Minnen

 I januari 1957 fick pojken ta över sin morfars gamla kul hantlar och en kungsfjäder. Senare samma år kom ”ge mig en kvart om dagen” - Arne Tammer in i hans liv. Något som kom att påverka trettonåringens liv, under många år framåt, kanske mer än något annat.

Revolten mot ett mycket auktoritärt föräldraskap hade troligen inletts redan fem år tidigare med den nedbläckade jackan. (Publicerad på  https://nilsmohlin.blogspot.com  den 15 augusti i år).

Med järnhand skulle barn stöpas efter föräldrars dåtida föredömen. Styras till att motsvara något, eller än bättre med råge övertrumfa auktoriteternas val i deras konstlade skitförnäma och småborgerliga värld.

Sådant som barns egna kvaliteter, förutsättningar och begåvningar var i högsta grad ointressant i pojkens föräldravärld på fyrtio och femtiotalet.

Början på ett tufft ungdomsliv varvat med hårt arbete och studier på kvällarna tog sin början.

Sexton år gammal blev pojken snickarlärling, som arbetade 48 timmar i veckan och studerade på kvällarna. Rakt emot föräldraauktoriteternas utstakade väg med gymnasium, universitetsstudier och en betydelsefull och respekterad tjänst i samhället.

Pojken levde sitt eget liv. Arbetade hela veckan, studerade fyra kvällar i veckan och på alla helger, efter att arbetet slutat på lördagseftermiddagen. Enda avbrottet blev träningen och någonstans under de åren kom gymnastiken och därefter boxningen in i den unge mannens liv. 

Ynglingen tog studentexamen som privatist och inledde direkt kvällsstudierna till en ingenjörsexamen.

Auktoriteterna kvicknade så smått till liv. Det kunde kanske bli något av pojken trots allt.

Efter fullgjord värnplikt, som med tiden får bli ett eget kapitel, år med efterföljande militär utbildning har påverkat och styrt mycket av mannens liv i positiv bemärkelse.

Efter ett kompletterande studieår på KTH kom den unge mannen tillbaka till Malmö. Han blev på den tiden landets yngste ansvarige byggarbetschef. Senare kompletterade mannen med juridiska studier, ett stort intresse, som i ett annat liv förmodligen lett honom till advokatyrket.

Helt plötsligt väldigt accepterad av föräldraauktoriteten. Unge mannen var stolt och vände dem ryggen.

Var styrkan kom ifrån under dessa mycket tuffa år kan nog tillskrivas, träningens förtjänst. Först Arne Tammer och kulhantlarna, gymnastiken och boxningen. Boxningen där sandsäck, päronboll och ibland motståndare i ringen på magiskt sätt var balsam för den unge mannens själ.

Fick som boxare i mitten på sextiotalet ”möjligheten” att sparra mot Bosse Högberg inför en av hans matcher i Köpenhamn. En skicklig boxare och Europamästare. Men tekniskt sett en ren gatufighter, som man fick se upp med. Ett kul minne och enda gången jag åkte på en rejäl snyting.

Fick också nöjet att umgås med Lennart Hoa Hoa Dahlgren och Frank Andersson några kvällar på Atletklubben. Än roligare minnen, än mötet med Bosse Högberg. Lennart är en allmänbildad jäkel, som har svar på det mesta. Frank var mer av en röjare, men en trevlig sådan åtminstone av vad jag upplevde.

Livet fortsatte med mycket träning och ett katastrofalt äktenskap, som på sitt sätt, i mycket stor utsträckning präglades av partners psykiska sjukdom och ett tragiskt avslut. 

Som nybliven pensionär blev det Friskis & Svettis i Malmö tillsammans med Lasse Twetman och hans gäng. En mycket trevlig och stimulerande tid.

I mogen ålder, för sjutton år sedan, träffade mannen sin nuvarande fru. 

Mannen hade hittat hem tillsammans med en fantastiskt kärleksfull kvinna, som betyder allt för honom. Han fann balansen i sitt liv.

Finns oändligt mycket mer att berätta om, men det återkommer vi till.

C Nils Mohlin 2026 08 22