Herr Svensson har planer. Bostadsrätten han köpte för ett antal år sedan behöver renoveras. Nytt kök, fixa till toalett och bad, slippa golv, måla och tapetsera.
Mamma Svensson sa: ”Se nu till så att det blir smakfullt och kvalité på det du skall få gjort. Ta in anbud från minst tre hantverkare och låt mig hjälpa dig att titta på det!”
Kompisarna sa: Ja men va fan Svensson, nu får du häfta till den här jäkla lyan. Det ser ut som en pensionär bor här, tråkigt som helvete helt enkelt. Polarna föreslog en bar och en säng som skulle hänga i kättingar från taket och några påhittade tokigheter till.
Svenssons expertpanel hade uttalat sig.
Svensson tog in anbud – Inte för att mamma sa det, utan mer för att konfronteras med den ekonomiska verkligheten.
Ekonomiska verkligheten var ett slag på käften – Flera hundra tusen kronor.
Svensson sammankallade polarna och upplyste om att han var tveksam till att bränna så mycket pengar och kanske få skippa semesterresorna under ett par år och dessutom måste han snart byta bil.
Kompisarna sa: ”Men för helvete Svensson, du kan göra allt det där själv och spara massor av stålar. Köksinredningen köper du på IKEA, bara att skruva ihop och smälla på plats. Det går på en pisskvart. Badrummet är skitenkelt, ut med det gamla, lite ny kakel och in med grejorna igen. Måla och tapetsera gör alla själv nu för tiden. Vi hjälper dig med ett handtag om det behövs. Kolla på You Tube där finns massor av gör det själv filmer.”
Halva expertpanelen hade uttalat sig. Den andra halvan det vill säga mamma virrade på huvudet och sa: ”Min käre lille pojke du är ju inte så jättepraktiskt lagd av dig, så du borde kanske låta hantverkare ta ett rum i taget i en takt som passar din ekonomi.”
Svensson funderade och tittade under flera kvällar på ’Gör det själv filmer’ och alla renoveringsprogram på teve.
En sen fredagskväll hade Svensson fattat det oåterkalleliga beslutet.
Han skulle själv renovera oavsett vad mamma tyckte. Svensson hade kollat massor av ’gör det själv’ filmer och lånat en drös av böcker om hantverk på biblioteket.
Lördagsförmiddag stegar Svensson tillsammans med kompisen Kalle in på byggmarknaden, med noga måttsatt skiss. Han fick tag på en ung kille som lovade hjälpa Svensson.
”Det är rätt mycket du behöver, men jag skall hjälpa dig. Hur har du det med verktyg, det krävs ju en del schysta prylar för att kunna fixa till allt det här”, sa den energiske unge mannen.
”Ja… joo… jag har hammare, en hovtång och skruvmejsel”, sa Svensson.
I ett huj plockade grabben fram en uppsättning batteridrivna maskiner, vattenpass, skruvtvingar, bräckjärn, stämjärn och en hel del annat, som han påstod var nödvändigt.
Svensson stirrade förstummad på berget av verktyg och maskiner, som han knappt visste vad de kallades och än mindre hur allt skulle användas.
”Jag skall inte starta byggföretag, bara renovera lite i lägenheten.”
”Jo men detta är grunden i vad alla gör det självare behöver i sin verktygslåda.”
Kalle nickade medhåll, som den värsta förståsigpåare och Svensson tänkte ’Ja det kanske behövs’.
Två timmar senare körde Svensson och Kalle iväg med fullastat släp.
Kompisarna ställde villigt upp med att riva ut kök och badrum. Svensson hade missat det där med att rörläggare och elektriker bör vara inblandade.
På söndagskvällen låg Svenssons kvarter försänkt i mörker i en i övrigt upplyst stad och ett häftigt vattenläckage satte ortens jourtjänst i febril verksamhet.
Svenssons bostad såg ut som en av de krigszoner journalister rapporterar om på teve
”Sånt man får räkna med”, sa kompisarna.
”Tokstollar”, sa mamma.
Med kompisars hjälp fortsatte renoveringsarbetena.
Svensson tillbringade nätterna på mammas soffa med alla goda råd och förmaningar ringande i öronen.
På torsdagen dök bostadsrättsföreningens ordförande upp. En urgammal pensionerad överste, som förmodligen suttit på hästryggen och drivit sina soldater med sabel i handen. Översten Wilhelm Ankarcrona spände hökblicken i ett gäng femtioåriga kulmagade pojkar.
Jo han kallade det medelålders gubbgänget för pojkar.
Med myndig befälsstämma upplyste han om att alla våtrum, det vill säga toalett och bad skall fuktspärras av behörigt företag. Intyg på korrekt utförande skall överlämnas till styrelsen och att endast av styrelsen godkända el- och vvsfirmor får användas. Herr överste ordförande överlämnade faktura från kommunens el – och rörjour.
När Svensson såg beloppet sa han: ”Där rök bilbytet åt helvete!” och gjorde honnör åt översten.
Efter fyra veckor, oändligt många plåster, några stygn i Svensson vänsterhand, ryggskott, en hel del öl och massor av mat var Svenssons lägenhet i stort sett färdig.
Lite snett, lite vint, lite bubblor i tapeter, en och annan kakelplatta på sniskan, en diskbänk som luta åt fel håll, men Svensson var omätligt stolt och nöjd.
Mamma sa så försiktigt: ”Det måste ha blivit fruktansvärt dyrt. Det fick ju rycka ut hantverkare stup i kvarten och rätta till saker och ting. Trots det, finns här ju ändå lite skavanker här och där.”
Diplomati är inte mamma Svenssons starka sida.
”Varför i all världen skall du ha en klumpig säng hängande i taket i gamla rostiga järnkättingar, du kommer att bli sjösjuk och en bar som tar upp halva vardagsrummet?” Sa mamma och virrade på huvudet.
”Detta blev fan så mycket billigare och jag är nöjd. Det handlar om modern inredningsdesign, Art déco förstår du”, svarade Svensson surt. Väl medveten om att det blivit mer än aningen dyrare, att semesterresa och bilbyte fått stryka på foten. Dessutom väntade ett återbesök hos doktorn för att ta bort stygnen och ett antal besök hos sjukgymnast för att återställa ryggen i funktionsdugligt skick.
Svensson gick belåtet till sängs i den uppriggade kojen, som gungade sakta av och an. Kedjorna gnisslade rogivande, som att höra havets brus eller fåglars kvitter, tyckte Svensson belåtet.
Till halv två på natten, då han hämtade smörjkannan, när brus och kvitter inte var annat än ett jävla intensivt gnisslande och mindre rogivande.
Efter två timmars sömn vaknade Svensson av ett utdraget knakande från taket. Följt av tunga kättingars rassel och en öronbedövande smäll. Svensson lämnade sängen ofrivilligt med en ekvilibristisk baklängesvolt och hamnade mot väggen i andra delen av rummet med benen sträckta rakt upp mot taket och rumpan intryckt i väggen.
Rumpavtrycket i den enkla gipsväggen fick Svensson leva med, ungefär som ’gör det självarens’ stolta signatur.
Svenson svor en ramsa, grimaserade över ryggskottet, gned sig över ömmande bak, drog till sig täcke och kudde. Skakade bort putsflagor och annat bråte som följt med från taket. Tittade med mordisk blick på sängen som olycksbådande svängde på två kvarvarande kättingar, huvudändan hade brutit genom nylagda golvet, ungefär som när Titanic knäckte isen och förliste. Två kättingar låg i försmädliga högar på golvet.
Svensson gick och la sig på soffan, som var inklämd framför baren i vardagsrummet.
Tio minuter senare ringde herr överste ordförande på dörren. Iklädd morgonrock, mustaschen i perfekt vaxat skick och sabel i handen, stod han som spöklik figur från historiskt slagfält. Med hökblicken fixerad i de Svenssonska ögonen undrade överste Ankarcrona, vad i helvete det var för en otrolig smäll han hört från Svensson våning.
”Inget speciellt jag korkade bara upp champagnen”, sa Svensson, smällde igen dörren, gick och la sig på soffan och sov till elva dagen därpå.
C Nils Mohlin 2022-01-13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar