa till ministorlekar i oroväckande takt.

Nej… nu jävlar skall det hända grejor!

Flådiga träningskläder, moderiktiga gympadojor, träningskort på gym, rödmarkerade träningspass i kalendern månader framöver. Tusenlappar investerade i drömmen om sommarens vältränade atletiska figur.

 

En sympatisk man i trettioårsåldern tar emot Svensson. Visar honom runt bland alla obegripliga redskap och talar om att det är han som skall träna och hjälpa Svensson till ett bättre liv.

Blivande träningskamrater kämpar i maskiner, med hantlar och stänger. Ansiktsuttryck som skiftar från glädje och belåtenhet till förvridna plågade anleten.

Svett, tårar och dunkamusik fungerar likt piskan på galärslavarna, som lydigt följer takt och instruktioner.

Svensson nu mycket blekare undrar stilla – Vad fan har jag gett mig in i?

 

Under hurtig tränares militäriska tillrop späker Svensson sin kropp i maskiner, som får honom att tänka på medeltida tortyrredskap.

Svettas, sliter och drar tills kroppen av mjölksyra darrar, som en sufflé, går ner i spagat i duschen och andas ut.

Samma sak måndag, onsdag, fredag och däremellan motionslöpa. Tjugo kilo skall bort sa hurtbullen, som under skränig musik leder tortyren i gymmet.

På hemvägen tvärnitar Svensson vid korvkiosken. Två tjocka med mos, hem och Svensson ställer sig på vågen – Plus minus noll!

Värkande kropp sjunker ner i tevefåtöljens omslutande famn. Lite chips, lite ost, en öl – Rom byggdes inte på en dag. Lite belöning skadar absolut inte. 

Den där misshandlaren hade sagt att Svensson skulle få kostråd – Nonsens!

 

Onsdag samma helvete, nu med en kropp som smärtar för varje rörelse och en tränare utan empati.

Kör, kör, hårdare, en gång till, ja så tar du i lite, känn hur musklerna arbetar.

Vilka jävla muskler? Dusch, tvärnit vid korvkiosken, tevefåtöljen, chips, ostbågar och öl.

Torsdag skall kost ventileras, proteiner, kolhydrater och det goda fettet, inte likvärdigt med det som smakar gott, utan det som enligt experten gör gott. Grönsaker, frukt, bönor, linser, nötter, fet fisk och så vidare. Var i helvete tog korv, hamburgare, pommes frites och bearnaisesåsen vägen. Jo det var lika med det onda kolesterolet påstod människan.

Fredag ett nytt möte med fan själv och hans djävulska tortyrredskap.

Svensson biter samman och lider syndarens kvalfulla straff. Sympatisk – Han är inte ett förbaskat dugg sympatisk.

Kör, ja så tar vi i lite, hårdare, hårdare, pressa dig lite, känner du hur musklerna arbetar, ja och så en gång till!

Förbannat begränsad vokabulär idioten har! Kan han inga andra ord? Sadist är vad han är, konstaterade Svensson.

Efter tredje passet vaggar Svensson bredbent och baklänges nerför trappan. I måndags kände han sig i alla fall som en femtioåring. Tre pass senare färdig för äldrevården. Skam den som ger sig. Lördag innebär joggingtur.

Med en kropp som skriker högljutt av smärta, träningsvärk sa djävulens grymme hantlangare. Går över sa han, sedan är det bara att köra så det ryker.

Min kropp ryker redan noterade Svensson och snart ryker den väl åt helvete.

Svensson drar på sig träningsoverall, löparskor och stapplar ut på gatan, där han sakta stretchar sig fram.

En äldre dam med käpp passerar honom med raska steg. Ett hån utsänt av barbarisk tränare, mumlar Svensson, när han med blytunga fötter och ben lunkar gatan fram.

Vänder vänster, vänster, vänster och är tillbaka vid sin port. Tar sig med målmedvetna steg till hemmets lugna vrå och sätter sig vid datorn.

Blocket – Träningsoverall och dito skor, obetydligt använt säljes.

Svensson korkar upp en öl och sjunker ner i fåtöljen med ett belåtet varggrin – Inga fler hjärtlösa träningssadister i hans liv! Inte i år i vart fall!

 

Skrev han som tränat i 53 år

 

C  Nils Mohlin 2022-01-08