På samhällets skuggsida

Missbruk, psykisk ohälsa eller möjligen både och, är lite av det välmående samhällets baksida.

Vi lägger märke till dessa individer, men ser vi dem verkligen?

En utsatt, mycket sårbar grupp, som det gått fel för någonstans i livet. 

Utan att lägga några värderingar i varför de hamnat i ett utanförskap, så är möjligheterna till återanpassning ibland som en oöverstiglig mur.

Det finns ett fåtal som vägrar återanpassning och hävdar sin rätt till livet på gatan och boende på offentliga toaletter. 

Flertalet vill dock ha en förändring och återvända till ett värdigt liv med bostad och tre mål mat om dagen.

Vilket kan förefalla vara en självklarhet.

Utan fast arbete, ingen ordnad ekonomi och ingen bostad värt namnet, så är vägen lång, knagglig och omänsklig för de som verkligen vill ha förändringen.

Som förvaltare och god man har jag under åren konfronterats med problemet i Simrishamns kommun.

Socialförvaltningen och Prologen i den mån de är inblandade gör ett storartat arbete med de verktyg dom förfogar över.

Hyra en enrummare idag är för de flesta av oss tämligen enkelt i den mån det finns lediga sådana. Fast inkomst, en upplysning, möjligen referenser så är det som regel klart.

För de som inte har fast inkomst, fläckfri upplysning och goda referenser är det praktiskt taget omöjligt om inte en stark borgenär dyker upp.

För något år sedan stängdes olyckligtvis Cissela i Borrby, som var ett utmärkt boende för de som hamnat på samhällets skuggsida.

I ett humanistiskt samhälle är det inte acceptabelt att hänvisa människor till vandrarhemsboende av lägsta klass. Där närheten till droger är märkbar och risken för att hamna i fel sällskap stor.

Detta är som jag ser det ett synnerligen angeläget ämne för våra politiker.

Öppna Cissela igen eller ett likvärdigt boende! Behovet är akut!

 

Nils Mohlin 2021-12-02

 

 

 

 

Robotar i Kivik och lite varstans

 Såg som hastigast på nyhetsprogrammet efter fem på kanal 4.

I en undertext stod det: 

”Levande robotar fortplantar sig på egen hand!”

För någon månad sedan köpte vi en otroligt bra robot, som tar hand om dammsugningen på ett exemplariskt sätt åt oss. Den till och med snackar.

Min fru döpte roboten till Antonio. 

Efter att ha läst den där förbaskade raden på teve 4 så går jag och hoppas på att Antonio snart skall bli pappa, så att hans avkomma kan ta hand om nedre våningen i vårt hus.

Vadå levande robot?

 

Önskar er en trevlig dag!

 

Copyright Nils Mohlin 2021-12-01

Valprapport 15 från Kivik

 Jag är riktigt stor nu! Nästan fyra och en halv månad gammal.

Vi har fått något som kallas snö och det är schysst att busa i.

Även om husse svor en ramsa när han skotta och sopa entrén, så hade han inget emot när jag lekte med honom i trädgården.

Inomhus finns det också mycket att göra. Hjälpa matte och husse med en massa göromål och det tar sin tid.

Jag har också lärt mig plocka en massa saker från soffborden. Men de där två konstiga människorna som jag bor tillsammans med har satt upp alla grejor så högt, att jag inte når dem.

Har ni hört på maken vilka dumheter.

Köksbordet överlistade jag! Två snabba moment – en halvt utdragen stol som jag gör en mellanstuds på och vips står jag på matbordet.

Men det var tydligen inte så populärt för nu skjuter dom in alla stolarna ordentligt. Vadå… jag kan väl lära mig att dra ut en stol.

Husse kallar mig för Turbolisa ibland, vad han nu menar med det.

Trams såklart!

Jag heter Chloe, så de så!

 

Woffhälsningar från Chloe. Jo husse han hälsar också.

 

 C  Nils Mohlin 2021-11-30

 

Valprapport 14 från Kivik

Idag fyller jag tre månader och är snart en stor stark Jack Russel.

Valplivet är faktiskt ganska så behagligt.

Man får mat, godis och beröm. På kvällarna när vi ser på teve så ligger jag antingen i min nya säng i vardagsrummet, ibland hos matte i soffan eller så sträcker jag ut mig i husses knä.

Husse säger att jag inte får använda hans dator och telefon. Då får han ju för sjutton se till att lägga dem någon annanstans än på sin fotpall. 

Men det är klart han skriver ju om mig och tar bilder på mig, så han får väl ha de där grejorna ifred.

Husse säger att jag är en bortskämd diva, vad han nu menar med det.

Valptänderna är irriterande, jag måste bita och tugga på saker. Husse har handlat hem ben och grisöron till mig, som är riktigt smaskens. 

Jag är faktiskt ganska lydig och har ännu inte tuggat sönder något otillåtet. 

Jag har visserligen ett gott öga till ett par skor som står i hallen. Dom kommer jag nog att ta hand om en dag. Även om jag misstänker att husse lurat mig och ställt ett par utslitna skor där för att testa mig.

Helst skulle jag vilja ha ett par av mattes nya med härlig läderdoft i. Har ni hört på maken, matte ställer in sina skor i en garderob, precis som om hon misstänker att jag skall röra dem. 

En dag skall jag lära mig att öppna garderober och skåp. Ni kan inte ana valpkompisar hur mycket intressant och tuggvänligt som tvåbenta förvarar i dom där utrymmena.

 

Hej då alla kompisar

Chloe

 

Ó  Nils Mohlin 2021-10-21

 

Valprapport 13 från Kivik

Som valp är det en förfärlig massa tråkigt tjat man får stå ut med.

Eller vad säger ni valpkompisar?

Det är nej, nej, nej, sitt, tass, ligg, stanna, hit, men för sjutton kan dom aldrig bestämma sig.

Jag är slug och går med på de där dumheterna, då får jag godis, beröm och blir omklappad.

Det där med nummer ett och två fungerar ganska bra, det är ju rätt skämmigt att göra bort sig. Det hände en liten olycka häromdagen efter morgonpromenad och bus i trädgården. Jag låtsades som ingenting, matte eller husse plockade nog upp det.

Det där skall jag bli riktigt bra på, jag har ett favoritställe i trädgården, där jag brukar uträtta mina behov.

Jag har andra favoritställen där jag gräver. Jag känner lukten efter sorkar och möss, men jag lyckas inte få tag på dem. Snart skall jag överlista de där små marodörerna, som har fräckheten att gömma sig under mina altaner.

Den där katten jag berättade om häromdagen är en sällsynt fräck usling. Går balansgång på mitt plank och nästan hånflinar åt mig när jag försöker skälla på honom.

Okej jag kan inte skälla så högt ännu, men vänta du din nedriga typ tills jag är lite större, då skall jag skälla bort dig från planket.

Någon jädrans ordning får det väl ändå vara. Det är min trädgård, mina altaner och mitt plank, hör du det kattlymmel.

 

Hej då valpkompisar, vi hörs snart!

 

Ó  Nils Mohlin 2021-10-17

  

Valprapport 12 från Kivik

 För några dagar sedan blev jag tolv veckor och börjar bli riktigt stor. Imponerande tre kilo vägde jag hos veterinären och jag skall äta jättemycket så att jag blir lika stor som dom där jag möter ibland.

”Så stor blir du inte!” Säger husse. Vad vet han om det, se bara till att ge mig mycket mat och godis. 

Igår var jag med husse när han arbetade och jag fick en ny säng. En stor härlig som jag kan vräka mig i och få plats med mina favoritleksaker i.

I dag är det lördag och jag skall hjälpa matte i trädgården. Jag sprider löv och matte krattar. Sedan ligger hon på alla fyra och bökar i rabatterna, men hallå där, det är ju ja som skall gräva där. Någon rättvisa får ju råda.

Jag har gjort nya intressanta upptäckter inomhus. Bokhyllorna – Är man smart, så tömmer man de två nedersta hyllorna i ett nafs.

Husse tyckte inte det var smart och satte ett dumt galler famför. Nåja det där löser jag väl i sinom tid.

I morse tog jag husse med på en promenad och såg världens största hund. Husse påstod det var en häst, men hussar skall man ta med en nypa salt.

 

Hej då alla valpkompisar! Ja ni andra också!

 

Ó  Nils Mohlin 2021-10-16

Valprapport 11 från Kivik

Är man en smart valp, gör man precis som matte och husse säger. Busar det gör man när dom vänder ryggen till.

Jag lyder på att sitta, ligga, räcka tass, inkallning och stanna. 

”Duktig”, säger husse och tömmer fickorna på godis.

Han må väl begripa att alla de där konstigheterna gör jag bara för att linda honom runt min tass och få godiset.

Terrorattentat mot mattor och skor är nog min häftigaste sysselsättning.

När husse tittar på mig med bestämd blick och frågar ”är det du Chloe”?

Sitter jag jättefint och tittar på honom med den där oemotståndliga valpblicken. Då blir jag omklappad och får godis. Husse lägger mattorna till rätta och ställer skorna på plats.

Bra för så vill jag helst ha det när jag börjar om på ny kula.

 

Hej på er alla valpar, nu kör vi igång.

 

Ó  Nils Mohlin 2021-10-13