Panem et circenses – Bröd och skådespel

Donald Trump, Silvio Berlusconi, Kim Jong-un i Nordkorea, Pol Pot i Kambodja, Benito Mussolini, Adolf Hitler, Kejsaren Galigula och så vidare. Världshistorien är fylld av dessa galningar, psykopater ofta retoriskt mycket skickliga. Må vi förskonas från Donald Trump, det räcker nu!

Hur kan en sådan obildad person som Donald Trump överhuvudtaget komma ifråga för ett av världens mäktigaste ämbeten? Med knappen till ett av världens största kärnvapen arsenaler tillgänglig, så kan en galen president i USA, likväl som i Ryssland radera moder jord på ett fåtal timmar.

För att bli president i USA krävs egentligen bara en egenskap, att vara mångmiljonär eller ännu bättre miljardär. Hade inte pengar styrt tillsättningen av världens mäktigaste ämbete, så är jag övertygad om att en mångfald av kandidater, långt mer lämpliga och kvalificerade än de som nu kandiderar dykt upp.  

© Nils Mohlin 2016

Vaknar björnen tidigt i år?

Brunbjörnen är ett av våra mest imponerande djur i den svenska djurfaunan. Vår skandinaviska björn är en fridsam allätare, bär, myror, gräs, örter och kött. Brunbjörnen är stor och kan vara mellan 1,7 till 2,8 meter lång och ha en mankhöjd på 90 till 150 centimeter. Vikten för en hane är normalt 100 till 300 kg och för en hona 60 till 200 kg.

En björn drog runt i trakterna i höstas, men fick skjutas då den blev allt för närgången.

I går kväll hade vi besök av en sådan här bamse nedanför vår altan. Som befinner sig drygt två meter över markplan. Tassavtrycken tala sitt tydliga språk och Don Felipes oroliga och skärrade beteende när vi var ute stärker det hela ytterligare. Även om jag tycker det är väl tidigt för björnen att lämna sitt ide, så är det tydligen så. Vi har gott om stora myrstackar på vår skogstomt och där hämtar tydligen björnar sin frukost när de kommer ur ide. Tyvärr så fick vi inte se den. Nu på morgonen så har jag varit på baksidan och kollat under huset, som står på betongpelare en bit över berget och runt området men ingen björn syns till.

© Nils Mohlin 2016

Pablo Emilio Escobar Gaviria

Det har gjorts två olika filmatiseringar om den hänsynslöse colombianske brottslingen Pablo Escobar, möjligen kan fler ha gjorts men inga jag har kännedom om. En amerikansk version ”Narcos”, visas i 22 avsnitt. En serie som jag tyckte var mycket bra ända tills jag sett den colombianska versionen. ”Pablo Escobar, el Patrón del mal”, som är det helt ojämförbart absolut bästa jag sett. I 74 avsnitt skildras Escobars liv, medbrottslingarna, familjerna, politikerna och polisens till synes hopplösa kamp. Terror, mord, bomber, kidnappningar och korruption, som under ett par årtionden höll sitt grepp om Colombia. Denna inspelning är oerhört skickligt gjord med fantastiska skådespelarprestationer. Man lär känna alla personerna på ett sätt som är mycket sällsynt, miljöerna och tidsandan.

”Narcos” har blivit mycket välkänd, naturligtvis för att det är en amerikansk variant, vilket också tydligt framkommer när man ser den.

Hade det inte varit för att jag har en colombiansk god vän som kommer just från Pablo Escobar hemstad Medellin, så hade jag nog aldrig fått se denna otroliga inspelning. Min vän hade ett flertal kamrater som mördades av Escobar och levde och arbetade i Medellin, så han om någon har mycket god insikt i att avgöra vilken inspelning som ger den mest korrekta versionen.

Jag kan å det varmaste rekommendera denna ofattbart skickligt skildrade berättelse som visas i 74 avsnitt om vardera 40-45 minuter.

Mycket nöje!

© Nils Mohlin 2016

 

 

Järlåsatrollet gymnastiserar

Järlåsatrollet hade vid nyår avlagt nyårslöften, inget som kanske berörde honom själv så värst mycket. Nej snarare Bror Klumpeduns, som under Järlåsatrollets ledning skulle gymnastisera bort sisådär en sextio, sjuttio kilo. Bror Klumpeduns var inte speciellt intresserad av lillebrors nyårslöften och menade att hans extrakilon bara gav pondus och karaktär åt hans sofistikerade utseende. Något som Järlåsatrollet viftade bort med en fnysning, ”du blir bara klumpigare för var dag som går. Välter det mesta, springer på träd och berghällar och inte att förglömma dina nysningar.” Bror Klumpeduns såg verkligen trumpen ut när Järlåsatrollet öste förmaningar över honom. Klumpeduns reste sig i protest och drog samtidigt in den gigantiska magen, så att han näst intill såg atletisk ut. Klumpeduns vände på huvudet och log sitt bredaste trollsmil mot mig. Men samtidigt som han släppte ut magen stod han framför en riktigt stor ek, som rycktes ur marken och sopade med sig ett tiotal andra träd. Alltsammans låg ett trettiotal meter bort som ett gigantiskt plockepinnspel. En förlägen Klumpeduns vände sig om för att kolla lillbrorsans reaktion. Järlåsatrollet var ordentligt röd, flera nyanser mörkare än den faluröda svanstofsen, medan han hytte med fingret och sammanbitet väste. ”Om en timme börjar vi med språngmarsch!”

Språngmarschen var ingen bra ide, för marken vibrerade så att fönsterrutor sprack och skorstensstockar satte sig lite här och där. Till och med ett och annat hus åkte på sniskan. Språngmarscherna blev indragna och gymnastikpassen påbörjades. En protesterande Klumpeduns fick göra tusen situps och därefter lika många armhävningar, allt medan Järlåsatrollet satt i sin gamla solstol. Dirigerande det hela, ett, två, ett, två, ett, två och så ta i lite, samtidigt smuttande på sin grankottsoppa. Det hela avslutades med lite balansakter. Järlåsatrollet hoppade upp på Bror Klumpeduns axlar och ställde sig upp så han balanserade på axlarna och sa, ”du skall göra likadant på bergkammen där borta, förstått.” Klumpeduns nickade ihärdigt, men någon miss hade det blivit i kommunikationen. Klumpeduns hoppade upp men inte på bergkammen utan på Järlåsatrollets axlar. Resultatet blev att Carl Gustav försvann ner i marken, lika effektivt och snabbt som en pålningsmaskin driver ner järnspont. Klumpeduns la sig på alla fyra stack ner ena armen i hålet och fick tag i Järlåsatrollets kalufs och drog med ett ryck upp honom. För säkerhetskull höll Klumpeduns sin lillebror på armlängds avstånd medan Järlåsatrollet sprutade av sig värsta ilskan.

Jag behöver kanske inte tillägga att det var slut gymnastiserat och Bror Klumpeduns bygger vidare på sitt sofistikerade utseende.

© Nils Mohlin 2016

Trollbröder går i kyrkan

”Vad gör folk i det där konstiga huset med ett torn på” frågade Järlåsatrollet lite fundersamt. ”Det är en kyrka och dit går folk när dom vill lyssna på Guds ord.” ”Vem är Gud?” ”Det får du fråga prästen om, för jag har ingen vettig förklaring.” ”Prästen vad gör han?” ”Han talar för Gud.” ”Jaså kan inte Gud snacka själv då?” Du får prata med prästen, för jag kan inte reda ut vad han säger, mycket hämtar han förmodligen från bibeln och kryddar det med lite visdomsord. Men man måste nog vara troende om man skall ta bibeln på fullt allvar.” Järlåsatrollet nickade instämmande och sa ”jag provade att läsa den, men kom bara till hälften sen somnade jag. När kan man gå till kyrkan?” ”Det är ju söndag så kila du dit och lyssna när dom ringer i klockorna, men skräm inte slaget på de fåtal besökare som finns där.”

Så kom det sig att Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns gick på söndagens högmässa i Järlåsa. Järlåsatrollet Carl Gustav slog sig ner på en av kyrkbänkarna Bror Klumpeduns satte sig på golvet då han absolut inte fick plats i de gamla slitna bänkarna. En ganska ung präst fick omedelbart syn de nykomna besökarna och gick fram för att hälsa dem välkomna till kyrkan. Men drog tveksamt tillbaka sin hand när Bror Klumpeduns sträckte fram sin, stor som ett ordinärt dasslock. Så den påtagligt nervöse unge prästen nöjde sig med en bugning åt de nya kyrkbesökarna.

Fruarna Svensson, Karlsson och Jönsson och de två gubbarna båda med namnen Jönsson, kände väl till trollen som så generöst bjudit dem på mat vid några tillfällen. Och herr Järlåsatrollet kom ganska så regelbundet till hemmet och underhöll de gamla med sina trollhistorier. Svensson, Karlsson, Jönsson, Jönsson och Jönsson var liksom själva ryggraden i församlingen och i sanningens namn de enda som besökte högmässorna. Trots sina höga åldrar tog de sig lojalt till kyrkan, själasörjaren vårdade dem noga och avlade trogna besök på äldreboendet.

Det hela började med att Järlåsatrollet frågade varför han klättrade upp i predikstolen när han istället skulle kunna sätta sig på en bänk och prata med sina åhörare. Prästen följde trollet uppmaning och tog en stol och satte sig framför de sju kyrkbesökarna. Så mycket till högmässa blev det inte, då Järlåsatrollet ideligen avbröt med frågor, näst intill omöjliga att lämna trovärdiga svar på.

Efter den söndagen började prästen att grubbla och ifrågasätta sitt kall och blev med tiden ICA handlare. Trollen besökte inte kyrkan fler gånger. Svensson, Karlsson, Jönsson, Jönsson och Jönsson anslöt sig till bingon istället som så lägligt inföll på samma tidpunkt som högmässorna. På bingon kunde de vinna för de gjorde de minsann aldrig i kyrkan, där skulle de förargligt nog lägga kollekt. En av gubbarna Jönsson hade börjat lägga byxknappar, då han ansåg sig behöva sina pengar bättre. Byxknapparna donerades efter ett antal år till kyrkans syförening, som sålde dem på loppis för tjugofem kronor, till gubben Jönssons stora förtret.

© Nils Mohlin 2016

Patetisk – ett jävla ord

Ett ord jag hör allt för ofta är ”Patetisk”, vad betyder ordet och vad innebär det: Högstämd, gripande, rörande, känslosam, fylld av patos, lidelsefull; högtravande, melodramatisk, svulstig; löjeväckande, ynklig, ömklig, misslyckad.

Ett ord med många olika värderingar, som förr i tiden var ett beröm har vänts till motsatsen, ett nedvärderande ord. ”Gud vad du är patetisk”

Jag hoppas innerligt att jag slipper höra detta ord fler gånger, ofta vårdslöst använt i fel sammanhang. Ibland får man tycka till om ord och hur de används.

Med andra ord så kan man vara patetisk både i positiv och negativ mening, men rent ut sagt använd inte ordet om ni inte vet exakt vad ni vill ha sagt.

© Nils Mohlin 2016

Flytta är inte det enklaste

Så här med 14 skälvande dagar kvar till flytt, med lådor staplade i någon form av ordning, börjar en förnöjsam känsla ta tag i mig. Där står de noggrant märkta med ungefär, ömtåligt, tåligt och kläder. Med hjälpsam Don Felipe och hjälpsamma Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns, borde detta vara tämligen enkelt tycker ni.

Enkelt? Nja, Don Felipe är kanske enkel, han har bara några pinnar han vill ha med från skogen. Däremot insisterar Järlåsatrollet och Klumpeduns att ta med sig sina favoritklippblock, merdelen av Stora Grottan och en oändlig massa kottar. Dom lägger till en björn, en varg, det skygga lodjuret och en del andra djur, det är ju deras kompisar. Jag har förklarat för dem att det är en omöjlighet och jag bekostar definitivt inte transporten, sedan finns det inte plats i Kivik för alla deras önskemål. Lätt packning gäller för trollen, kottar okej, det behövs ju till grankottsoppan.

Trollen resignerar och menar att de kan ju göra ett och annat gästspel i Järlåsaskogen, men det blir ju Kivik som gäller sedan. Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns lovar att verkligen försöka uppföra sig på ett Kiviks mässigt sätt, inte nysa, inga experiment, inga explosioner. Med andra ord leva som troll, lite i skymundan.

© Nils Mohlin 2016