Konstiga ord

Popcornhjärna, smygflyga och flygskam, menskonst, cybersoldat, aspludd, antivaxare, animoji och en massa andra nya ord att lära sig. Innan man ens har memorerat föregående års nytillkomna, som beslutsblindhet, förpappring, mandatpingis, whataboutism för att nämna några.

I samtal med yngre generationer önskar man ibland att man hade bättre insikt i våra nyord. Inga ord jag själv använder i större utsträckning, då de i många fall känns obekväma på tungan.

Tacka vet jag gamla hederliga ord som ecklesiastikminister, som det under tidiga skolår tog lång tid att lära sig säga och än värre att stava till. Skåningen Ivar Persson var ecklesiastikminister 1951–57. Då var det för en skånsk skolpojke, som började i skolan 1951 en absolut nödvändighet att kunna säga och stava ordet korrekt.

Sug på den ungdomar, jag kan både säga ordet och stava till det utan att få popcornhjärna.

Önskar er en härlig söndag

Ó  Nils Mohlin 20-01-11

Inte ecklesiastikminister dock finansminister Gunnar Sträng. Det var härliga tider med hans vokabulär.

Omtänksam fru

Det är snart dags för operation och Graciela är den som engagerar sig, jag avvaktar mest.

Hon kontaktade arbetsterapeuten, som har fixat allehanda hjälpmedel, medan jag tänker det reder sig nog det är ingen brådska.

I informationsbroschyren inför höftledsplastik stod att man skall ha lämpliga skor gärna med dämpning. Okej Graciela dömde ut alla mina skor och slängde ett par, så vi åkte till C4 i Kristianstad för att handla skor. 

I tredje skoaffären hittade Graciela lämpliga skor och ”så behöver du ordentliga inneskor till gå träningen” konstaterar Graciela bestämt. Med gåriktiga två par skor i en stor kasse drar Graciela mig med in på Intersport. Tröjor, byxor, necessär och en del annat som jag anses behöva.

Äntligen en paus i shoppandet när vi tar en sallad med räkor och caffelatte på ett trevligt café.

Väl hemma sitter jag och assistenten omgärdade av allehanda hjälpmedel, tröjor, byxor, skor och en del annat. Nästan så att Felipe tveksamt undrar ”ska du använda allt det där”.

Nu fattas bara operationen tänker jag och ger Graciela en stor kram för hennes varma goda hjärta.

En stor mugg kaffe och assistenten bredvid mig och en underbar kärleksfull fru i stolen intill. Bättre än så kan livet inte vara.

Önskar er en underbar lördag

Ó  Nils Mohlin 20-01-11

Samtal pågår

Man lär känna många människor i sitt liv, vilket är en oerhörd stimulans. Olika bakgrund, skilda utbildningar, olika kulturer allt bidrar till vederkvickande samtal.

Förmågan att kunna samtala med varandra är ovärderlig. Lyssna på andras erfarenheter och kunskaper ger ett mervärde och en insikt som borde uppskattas mer.

I unga år och där var jag säkert inget undantag, så lyssnade man bara med ett halvt öra på vad de äldre hade att berätta. Med åren så sjönk många visdomsord in och man kunde konstatera, jo det där var ju helt rätt.

Det ideala samtalet är för mig när en grupp representeras av flera generationer och man kan bolla tankar och åsikter.

Vi hade igår besök av ett par vänner, som också har ett hus i Los Alcázares. Nyligen pensionerade och hemkomna innan helgerna berättade de om sin senaste vistelse i paradiset. Vi har tillsammans många olika erfarenheter om det spanska boendet och enbart positiva sådana. Graciela pratar flytande spanska, medan vi andra fått lära oss från grunden. Det är roligt att höra om varandras framsteg och hur pass hög tröskeln är innan man kan föra ett någorlunda flytande samtal med en infödd spanjor.

Första eller andra året efter att vi köpt vårt Spanienboende, så fick jag ”privatlektioner” av ett gäng spanska gubbar. Samtliga talar bara spanska, inget annat språk. De tragglade glosor med mig under några timmar och pekade på sina näsor, ögon, öron och en mängd andra saker. De sa glosan och jag upprepade efter dem, om jag lärde mig så mycket under de timmarna vet jag inte. Men en ny erfarenhet gjorde jag, att trots språkbarriären så var samtalen ytterst givande. Med deras underbara kroppsspråk, snabba spanska och glädjen där vi satt på vars en stol i pation gör det till ett mycket minnesvärt samtal.

Ó  Nils Mohlin 20-01-09

Nu skall jag ha mer skrot

Som ett komplement till min knäprotes skall jag nu få en höftprotes, sedan läkare konstaterat att jag är högkvalificerad. Det kommer ske innan mars månads utgång och skönt är det, för nog fan har jag en sjuhelsikes värk.

Det hela inleds med möte med arbetsterapeut som hissar på mig allehanda hjälpmedel. Sedan en träff med narkosläkaren och därefter är det dags för höftledsplastik som det så fint heter.

När det väl är gjort, så är frågan om jag inte slår Börje Salming i antal stygn som jag fått under åren.

Man får inte köra bil på sex veckor, men en schyst granne har erbjudit sig att vara privatchaufför när jag måste ut på mina förrättningar.

Min älskade fru är otroligt omtänksam och gör allt för att hemmet skall fungera för mig under tiden närmast efter operationen.

Nog sjutton ser jag fram emot att få kunna röra mig obehindrat igen, utan kryckor. Kunna gå mina rundor med assistenten Don Felipe, så klaffar allt som det skall så hoppas jag vara på banan igen när jag fyller sjuttiosex i april.

Så långt kommen så är det bara vänsterknäet kvar att fixa, men det får bli en senare historia.

Slitna leder får man med åren och har man då styrketränat i femtiotre år så sätter det också sina spår.

”Gammal man gör så gott han kan…” skaldade Hasse Alfredsson en gång.

Ó  Nils Mohlin 20-01-08

Full rulle i Kivik

När grabbarna hälsar på krävs annan underhållning än när lillasyster Lallatjo hälsar på. Två killar tolv respektive tretton år, lite småtuffa och moderiktigt klädda med kepsar, där skärmarna konstant pekar bakåt. 

De unga herrarnas aptit är imponerande, de har knappt avslutat en måltid förrän de är hungriga igen. Ett kylskåp som bågnat av mat på fredagen, gapar ganska tomt när de åker hem på söndagen. 

De är i en ålder då de börjat konsumera actionfilmer, med olika till syns osårbara hjältar.

Kulsprutesalvorna smattrar, slagsmålen eskalerar, biljakter med krockar och vurpor på löpande band.

Skjuten minst fyra fem gånger, fått mängder av stryk och varit med om ruskiga bilkrascher. Tillräckligt för att ta kål på halva Kivik, men inte. Hjälten reser sig, borstar lite nonchalant av sina kläder och väser något ur mungipan. 

Annat det än femtiotalets vilda västernfilmer jag minns och konsumerade flitigt. Erinrar mig dock att hjältarna om än något tilltufsade ensamma red bort i solnedgången.

”Alla skurkars skräck, tuff, hård och fräck….”

Ó  Nils Mohlin. 20-01-05

Likheter och olikheter

Ibland funderar jag över hur olika vi människor är, även om vi i många avseenden är oerhört lika.

Vissa föds och förblir onda, medan andra föds och förblir goda, medan en del får lite av varje.

Vissa blir rika och andra fattiga. Vissa utsätts för oerhörda prövningar, medan andra går bekymmerslöst genom livet.

I den klassiska Maslows behovstrappa ligger de fysiologiska behoven först, därefter kommer trygghetsbehovet, kärleksbehovet, självhävdelsebehovet och överst självförverkligandebehovet. Det har framförts kritik mot modellen, att det inte tagits hänsyn till behov som är av både individuellt och kulturellt ursprung.

Hur aktuell den fortfarande är vet jag inte, men vi behöver alla någonstans att bo, vi behöver mat, trygghet, gemenskap och kärlek. Jag tror själv att detta är bland det viktigaste i våra liv och något som alla gemensamt har ett behov av.

Varför gestaltar sig då människors liv så annorlunda.

Jag är övertygad om att intellekt och kultur har en avgörande betydelse i hur vi själva formar våra liv utifrån de förutsättningar vi har.

Jag är inte religiös, tror inte på någon gud och är inte ens med i svenska statskyrkan. Men jag tror på det goda som man kan uppleva hos många människor, de gör gott och sprider godhet omkring sig.

Likväl som jag ser vad onda människor förorsakar i världen.

Lite kvällsfunderingar

Ó  Nils Mohlin 20-01-08

Trolleri i Kivik

Flygande mattor har vi alla hört talas om, men bord som försvinner var för mig en ny upplevelse.

Lallatjo hälsar på och då kan nästan vad som helst hända. Jag har berättat om det drygt två år gamla charmtrollet tidigare.

Vi har renoverat köket och ersatt köksmöblerna, bland annat med ett mindre bord och andra stolar.

På bordsbenen har vi satt glidtassar för att minska friktionen mot det keramiska golvet. Ett lagom stort bord för fyra och i vardagslag är vi ju bara två. Lallatjo tar plats vid gaveländan och ser förväntansfullt på mat som dukas fram.

Mormor och jag sitter på våra vanliga platser mittemot varandra på vars en långsida.

Med mat på tallrikarna underhåller Lallatjo oss med prat, sång och glada skratt. Vi lyssnar uppmärksamt på henne, när hon lutar sig bakåt och utan att vi ser det sätter fötterna mot bordsbenen. Samtidigt som jag skall sätta gaffeln i en köttbulle, försvinner bordet och stannar först vid fönsterväggen. Tassarna under benen hjälpte till att snabbt och friktionsfritt förflytta möbeln.

Graciela och jag satt och tittade på varandra utan något bord mellan oss. Jag missade köttbullen med drygt en halv meter och Lallatjo skrattade hejdlöst åt vår uppsyn. Inget spilldes ut och allt stod snyggt och välordnat kvar på bordet, nog var det trolleri alltid var Lallatjo och jag överens om.

Efter mycket snälla, men förmanande ord från mormor fortsatte måltiden runt ett stillastående bord.

Lallatjo heter Isabell, men för mig kommer hon nog alltid vara Lallatjo.

Önskar er en härlig lördagskväll.

Ó  Nils Mohlin 20-01-04

En stunds avkoppling

Efter det tycker Lallatjo att jag behöver plåstras om