Ljuvliga söndag i Kivik även om det är gråmulet väder. Efter äventyret med Surströmmingen är inte assistenten speciellt intresserad av trädgården i vart fall inte den delen där matte preparerade sorkgångarna. Felipe tar en stor runda förbi och snarast blänger när han känner kvarbliven doft av surströmming.
Som romanförfattare så jobbar jag med olika karaktärer och personligheter som sätter avtryck i positiv eller negativ bemärkelse. Ofta lånar jag drag från någon sympatisk person jag mött när det gäller att skildra de goda. Jag tror också att vi alla någon gång i livet har stött på genuint onda personer, sådana som nästa ger kalla rysningar. De får ge gestalt åt the bad guys.
En annan personlighet, som ibland kan användas är de som är så fulla av bitterhet att man mår dåligt av att träffa dem. Dessutom energitjuvar av guds nåde. Ett par sådana träffade jag för en vecka sedan och det gav verkligen en sur och bitter eftersmak, som satt i hela veckan. Bittra, snåla snyltare, som man egentligen inte alls bör träffa utan endast gör av snällhet och artighet. På ren jävelskap skall dom få ge gestalt åt ett par liknande romanfigurer.
Osökt funderar jag över det här med vänskap och det är något av det finaste som finns om den är äkta.
Vänner är de människor som ställer upp för varandra utan själviska baktankar. De finns där, bara goda och kärleksfulla och gör gott enbart med sin närvaro. Vi har ett antal av den sortens vänner och är oerhört tacksamma över det.
Ju äldre man blir, ju generösare bör man kunna vara med kärlek, empati, förståelse, visdom och kunskap.
Ó Nils Mohlin 19-12-08
