Åttio plussare

 Jag har slutat köra bil och sålt fatscootern. 

Sådana mått och steg äldre herrar och damer också för den delen, måste vidtaga när syn och hörsel med obarmhärtig och oslagbar envishet gör sig påmind om i vilken ålder vi befinner oss i.

I bara farten tog jag av armbandsklockan också, eftersom jag inte såg visarna längre.

En överflödig accessoar, kanske rent av en fåfänglig sådan. Måhända en viss tomhet på handleden. Något att vänja sig vid.

Med min nya mobil, som är inställd med stora siffror och bokstäver, kan jag problemfritt upplysa om vad klockan är slagen.

Mina dagliga rundor, ni vet av Hälsovårdsmyndigheten rekommenderade 8000 steg per dag för åttio plussare, sköter jag exemplariskt. Utan att någon liten fan bakom örat försöker leda mig i fördärvet. Slappa i soffan till exempel.

Visst gnissel i lederna, men det gör dem säkert jäkligt gott med åtta tusen steg. Aj som fan!

Hitta 57 år gamla bilder från Malmö Atletklubb, när jag gått över till att lyfta skrot, efter att ha lagt boxhandskar och gymnastik på hyllan.

Lite mer avancerat än de 8000 stegen. Men 8000 steg idag känns lika välgörande som alla år i svettiga träningslokaler.

Människans fantastiska anpassningsförmåga.

82 år är en förbaskat bra ålder. Med viss förlorad fysisks styrka, kompenseras vi de flesta fall av en mentalitet som tillåter oss att betrakta omvärlden med andra ögon. Ibland rent av med ett roat leende.

Nu tar vi hand om onsdagen.

C Nils Mohlin 2026 08 19