Rastlöst lumbagotillstånd

 Här i mitt lumbagotillstånd promenerar jag runt i bostaden för att åtminstone tillgodogöra mig någon form av motion. Växlar mellan vänstervarv och högervarv för att få variation på utsikten. Stannar till vid en bokhylla, som avslöjar min fäbless för spänningslitteratur. Ögnar på metervis av bokryggar där favoritförfattare trängs om utrymmet. Prydligt ordnade efter svenska respektive utländska författare.

Stieg Larsson, Lars Kepler är i absolut mästarklass och en annan som jag läser med stort nöje är Dag Öhlunds berättelser om den buttre men varmhjärtade kommissarien Evert Oswald Truut.

Bland de utländska litteratörerna vill jag framhålla John Grisham, James Patterson, David Baldacci, James Ellroy, James Oswald och nu senast Guillaume Musso. En del av Dean Koontz böcker liksom Stephen Kings bjuder på nagelbitarspänning. Nämnas bör också Robert Harris, Leon Uris, Bram Stoker och det finns många fler. Som avkoppling läser jag med största förtjusning gärna om någon av de gamla klassikerna. Eller humorn som är viktig och vad är då bättre än att läsa något av Jonas Jonasson.

 

Jag tar en oläst med mig till sängen och med några "jävlar i he... intar jag ånyo ryggläge.

Min vana trogen kollar jag antalet sidor, längden på kapitel och texten på omslagets baksida. Efter det googlar jag på författaren, om det för mig är en okänd figur. Med lugnande information ger jag mig i kast med boken. Har det inte hänt något som till fullo fångar min uppmärksamhet innan sidan femtio, så hamnar exemplaret på den taskiga hyllkanten för ”Tråkiga”.

I och för sig står där inte så många böcker på de utvisades hylla, men det beror kanske på att jag gett bort dem.

Nu skall jag vårda min Lumbago Acuta (låter bättre, än att säga jävla ryggskott) och ger mig sjutton på att snart vara på banan igen, helst imorgon.

 

Önskar er en angenäm dag!

 

Ó  Nils Mohlin 2021-06-30

 

Lumbago Acuta i Kivik

 Jag går som om jag var hundra fyllda, lätt böjd och sned som en vindpinad gammal fura. Lika spretig när jag försöker hitta en stol av alla stolar, som finns i hemmet, en ryggvänlig jäkel. Min fåtölj som också var Ingvar Kamprads favorit är ryggvänlig, men kräver frisk rygg för att resa sig ur. Har jag väl kommit i den och sedan skall resa mig, ser jag ut som en 90 gradig vinkelhake. Försöker under väl valda ord räta ut kroppen till 180 grader, men fastnar i någon löjlig position mellan 90 och 180 grader. Kanske okej så länge kroppen inte intar någon 360 gradig ställning.

Det där med min förkärlek till lite kraftuttryck har nackdelen att min älskade fru Graciela kommer rusande och undrar vad som står på. Även om hon efter snart 12 år blivit väl vand vid min udda och ibland inte helt rumsrena retorik.

 

Knä- och höftproteser är alldeles utmärkta. Nackdelen är att man inte kan sitta på huk och inte ligga på knä. Med två proteser i högerbenet och ett uselt vänsterknä, så blir det att ryggen många gånger får ta stryk.

Tog en sväng om verkstaden i morse, men insåg att projekten där får vila några dagar. 

Fick till och med ringa trähandlaren och skjuta på en dörrleverans. Jo vi skall byta ut innerdörrana i övre planet, men då får allt ryggen var så vänlig att uppföra sig på ett trevligare sätt.

Kaffe, skrivklåda och planering får bli plåstret några dagar.

Naturligtvis böcker och läser just nu Guillaume Mussos ”Samtal från en ängel”, en skickligt skriven berättelse.

 

Ó  Nils Mohlin 2021-06-29

Min nya bok "Mordisk kvintett på Österlen"

 Min nya bok är en fiktiv berättelse med påhittade personer. Alla likheter med nu levande eller avlidna personer är en ren tillfällighet.

Undantaget som bekräftar regeln är när en av huvudpersonerna hyr en lägenhet på Stenrosgården hos Mikael Stendrup och Peter Brodén.

 

Idéen till handlingen växte fram under Metoo rörelsens första år.

Naturligtvis så utspelar sig mycket på Österlen, där jag och min fru bor och arbetar. Miljön vi dagligen lever i faller sig naturlig, för att geografiskt placera en del av handlingen i Kivik och dess omnejd.

Morden i berättelsen kan jag dock inte skylla på Österlen. Det handlar väl snarare om något otäckt och omedvetet mordiskt drag i min läggning. 

Även om mord ingår som en del i handlingen, så är jag inte speciellt våldsam av mig. Det är väl snarare så att jag dagligen får den rysansvärda verkligheten serverad av media, precis som alla andra. Det om något ger en uppsjö av idéer, men naturligtvis så krävs en hel del research för att få storyn så trovärdig som möjligt.

I en del av polis och åklagares arbete och Europols inblandning, har jag tagit mig vissa friheter, som inte alltid rimmar med verkligheten.

 Den här boken blev ett av mina Coronaprojekt, men i berättelsen finns inte ett spår av Covid -19. 

Jag hoppas på trevlig läsning.

Manuset ligger hos förlaget och inom kort skall fotot till omslaget tas någonstans på Österlen.

Boken lär finnas tillgänglig slutet av juli början av augusti.

 

 C  Nils Mohlin 2021-06-09

Mordisk kvintett på Österlen

 

Min sjätte bok lär bli klar för utgivning i slutet av augusti.

 

Några inledande rader.

 

Tack till min älskade fru Graciela för att du står ut med mig, när jag ägnar mig åt mina mord och varken ser eller hör.

Tack till Peter Brodén och Mikael Stendrup, som guidat mig på Stenrosgården.Berättat om den och dessutom hyrt ut en av sina lägenheter till en av huvudpersonerna den diffuse författaren Vaughan Edwards.

 

Det är en fiktiv roman med påhittade personer. Alla likheter med nu levande eller avlidna personer är en ren tillfällighet.

Undantaget som bekräftar regeln är när en av huvudpersonerna hyr en lägenhet på Stenrosgården hos Mikael Stendrup och Peter Brodén.

Idéen till handlingen växte fram under Metoo rörelsens första år.

Naturligtvis så utspelar sig mycket på Österlen, där jag och min fru bor och arbetar. Miljön vi dagligen lever i faller sig naturlig, för att geografiskt placera en del av handlingen i Kivik och dess omnejd. Morden i berättelsen kan jag dock inte skylla på Österlen. Det handlar väl snarare om något otäckt och omedvetet mordiskt drag i min läggning. 

Även om mord ingår som en del i handlingen, så är jag inte speciellt våldsam av mig. Det är väl snarare så att jag dagligen får den rysansvärda verkligheten serverad av media, precis som alla ni andra. Det om något ger en uppsjö av idéer, men naturligtvis så krävs en hel del research för att få storyn så trovärdig som möjligt.

I en del av polisens arbete och Europols inblandning, har jag tagit mig vissa friheter, som inte alltid rimmar med verkligheten.

Den här boken blev ett av mina Coronaprojekt, men i berättelsen finns inte ett spår av Covid -19. 

Jag hoppas på trevlig höstläsning.

 

Ó  Nils Mohlin  2021-05-24

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väder och vaccin på Österlen

Vart är maj på väg. Vi hade den kallaste aprilmånaden på 18 år. Månne maj bli något liknande.

Igår fick vi en försmak av sol och värme, men idag 11 grader och regnigt. Enligt meteorologerna lär vi få dras med ruskvädret månaden ut och sedan får vi se vad juni, juli och augusti bjuder på.

Inte skall jag gnälla, men jag gillar värmen och den gör så gott i leder som gnisslar och trilskas.

Vi sidan av mina uppdrag, tar hus, trädgård och projekt sin tid.

Jag har fått två sprutor av exklusiva Pfizer, inte för att jag vill förringa de andra sorterna. Men för mig känns Pfizer lite som Rolls Royce i sammanhanget.

Trots att 3,5 miljoner fått första sprutan och cirka 1,1 miljoner är färdigvaccinerade, så står Sverige för den största smittspridningen i Europa. En skrämmande oförmåga eller ovilja har många visat med att inte följa gällande restriktioner.

Lite fler möjligheter öppnas snart inom restriktionernas strama tyglar. I takt med att alla tanter och gubbar är färdigvaccinerade och yngre åldersgrupper så smått börjar få ta del av de värdefulla dropparna, så närmar vi oss en ny sorts vardag.

Inte den vi en gång vant oss vid. Det blir en annan sorts vardag i ett samhälle, som visat hur oerhört sårbart det är. Enligt experterna lär vi få vänja oss vid pandemier.

 

Men för tillfället, som vaccinerade, kan vi faktiskt träffas på en fika eller en bit mat utan att vara maskerade som bankrånare.

Hade jag i januari -20, innan pandemin slog ner som en bomb, gått in på en bank iförd ansiktsmask och dessutom frågat efter sprit till händerna, så hade de definitivt ringt efter polisen.

 

Ó  Nils Mohlin 2021-05-23

Sjätte boken blir klar lagom till hösten -21

 

 

  

Projekt för länge sedan

 Två kronor i veckopeng och matinén på Grandbiografen, vid Drottningtorget kostade 75 öre. Visserligen är det snart 70 år sedan och morsan och farsan ansåg att jag borde spara hälften av veckopengen och sätta in på postbanken. 

När man hade fem kronor klistrade postkassörskan in ett fem kronors tjusigt märke och jädrar vad man kände sig rik. 

Jag samlade på sådana märken tills jag uppnådde den svindlande summan av tjugofem kronor och då kände jag mig inte bara rik utan näst intill förmögen.

Men eftersom jag alltid varit en projektmänniska, så påbörjade jag under femtiotalet en del affärsprojekt. Jag fick som tioåring min första anställning som springschas hos handlaren i gatan. Tjugofem öre budet var avtalet. 

Det kunde inför helger bli många budleveranser och jag kånkade tunga matkassar uppför trapporna till köksingången. Huvudentrén var reserverad för fint folk som kom på besök och som tilläts åka hiss. Springschasen fick allt ta kökstrapporna.

Jag minns en dam som var ytterst snäll mot oss grabbar och jag fick alltid en krona i dricks när jag levererade varorna.

Dagen före julafton då jag kanske var 10, 11 år tjänade jag 25 kronor på tio timmars arbete. Min far höll på att svimma över hur en pojk i min ålder kunde tjäna ett sådant stort belopp på en dag.

Jag utvidgade mina affärsintressen och började framgångsrikt sälja tomglas och tidningspapper. Vid denna tid var jag tvungen att ta in medarbetare och delade generöst vinsten med dem. Min far var journalist, så tillgången på tidningspapper var oändlig. Tomglasen som vi sålde till Systembolaget var lätt tillgängliga, farsan var måttlig, men det fanns andra vi kunde hämta hos.

Min kompis farsa var föreståndare på Systembolaget på Baltzarsgatan. Där förvarades inköpta tomglas på innergården och mitt ljushuvud till kompis menade att vi kunde slippa allt slit om vi tog flaskorna på gården och gick in och sålde dem igen, så skulle vi höja omsättningen avsevärt. Naturligtvis blev vi avslöjade, blev utskällda och stod där med skammen.

Efter det var det tidningspapper och springschasandet som blev kassakon.

 

Idag nästa sjuttio år senare var jag och handlade tre specialskruvar och dom kostade nio kronor, vilket motsvarar tolv biobesök i början och mitten på femtiotalet.

 

Tankar en fredagsafton

 

Ó  Nils Mohlin 2021-05-07

Dust Devils på Österlen

 Solen skiner inbjudande, en bedräglig lockelse när ihållande aprilvind kräver såväl jacka som mössa.

Perfekt promenadväder, men sitta still och njuta sol, när virvlande vindar säger det är för kallt är det inte skönt. 

Leta upp en lugn solig vrå, inte så enkelt när vinden beter sig som Dust Devils, eller så ger jag fan i alla Dust Devils och gör något produktivt. 

Lite komplicerat när jag inte får använda vänsterhanden under tre veckor. Okej enhandsprojekt då – Städning i verkstaden avklarad och sortering av virke, som jag snart skall gå lös på med bildhuggarjärnen.

Ett gammalt drömprojekt är på gång och jag kan skissa lite på det. Drömma om när jag är redo för att spänna fast ett rejält stycke trä och gå löst på det.

 

Trevlig söndag till er alla

 

Ó  Nils Mohlin 2021-04-25