Fackpampars lyxliv på medlemmars bekostnad

Fackföreningsrörelsen har historiskt sett haft stor betydelse för arbetarrörelsen och under 30, 40, 50 och 60-talet hade de onekligen sitt berättigande. Idealister bar fanan högt och slogs för arbetarnas villkor.

 

Under sextiotalets sista år började nytt ledarskap komma in i förbunden, 1968 blev Hasse ”Hoffa” Ericson ordförande för transport. Skandalerna var många och slutligen sparkades ”Hoffa” den 29 januari 1980 av en enig förbundsstyrelse.

 I Januari 1991 mördades Byggnadsarbetarförbundets ordförande Bertil Whinberg och Träindustriarbetareförbundets ordförande Ove Fredriksson i Tallinn när de umgicks med prostituerade. En besvärande omständighet i det hela var att makan till Bertil Whinberg, Margareta Whinberg var en av drivkrafterna bakom Sexköpslagen.

Nu är det kommunals tur som på medlemmarnas bekostnad startar lyxrestaurang med nakenshower. Inhyrd porrskådespelerska springer runt naken tillsammans med ”Lets dance” domaren Tony Irving. Gratis lyxsemestrar för ledningen på Marholmen, såväl Marholmen som lyxkrogen Metropol ägs av Kommunals handelsbolag Lyran.

 

 

Tror ta mig tusan att de är på lyran hela gänget.

Skäms!

Nils Mohlin

©2016

 

Flytta till Kivik

Flytta är inte så tokigt, även om det är en hel del praktiska saker som skall lösas. Försäljning av den gamla bostaden, packa, städa och så vidare. Men jag måste säga att det känns ganska lätt när vi skall flytta till ett i mitt tycke, en av de vackraste platserna i Sverige. Kivik på Österlen, till ett hus med havsutsikt och gångavstånd till den gamla fiskehamnen. Jag citerar några rader från Kivik Tourism hemsida:

”Fiskebåtar, äppelodlingar, marknader, konst och annan kultur – så mycket och ändå så behändigt! Kivik är en av Österlens riktiga pärlor, en gammal by som slumrade sig fram genom århundradena och som nu lockar till besök med ett allt rikare utbud av affärer, restauranger och sevärdheter.
Det gamla fiskeläget Kivik har en ovanligt väl bevarad och underhållen äldre bebyggelse.
En promenad i de gamla kvarteren nära hamnen är en ren njutning. Det var här som den burleske författaren Fritiof Nilsson Piraten gärna tillbringade somrarna, ibland i sällskap med sin excentriske vän Sten Broman, mannen som hatade dragspel och älskade färggranna kostymer.

Det mestadels behagliga klimatet har gjort Kivik till ett centrum för den svenska äppelodlingen. Både i byn och i dess närhet surrar det av flitiga bin i pollineringstider och när äppelodlingarna blommar i maj är det ännu vackrare än vanligt i våra trakter.

På Österlen verkar hundratals konstnärer och konsthantverkare, och det var just här som den första Konstrundan arrangerades påsken 1969. Inpå knutarna, söderut, finns Kivik Art och Stenshuvud, Sveriges sydligaste nationalpark, med en sällsynt rik fauna och flora. Strax norr om Kivik börjar landets längsta och kanske finaste sandstrand, den som löper ända bort till Åhus och där Hanöbuktens vågor kluckar och brusar mot land.”

http://kiviktourism.se/

Nils Mohlin

 

 

Kivik

Till påsk flyttar vi till Fritiof Nilsson Piratens gamla hemtrakter Kivik på Österlen.

Så ofta vi hinner kommer vi åka till vårt älskade Los Alcázares

 

Fritiof Nilsson Piraten

 

Kring påsk flyttar vi till Fritiof Nilsson Piratens gamla hemtrakter i Kivik. Det känns väldigt speciellt, då jag hade förmånen att få lära känna Piraten under de sista åren av hans levnad. Piraten som han kallades av de flesta, blev känd för bland annat böckerna Tre terminer, Bombi Bitt och jag, Bokhandlaren som slutade bada och många fler. Fritiof Nilson Piraten gick bort i januari 1972 och jag träffade honom första gången fem år tidigare när jag var 23 år. Han hade en vinterbostad på Fredriksbergsgatan 2 i samma  hus som byggmästaren jag arbetade hos hade sitt kontor. Anledningen till att vi möttes var att varje dag, strax innan klockan tolv hämtades han av Sten Broman och dennes chaufför, för att inta lunch på anrika hotell Savoy mittemot centralstationen i Malmö.

Lunchen sköljdes ner med snaps, öl och några groggar som avrundning på det hela. Strax efter fyra kom herrarna tillbaka till Fredriksbergsgatan, ungefär vid den tidpunkt jag slutade för dagen. Piraten hade vissa svårigheter med gåendet och det blev inte bättre efter lunchen, så jag hjälpte honom ganska ofta till bostaden fem trappor upp. Efter att den här proceduren upprepats ett antal gånger bjöd han in mig i bostaden, tog mig direkt med in i sin skrivarlya. Om det nu var för att undvika livspartnerns vredgade blickar eller om han ville visa skrivarlyan, det allra heligaste det vet jag inte. Piraten var en mycket rolig och lärd person och underhöll mig under ett par timmar tills han var trött och jag lämnade honom. Detta upprepades ett tiotal gånger, att han satt och språkade med mig som var nära femtio år yngre. Det är med glatt minne jag kommer ihåg några av de mest givande samtal jag har haft i mitt liv.

Piraten hade en viss svaghet för de destillerade dryckerna och hade en ganska så äventyrlig uppväxt. Han lyckades bli relegerad från Ystad läroverk efter vad som kallades ”värdshusbesök, spritförtäring, slarvig skolgång och opassande kontakter med det motsatta könet”. Han skärpte sig efter en tid till sjöss, kom hem och tog studenten som privatist vid arton års ålder. Han utbildade sig till jurist i Lund och blev en skicklig advokat, dessutom en mycket underhållande sådan i rättssalen. 1933 när Bock i Örtagård kom ut blev Piraten författare på heltid.
På hans gravsten i Ravlunda står det ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.”

Nils Mohlin

©2016

Järlåsatrollets nyårslöften

På nyårsdagen stötte jag på Järlåsatrollet när jag var ute och sopa rent från snön, som än så länge fallit tämligen sparsamt. ”Brukar du avge nyårslöften”, ville Järlåsatrollet veta. ”Nja jag är kanske för gammal för det där och sedan håller man dem sällan. ”Jag har avgett nyhetslöften” raljerade trollet. ”Jaså vad då?” undrade jag, rätt så trött på hans intensiva energi. ”Min bror Klumpeduns skall banta 50 kilo till sommaren”. ”Ja men Carl Gustav det är väl inget nyårslöfte du kan ge, det måste komma från Bror Klumpeduns själv.” ”Vadå nyårslöfte som nyårslöfte, nu skall klumpisen gå ner minst 50 kilo” sa trollet med övertygande bestämdhet.

Järlåsarollet började späka och träna sin gamle bror, som glad i hågen ställde upp på löprundor och all annan fysisk aktivitet. Klumpeduns rusade genom Uppland på korsen och tvären, han åt mindre, tills sanningen en dag uppdagades. Klumpeduns hade mött Mohammed, en kebab och pizzakille i Morgongåva. Järlåsatrollet smått förargad förlät sin bror, som fortfarande är över 400 år gammal och näst intill lika tung.

”Åt helsike med nyårslöften” skaldade Järlåsatrollet som den värsta poet. ”Vad är det med dig, tror du att du är Sam Carlquist, eller någon annan diktarsnubbe”?

”Nä jag försöker ju bara fostra min bror.”

God fortsättning på det nya året vänner

Järlåsatrollet, Klumpeduns och jag

Järlåsatrollet firar nyår

Nyårsafton i Järlåsa minus några grader och solen gnistrar mot mark och barrträd i vinterskrud. Goda vänner kommer på besök för traditionellt nyårsfirande och Järlåsatrollet undrar lite försynt om han och Bror Klumpeduns får vara med och fira in det nya året. ”Naturligtvis får ni det, men ni får kanske förvandla er lite så att ni inte skrämmer våra gäster.”

Våra gäster anländer punktligt och fem minuter senare knackar det och jag gläntar försiktigt på dörren för att se resultatet av trollens förvandlingsnummer. Den enda förändringen är att Klumpeduns har blivit mindre, så han är inte stort mer än 20 centimeter längre än Carl Gustavs halvmeter. Järlåsatrollet skyndar sig att förklara ”Det dumma trollet bredvid mig envisades med att han ville se ut som Humphrey Bogart, men han har ju varit död i många år. Så jag tänkte att då är det bättre att jag förminskar det där klumpiga trollet.” ”Okej, men ni får vänta här medan jag förklarar för våra gäster.”

”Ni har ju läst mina berättelser om Järlåsatrollet och hans bror, dom skall vara med och fira nyår ikväll.”

Ett roat leende från våra gäster, någon virrade på huvudet och jag anade gästernas tankar ”gubben har blivit tokig i huvudet”. Någon annan sa ”Nils du tål nog inte skumpan”. Då öppnade jag dörren och släppte in trollen, som sa hej svejs och slog sig ner på varsin stol. En dam svimmade med en elegans, som en operadiva skulle avundats. Alla andra satt förstummade med gapande munnar, men snart hade Järlåsatrollet mjukat upp stämningen med skämt som alla skrattade hejdlöst åt. Som genom ett under var Järlåsatrollet medelpunkten i kvällens fortsatta umgänge och ingen tycktes reflektera över att de umgicks med ett par troll. Vid tolvslaget gick vi alla ut för att titta på de raketer som sköts upp från skilda håll. Bror Klumpeduns hade gjort en egen raket av mitt gamla oljefat och innan vare sig jag eller Järlåsatrollet hann stoppa honom tände han på stubinen, Jag vrålade ”ta skydd”, men den exploderade inte. Nej den steg ungefär som en rymdraket med en eldsvans efter sig, sen såg vi den inte mer. Däremot kunde man på nyheterna höra om ett föremål som lagt sig i en omloppsbana runt jorden. Stormakterna förnekade all kännedom om föremålet och skyllde på varandra, tills den dag mitt gamla oljefat helt plötsligt ramlade ned i huvudet på den främste IS ledaren. Då plötsligt ville både USA och Ryssland ta åt sig äran.

Gott Nytt År vänner önskar

Järlåsatrollet Carl Gustav, Bror Klumpeduns och Jag

Gott NYTT ÅR

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla