Rapport från sjuksängen

Som sagt igår blev jag opererad och efter operationen har det varit träning och åter träning. Efter 24 timmar blev jag hemskickad tämligen hög på morfin, men det gör ju träningen dess enklare.

Det känns som jag har en jäkla förmåga att hamna i olika situationer. På uppvaket en stor öppen sal, så fanns det fem andra patienter, sköterskor, undersköterskor och en läkare. Jag hade fått ryggmärgsbedövning och det tar ett tag innan den släpper. När den gjort det, sa jag försynt till en sköterska ”jag behöver gå på toaletten”. ”Behöver du kissa?” frågade hon på ett sätt så att det knappast kunde undgå någon. ”Du får inte gå själv ännu! Vi hjälper dig!”

Två personal återkom med en mobil toalettstol, som de ställde mitt på golvet. Med hjälp av en motoriserad gåstol transporterade de mig till den centralt placerade toaletten. Situationen kändes inte riktigt bekväm, men jag drog upp operationsskjortan och stod där praktiskt taget näck och skulle kissa. Då lyfter jag på huvudet och ser femton par ögon riktade mot mig och det jag skall göra.

Jag tittade på dem och sa ”ni kan möjligen inte tänka er att titta åt ett annat håll?”. Icke fasiken kunde jag kissa då.

En annan episod hände i natt. Min rumskompis och jag hade båda varit flitiga med träningen och låg på våra sängar och pratade lite morfinsluddriga om allt mellan himmel och hav. Plötsligt brister kompisen operationssår upp och han började störtblöda. Jag ringer på larm knappen och snart är vårt lilla rum fullt av folk av alla de sorter för att ta hand om kompisen. De flockas runt hans säng och börjar åtgärda det hela, när jag ser från min plats på första parkett en mycket ung AT läkare bli alldeles vit i ansiktet. Hon lutar sig mot väggen och sjunker samman i en hög på golvet. Två personal gick åt för att ta hand om sin däckade kollega. Min kompis blev omplåstrad och vi blev fullproppade med morfin och förmodligen något insomningsmedel för fem minuter senare var vi totalt utslagna och sov resten av natten.

Ó  Nils Mohlin 20-02-12

Ciara hälsar på

Ciara härjar på Österlen också, träden böjer sig motvilligt i stormens framfart. Lösa föremål som inte säkrats virvlar likt papperstussar i vredgad vind. Regnet piskar på fönsterrutor i oupphörligt crescendo. Vindstötar som bringar ur balans och vi prisar vår ombonade och sköna bostad. Vi sitter i vars en fåtölj och läser, assistenten bevakar scenariot utomhus och morrar till lite när vinden blir alltför våldsam. Tittar på mig ungefär som ”Husse se till och gör något!”

Ledsen Felipe jag kan inget göra, varpå han går och lägger sig mellan oss.

Klass två varningar med stormbyar på 25 - 27 sekundmeter över Österlen får oss att uppskatta hemmets lugna vrå.

Tåg och färjetrafik har ställts in. Men efter vad jag hört skall det värsta dra förbi under kvällen och natten.

Önskar er en skön kväll

Ó  Nils Mohlin 20-02-09

I väntan på operation

På tisdag är det dags för operation. Egentligen skulle jag opereras den 26 mars, men idag hörde de av sig, med tanke på svårigheterna jag har att gå och våldsamma smärtor dygnet runt. De hade vänligheten att stoppa in mig på en akut tid. Tack vare att vi inte har någon vinter, så är det också minimalt med halkolyckor och inga brutna lårbenshalsar, så må det milda vädret hålla i sig tills jag ligger på operationsbordet

Min knäprotes skall få sällskap av en höftprotes och det konstiga är att jag nästan haft mer smärtor i knäet än i höften. Beroende på att benet roterat åt höger, så har det blivit väldiga spänningar i knäprotesen. Högerfoten pekar i princip rakt åt höger, hade det dröjt lite till så kanske den pekat bakåt. Vilket vore rätt festligt om vi haft snö, en fot pekar bakåt och en framåt. Vilket jäkla håll gick han på?

Onekligen ser jag fram mot att kunna röra mig obehindrat igen, gå mina promenader med assistenten, jobba lite med husen, kunna stå framför staffliet igen. Sådant som vi alla tar som helt naturligt, så efter snart två år, först med käpp, sedan en krycka och gångna halvåret två kryckor, blir det underbart att få röra sig normalt igen.

Min underbara fru har varit fantastisk och har på alla sätt förberett hemmet för min hemkomst. Kommunens arbetsterapeut har hälsat på mig och utrustat mig med allehanda hjälpmedel. Bil säger dom att jag inte får köra på sex veckor, men hygglig granne har lovat att ställa upp och köra vår bil, så nu har jag egen privatchaufför.

Önskar er en härlig helg

Ó  Nils Mohlin 20-02-07

Järlåsatrollet och Kim Jong-un

Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns var efter att ha åtnjutit den personlighetsförändrade ayatollans gästfrihet i tre veckor och fått honom till att dela ut sin privata förmögenhet till de fattiga, redo för nya äventyr.

Carl Gustav bestämde snabbt att de skulle hälsa på lille tjockisen Kim Jong-un.

Med tre studsar och lika många mellanlandningar slog de ner vid lille Kims robotfabrik i Pyongsong. Ja inte riktigt Carl Gustav slog ned bredvid, medan Bror Klumpeduns landade mitt i hela härligheten och ställde till med en faslig oreda. Robotar spreds över stor areal och pös som omskakade läskflaskor innan Järlåsatrollet med en fingerknäppning förvandlade arsenalen till lösgodis och alla militära stridsfordon blev legoklotsar.

Kim Jong-un kom störtande med halva krigsmakten, gapade och skrek om vedergällning och att de två inkräktarna, som säkert var CIA gubbar utsända av presidentskämtet i USA skulle gripas.

Järlåsatrollet tittade på den lille blekfete gossen, som stampade i marken och skrek som ett bortskämt barn. Han tog upp en näve smågodis, som han räckte tjocke Kim ”Seså här får du lite godis och var nu en snäll diktator och sätt dig och lek”. 

Generalerna som åsåg det hela, hur lille Kim satte sig på marken, åt godis och började leka med lego, kliade sig i huvudena och undrade vad som stod på. De gapade än mer av förvåning och omåttlig skadeglädje när det lilla trollet gav bortskämde Kim smisk i rumpan. Den äldste av generalerna som visste att hans huvud, liksom många andras satt löst om Kim Jong-un fick bestämma. Gick fram tillsammans med några andra generaler och satte sig i drivorna av smågodis mittemot erövrarna Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns.

Efter lite förmanande ord från Carl Gustav upplöstes armen, alla pengar som Kim Jong-un lagt på sig själv, robotar och andra dumheter gick till folket istället.

Diplomatiska kontakter etablerades med hela världen och Nordkorea blev en fredlig mönsterstat och enades med Sydkorea.

Kim Jong-un fortsatte att äta godis och leka med Lego, medan landet demokratiserades och kloka ledare valdes av folket. Alla statyer och bilder av Kim Jong-un och hans företrädare plockades bort. En ny staty restes på största torget i huvudstaden Pyongyang föreställande Järlåsatrollet och hans bror.

Tämligen nöjda njöt de av lille Kims gästfrihet under ganska lång tid, ja Kim satt mest på golvet och lekte som ett snällt barn.

I USA skrev en annan galning på twitter om sina enastående insatser i Nordkorea och hur han ensam befriat världen från ondskan.

Järlåsatrollet konstaterade kort och gott ”Dags att hälsa på Trumper i USA”. 

Ó  Nils Mohlin 20-02-02

Järlåsatrollet hälsar på ayatolla

Ayatolla Ali Khamenei hörde talas om ett nedslag utanför Teheran och var förvissad om att det var Donald Trump som hittade på nya dumheter. Någon ny sorts bomb, sa ayatolla och rådgjorde med sex mullor. Ingen bomb sa någon den exploderade inte. Men det var ett ruskigt nedslag, som uppmätes till 6 på richterskalan. Jo en bomb som åsnan Trump skickat gapade ayatolla och svor om vedergällning ända tills den så kallade bomben lugnt och stilla promenerade in i Teheran. Inte en utan två bomber, en liten på cirka halvmetern och en jättestor på drygt tre meter. Ett nytt vapen, tvåbenta bomber gormade ayatolla, när Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns kom till palatset i Jamaran. 

Trollet Carl Gustav som struntade i vett och etikett och brukliga seder ställde sig utanför byggnaden och ropade. ”Jag vill prata med högsta hönset”. Varpå tvåhundra soldater rusade mot dem, Klumpeduns tittade på Carl Gustav och undrade ”Dom ser arga ut, skall vi använda din diplomati eller min?” Carl Gustav tittade på de anstormande krigarna och sa ”Som omväxling kan vi ju prova din.”

Längre än så han inte Carl Gustav förrän Klumpeduns sprang soldaterna till möttes, så att marken sattes i så våldsam vibration, att det fick soldaterna att tvärstanna och alla rättrogna att fly med sina bönemattor under armen. Trollen gick fram till de skräckslagna soldaterna och skakade hand med dem och som genom ett trolleri så hade de skaffat sig tvåhundra nya kompisar. Ayatollan som såg hela spektaklet slet sig i hår och skägg av rent raseri.

I sällskap med soldaterna gick de in i palatset och mötte ilsken ayatolla, som skrek ”Piska dem, stena, halshugg och häng dem”.

Då härsknade Carl Gustav till och sa ”Hör du skäggtolla nu får du allt lugna ner dig lite, annars får du smisk”. Spritt fnitter hördes bland soldaterna, vilket gjorde ayatollan än mer rasande. Järlåsatrollet knäppte med fingrarna och vips låg ayatollan med rumpan bar över hans knä och fick smisk. En del soldater kom sig till och med för att applådera och hurra för Irans nya hjältar när ayatollan med blossande röd rumpa torkade tårarna ur ögonen. 

Bror Klumpeduns påpekade att det var dags att äta och tillsammans med soldaterna avnjöt de en formidabel måltid, medan ayatolla stod i skamvrån och begrundade sina synder. Soldaterna skickades för att släppa ut alla fångar som orätt satt fängslade. Efter den dagen satt ayatollan som en snäll farbror och läste sagor om Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns för alla barn på samma torg där otäcka bestraffningar förr hade ägt rum. Han skickade till och med vänligt julkort till Donald i USA och hoppades att han också skulle få smisk i rumpan och bli snäll.

Ó  Nils Mohlin 20-02-01

Järlåsatrollet i Dubai

Järlåsatrollet Carl Gustav fortsatte att berätta om sitt möte med emiren schjek Mohammed bin Rashid Al Maktoum. 

Efter en gumplandning i öknen där Bror Klumpeduns skrämde femtio kameler på flykt och sedan kanade vidare tills han kolliderade med schjekens lyxbil tre mil längre bort. Var inte den bästa inledningen på deras besök i emiratet. Det var i och för sig inte bara schjekens bil som blev tillknycklad, utan den efterföljande karavanen med livvakter körde in i varandra när det blev tvärstopp vid Klumpeduns.

Till råga på allt så hade Klumpeduns fått en del resdamm i näsan och om någon kan nysa så är det han. Vem mins inte nysningarna i Upplansskogarna när flera tunnland skog skövlades.

Carl Gustav gjorde vad han kunde för att förhindra det hela, men lönlöst. Klumpeduns levererade en nysning som förorsakade den värsta sandstormen i mannaminne och hade han inte huggit tag i Carl Gustav och schjeken så hade de också försvunnit likt det 100 man starka följet. Av följet så hörde de med tiden av sig, en del hade hamnat i Oman, någon i Jemen, en hel del i Saudiarabien, några stackare i Kuwait och en hade slagit ner i Ali Khameneis knä när han skulle inta sin lunch i Irans huvudstad Teheran. Nedslaget i Teheran ledde till en svårlöst diplomatisk kris, som Järlåsatrollet lovade att fixa.

Men det omedelbara problemet var hur de skulle ta sig till staden Dubai, alla bilar var täckta med tonvis av sand och även om Klumpeduns erbjöd sig att blåsa dom rena, så insåg Carl Gustav att bilarna också skulle blåsas åt fanders.

Järlåsatrollet samlade istället samman de femtio kameler som Klumpeduns skrämt på flykt. När han kom tillbaka med dem till schjeken, så svimmade alla kamelerna när de såg Klumpeduns. Klumpeduns försökte ställa dem upp och prata snällt med dem, men så fort de stod på sina ben, gick de ner i spagat igen.

Schjeken svor och gormade och lovade halshugga de två inkräktarna, så det fanns bara en lösning Klumpeduns stoppade schjeken under armen och så studsade de in till huvudstaden Dubai och landade framför det furstliga palatset. 

Järlåsatrollet föreslog turbankalle som han kalla honom att fixa till lite käk, så att de i lugn och ro kunde diskutera halshuggningen över en bit mat.

Måltiden slutade med att Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns blev benådade. Kunde de dimpa ner så där från himmeln så måste ju trots allt profeten Mohammed ha ett finger med i spelet.

De bjöds in till alla sammanhang och fick träffa turbankalles tjugo barn och en massa andra höjdare. Efter några veckor i schjekens sällskap studsade de vidare till Teheran för att prata förstånd med tjurskallen Ali Khamenei.

Men det är en annan historia.

Ó  Nils Mohlin 20-01-30

Järlåsatrollets comeback

Häromdagen knackade det på dörren och utanför stod min gamle kompis trollet Carl Gustav inte stort mer än halvmetern hög och bakom honom storebror Klumpeduns dryga tre meter hög. Som Carl Gustav själv sagt vid ett tillfälle, så var han det typiska exemplet på överproduktion. Den äldste bror Klumpeduns var störst, sedan blev de bara mindre och mindre och när sladdtrollet Carl Gustav kom så blev han inte större. Men ju mindre till storleken dess skarpare hjärna hävdade trollet och nog hade han bevisat det vid ett antal tillfällen. Vid den aktningsvärda åldern snart 260 år var han otroligt alert och fylld av bus, men det var ju inget mot Bror Klumpeduns som med råge passerat de 400. Trollen hade under åren i Upplandsskogarna ställt till med en farlig massa hyss, men det var snälla sådana och de månade alltid om barn, gamla och fattiga.

Järlåsatrollet berättade över en kopp kaffe (Klumpeduns fick sitt i en tolvliters hink) om tiden då vi inte haft någon kontakt. Carl Gustav hade tagit timeout och semester, rest jorden runt med Klumpeduns eller rättare sagt studsat runt. Studsteknik var nämligen deras sätt att förflytta sig långa sträckor. Carl Gustav behärskade den till fulländning, tänk bara när han studsad från månen och landade bakom vårt hus och hade dessutom en månbil med sig. Bror Klumpeduns däremot påminde mer om en Boeing 737 som kraschlandar, men han valde som regel relativt säkra landningsplatser. Utom när de var på hemväg och han damp ner på Heathrow och ställde till med en faslig oreda.

Polis och militär hade skyndsamt ryckt ut och omringat det de trodde var en invasion från yttrerymden. Klumpeduns satt på rumpan i det drygt halvmeterdjupa rumpavtrycket mitt på landningsbanan, medan Carl Gustav stod på hans mage och råskällde. Polis och militär insåg snart att det var en fredlig invasion och bad att få tala med deras ledare. Carl Gustav harklade sig, ställde sig framför den med mest glitter på axlarna och sa ”Det är lika bra att jag får snacka med Elizabeth, för du kan väl inte ha så mycket att säga till om”. Den unge officeren visste inte riktigt vad han skulle säga och ringde en överordnad för att klargöra den lite konstiga situationen. Medan han gjorde det återställde Carl Gustav landningsbanan med en fingerknäppning.

Drottningen som sett hela förloppet på TV ringde överbefälhavaren och sa ”Jag vill träffa de där som landade på Heathrow”.

Så bar det sig inte bättre än att herr Järlåsatrollet blev inbjuden till Drottning Elizabeth. 

Under tre dagar fick Carl Gustav berätta om alla sina möten med världens stora ledare och att han gett både Putin, Donald Trump, KimJong-un och några till smisk på rumpan. Men det bästa var ju månresan som drottningen läst om i pressen.

Efter en vecka i drottningens sällskap och Carl Gustav både blivit adlad, dubbad till riddare och blivit behängd med alla sorters ordnar studsade de vidare mot Sverige. Klumpeduns slog ner på marknadsfältet i Kivik och Carl Gustav i Gracielas rabatt.

När Carl Gustav såg att jag gick på kryckor erbjöd han sig direkt att fixa både höft och knä, men jag avböjde i tron att de är lite mer rutinerade på Hässleholms sjukhus.

Ó  Nils Mohlin 20-01-29