Håkan Juholt hamnar i blåsväder när han på en bild stödjer sina händer mot Gösta Bohmans gravsten.
Juholt säger, att Bohman var representant för en anständig höger, som mötte motståndarna med respekt.
Har alltid tyckt att Juholt ger intryck av att vara en hedersknyffel, hade nöjet att prata med honom för 15 år sedan och då bekräfta han mitt intryck.
Men bland moderattoppar utbröt ett ramaskri.
Hade Håkan Juholts uttalande skett på ett annat ställe än kyrkogården, så hade det applåderats.
För nog sjutton var respekten annorlunda förr. Det var lite mer stil och elegans över debatter. Personangrepp förekom inte och på Tage Erlanders och Jarl Hjalmarssons tid var man till och med artiga mot varandra.
Som Jan Sherman sa: Skärpning svenska politiker – ert vulgära ordval föder förakt.
Just det där att Håkan Juholt vilade sina händer mot Gösta Bohmans gravsten uppfattas snabbt av moderater som ett helgerån långt värre, än om Juholt skulle ha hädat i kyrkan.
I ärlighetens namn så tycker jag att såväl bilden som Håkan Juholts text ger intryck av respekt och vördnad för en äldre bortgången politiker och hur det politiska samtalet fördes då.
C Nils Mohlin 2026 08 13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar