På samhällets skuggsida

Missbruk, psykisk ohälsa eller möjligen både och, är lite av det välmående samhällets baksida.

Vi lägger märke till dessa individer, men ser vi dem verkligen?

En utsatt, mycket sårbar grupp, som det gått fel för någonstans i livet. 

Utan att lägga några värderingar i varför de hamnat i ett utanförskap, så är möjligheterna till återanpassning ibland som en oöverstiglig mur.

Det finns ett fåtal som vägrar återanpassning och hävdar sin rätt till livet på gatan och boende på offentliga toaletter. 

Flertalet vill dock ha en förändring och återvända till ett värdigt liv med bostad och tre mål mat om dagen.

Vilket kan förefalla vara en självklarhet.

Utan fast arbete, ingen ordnad ekonomi och ingen bostad värt namnet, så är vägen lång, knagglig och omänsklig för de som verkligen vill ha förändringen.

Som förvaltare och god man har jag under åren konfronterats med problemet i Simrishamns kommun.

Socialförvaltningen och Prologen i den mån de är inblandade gör ett storartat arbete med de verktyg dom förfogar över.

Hyra en enrummare idag är för de flesta av oss tämligen enkelt i den mån det finns lediga sådana. Fast inkomst, en upplysning, möjligen referenser så är det som regel klart.

För de som inte har fast inkomst, fläckfri upplysning och goda referenser är det praktiskt taget omöjligt om inte en stark borgenär dyker upp.

För något år sedan stängdes olyckligtvis Cissela i Borrby, som var ett utmärkt boende för de som hamnat på samhällets skuggsida.

I ett humanistiskt samhälle är det inte acceptabelt att hänvisa människor till vandrarhemsboende av lägsta klass. Där närheten till droger är märkbar och risken för att hamna i fel sällskap stor.

Detta är som jag ser det ett synnerligen angeläget ämne för våra politiker.

Öppna Cissela igen eller ett likvärdigt boende! Behovet är akut!

 

Nils Mohlin 2021-12-02