Jag har en hemlig last. Jag läser recept när jag egentligen borde sova.
Jag följer bland annat Leif Mannerström och läser om hans ekvilibristiska kulinariska stordåd.
Jag har alltid haft ett visst intresse för matlagning och experimenterar gärna vid spisen.
För det mesta står jag för matlagningen hemma, på gott och ont, men ser alltid till så att det finns grönsaker på menyn.
Kändiskockarnas recept är intressanta och inspirerande, tills jag kommer till ingredienser.
Jag störtdyker i skafferi, kyl och där vi förvarar kryddor och finner att jag saknar närmare hälften.
Jag kan inte köra till Ica, Coop eller Willys stup i kvarten.
Därför hugger jag vanvördigt i de stora gastronomernas recept och gör lite som jag själv vill, lite från det ena och lite från det andra.
Mannerström skulle dra mig i öronen om han såg mig hålla på bland kastrullerna.
Ibland får jag in en fullträff och känner mig riktigt nöjd. Ibland si så där, men det duger. Ibland mer katastrofalt, men det är rätt sällan.
Min älskade fru, som får testa allt det där jag hittar på i köket, är den snällaste person jag träffat och förmodligen den mest diplomatiska och säger, Oh vad gott.
När resultatet är si så där eller rent av sämre säger hon, Oh vad gott.
Jag lyssnar noga efter minsta avvikelse, darrning eller tveksamhet i rösten. Men inte, så med tiden har jag väl blivit rätt skaplig på matlagning.
Så Leif Mannerström och alla ni andra ursäkta mina förtappade avsteg från era gastronomiska skapelser.
Känns ungefär som att be om syndernas förlåtelse.
Till mitt försvar vill jag hävda att Graciela och jag var med i parveckan Halv åtta hos mig för femton år sedan. – Så helt usel kan jag inte vara.
Ikväll skall jag inte läsa recept utan fortsätta med en mycket bra bok jag är i gång med.
Önskar er en trevlig torsdag med eller utan recept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar