Gråmulen dag samlas några hängivna båtentusiaster i en liten norsk hamn, för att ta en gisten skuta ett renoveringsobjekt, till Råå utanför Helsingborg. Där skall den gamla träbåten få den restaurerande omsorg och uppfräschning som endast passionerade båtbyggare förmår att ge.
Väderprognosen var kanske inte den mest idealiska.
Besättningen, åtminstone en av dem är rutinerad och erfaren byggare av träbåtar. Men kanske inte fullt ut den skeppare som förmodligen krävs för att segla en stor skuta i förrädiska farvatten. Så för att navigera farkosten från Norge på säkert sätt anlitades erfaren skeppare, som ve och fasa hoppade av innan sista hamnen i Norge lämnades. Varningar om hårda vindar och höga vågor bet inte på begeistrade båtbyggare.
Renoveringsobjektet med begränsad utrustning, lämnade sista hamnen i Norge tidigt på morgonen. De första timmarna gick bra, och stämningen ombord var god. Seglarna, vars sjövana till största delen var från båtar som ligger förtöjda i hamn eller på landbacken märkte snart att havet hade en annan rytm än hamnen i Råå och båten hade näst intill egen vilja – Väderlek och strömmar kan spela spratt.
När de nådde Skagerrak började vinden tillta. Regnet piskade ner och vågorna växte sig allt högre. Skutan gungade än hit och än dit, och det blev tydligt att kunskap om båtkonstruktioner inte är tillräckligt i kärva förhållanden till havs. De försökte hålla kursen mot Kattegatt, men navigering och tappra seglares sjösjuka satte käppar i hjulet. De förlorade ankaret och gick på grund tre gånger under resans gång. Kommunikation med kustbevakningen och sjöräddningen blev intensiv och de ryckte ut några gånger för att hjälpa till.
En i besättningen blev ordentligt sjösjuk, och de andra fick turas om att styra och hålla koll på instrumenten. När vinden nådde stormstyrka fick de reva seglen och förbereda sig på det värsta. Trots ordentlig byxångest lyckades de navigera genom ovädret.
Efter några dygn till havs, utan speciellt med sömn men adrenalinstinna, såg de äntligen Helsingborgs silhuett vid horisonten. Då hade motorn behagat att lägga av för gott. Färjan mellan Helsingborg och Helsingör var de otäckt nära att få direktkontakt med. När oberäkneliga strömmar och att båten så här långt kommen var utan motor och näst intill manöveroduglig - betedde sig ungefär som den själv ville.
Trötta med lättade hjärtan och många erfarenheter rikare kunde de sent omsider lägga till i hamnen i Råå. Båten ligger numera på landbacken för genomgång av båtbyggarens omsorg.
Berättaren av denna historia - båtbyggaren sitter mitt emot mig i vårt vardagsrum och hur otroligt det än låter, så är det en helt sann återgivning av något som hände för några år sedan. Jag som känner båtbyggaren sedan många år tillbaka förstår att det här otroliga verkligen har hänt. Köper han fler gamla båtar skall han se till att få hem dem på annat och tryggare sätt lovar han.
Bilden är på en annan gammal båt och har inte med båten i berättelsen att göra.
Trevlig söndag till er alla
Ó Nils Mohlin 26 02 15
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar