Fem procents rabatt

Jag brukar stå för de mesta av matinköpen, eftersom det är jag som lagar mat under veckorna. Merparten handlar jag i vår lokala ICA butik i Kivik, tisdagar är pensionärernas happy day på ICA, då får alla 65 plussare fem procent i rabatt. Silverhåren invaderar butiken och storhandlar allt som annonserats som billigt i veckobladet. Nu storhandlar jag inte, skall bara ha lite kompletteringar till dagens middag, men får tålmodigt ta mig förbi blockeringar i gångar, många har inte setts sedan förra tisdagen och har mycket att prata om. Till sist kassakö med tålmodig och vänlig kassörska i slutet av kön. Det handlar om trisslotter, felaktigt inslagna kortkoder och en hel veckas uppdämt pratbehov, det är mycket som skall relateras. Tålamod är en dygd, sägs det och väntar på min tur, det blev ganska jämnt nittiofem kronor, med fem kronors avdrag i rabatt. Tid är pengar sägs det och jag åker hem för att laga middag.

Jag tycker det är ganska kul ibland att laga mat, som omväxling till allt annat jag håller på med. Idag skall det bli gratäng.

Jag smörar en form och lägger strimlad förstekt falukorv i botten, ovanpå det stekt lök, toppar med förkokt broccoli och blomkål, saltar och pepprar, häller över matlagningsgrädde smaksatt med dijonsenap och parmesanost. In i ugnen 225 grader i 15 till 20 minuter och vips så har man en delikat tisdagsrätt, med eller utan rabatt.

Ó Nils Mohlin 2018-02-13

Trolls bollspel

Kivikstrollet Carl Gustav har många strängar på sin lyra, nyss avverkat en politikerkarriär, deltagit i Nobelbanketten, varit på månen, kompis med kungen, träffat världens ledare. Vad mer skall han kunna hitta på undrar assistenten och jag, samtidigt som vi hoppas på lugnare dagar, att trollen beter sig som troll. Om jag nu bara visste hur troll verkligen skall bete sig, men jag inbillar mig ett stillsamt och tillbakadraget liv i skogen. Dom har ju inte heller normala sovvanor, håller igång som attan under några månader och sover sedan en vecka, såvitt de inte försover sig för då kan det bli två veckor. Just nu sover dom, Carl Gustav i vår lilla gäststuga och Bror Klumpeduns har lagt sig bakom stugan. Täckt av snö ligger han på rygg och låter som ett gammalt sågverk när han drar timmerstockar i kanske tio dygn. Don Felipe springer upp och ner för den drygt meterhöga förhöjning av marken som Bror Klumpeduns utgör, studsar på hans mage och åker kana under livligt svansviftande.

Innan det var sovdags för trollen varva dom ner som Carl Gustav sa, med lite bollspel.  Till bollspel brukar man ju vanligen använda sig av bollar, men inte trollen, nejdå rejäla stenklot skulle det vara, säkerligen med en vikt av 150–200 kilo per styck. Kanske inte perfekt runda, men det besvärade inte trollen, som stod och kastade stenblocken mellan sig. Min erfarenhet av bollspel är att man skall kunna se motspelaren, men troll är som dom är, Carl Gustav stod i Kivik och Klumpeduns nån mil norröver förbi Ravlunda och Haväng. Stenkloten for som projektiler genom luften men fångades galant upp, att den store Klumpeduns klarade det kan jag kanske begripa men att Carl Gustav, som inte är större än ett litet barn kunde ta lyrorna galant är en gåta. Sista lyran som Bror Klumpeduns skulle ta kunde gått riktigt galet. Men han räddade situationen, genom att hoppa upp och på 25 meters höjd nicka i väg det enorma stenblocket. Med överljudshastighet försvann klotet över Hanöbukten och någon timme senare slog det ner på Kim Jong-UN:s skrivbord och lämnade ett enormt hål efter sig. Kim Jong-Un beklagade sig över att Donald Trump kasta sten på honom. Kim Jong-Un grunnar över hur han skall kunna slänga ett 200 kilos klot på Trumpen, när han dåligt kan hantera en vanlig boll.

Trollen gick gudskelov och la sig.

Ó Nils Mohlin 2018-02-12

 

Vett och etikett del 3 av 3

Dagen därpå efter lång natts kulspel, kom kungen in till sina trollkompisar och sa att McDonalds just levererat frukosten till dem. ”Efter frukosten skall Drottningen ha lektion i vett och etikett med oss. Sie ist sehr interessiert an diesem thema” Drottningen berättade för die freunde des Königs under ett par timmar om vad som förväntades av dem och Kiviks trollet Carl Gustav snappade allt. Men Bror Klumpeduns tog inte mycket till sig, han var ju trots allt ett rätt korkat troll, om än snäll. Drottningen skakade på huvudet och undrade ”Wie soll das enden? Gott hilf uns!” och fortsatte ”Und deine schrecklichen kleider!” Kivikstrollet sken upp och sa ”Det fixar jag.”

Trollet blundade och blåste upp sig med luft, knäppte med fingrarna och vips stod han framför drottningen i prydlig frack med alla utmärkelser snyggt ordnade på vänster sida i den mån de fick plats. Sedan gick han fram till sin bror och gav honom en spark i rumpan och vips så var han lika elegant. Att svansarna vispade runt, varav en med faluröd tofs tycktes inte bekymra Eders Majestät lika lite som tofsar på öronen och det faktum att trollen var barfota.

Drottningen avslutade det hela med ”Sie sind wirklich sympathische troll!”

Don Felipe och jag satte oss med bävan framför tv:n och såg på Nobelfesten. Vi såg när Carl Gustav och Bror Klumpeduns gick nedför trappa ledsagade av ett par studentskor. Det enda som kanske störde en kanske i övrigt perfekt bild var Carl Gustavs vilt viftande svans där den faluröda tofsen blinkade som på ett utryckningsfordon. Don Felipe la tassen över ögonen, han hade fått nog.

I övrigt förflöt festen utan några större skandaler. Kalle och trollen drog sig efter någon timme tillbaka till personalutrymmen. Majestätet slängde av sig frackkavajen, hängde Serafimerorden, Vasaorden, Nordstjärneorden och lite annat dingeldangel på handtaget till toaletten. Sedan var kulspelet igång, Kalle ville ha revansch.

Ó Nils Mohlin 2018-02-11

Partaj hos Kalle / Del 2 av 3

Bror Klumpeduns landade 12 minuter senare på Sergels torg i Stockholm mitt på plattan och satte ett rejält rumpavtryck i stenbeläggningen. Nyfikna flockades runt dem och undrade naturligtvis vad det var som damp ner en lördag i december från ingenstans. Carl Gustav lyfte på hatten och sa ”HEJ SVEJS” drog Bror Klumpeduns i öronen som tecken på att han skulle resa sig – ”Vi har inte tid att prata nu, vi skall hem till Kalle” sa Carl Gustav och ryckte till i Bror Klumpeduns öra och med en fjärde studs landade de på gräsmattan vid Drottningholms slotts södra länga där Kalle bodde. Ett par beväpnade vakter flydde hals överhuvud när de såg trollen i tron att det var ett par Marsianer, en väldigt liten och en hiskeligt stor. Trollen spatserade upp till Kungens bostad och knackade på, vakten som öppnade följde sina kamraters exempel och flydde panikartat. Som tur var så dök kungen upp just då och Carl Gustav hälsade hjärtligt på sin kompis Kalle, som tittade på Bror Klumpeduns och sa ”Han är väldigt stor, kan du inte göra honom lite mindre annars Silvia BEKOMME ANGST” – ”Visst enkelt” sa trollet Carl Gustav och vred om näsan på sin storebror, som krympte från sina tre meter till lite mer lätthanterliga en och en halv meter.

Kalle hade fixat maten efter att ha rådgjort med trollen och det bjöds på hamburgare, troligen den största hembeställningen MacDonalds fått under sin historia. En hamburgare till Drottningen, två till Kungen, tjugofem till Kiviks trollet Carl Gustav och jämt hundra till Bror Klumpeduns och till det femtio kilo pommesfitets och en tunna Coca cola.

Drottningen hatte keine Angst, men undrade stillsamt över herrarna trolls klädsel. ”Det fixar vi i morgon, nu skall vi ha trevligt” sa kungen och drog med sig sina kompisar in i en stor salong, där personal flyttade möbler, så att en stor golvyta i mitten gjordes fri. Drottningen ropade efter kungen ”Der König beschmutzt deine Kleider nicht!”

Majestätet slängde slips och kavaj på en stol, kavlade upp skjortärmarna och satte sig på golvet och tecknade åt trollen att göra likadant, sedan spelade de kula hela natten. Naturligtvis vann Kiviks trollet en kopiös mängd kulor, men eftersom Kungen blev lite sur, så fick han alla kulorna.

Forts. följer

Ó Nils Mohlin 2018-02-10