Igår var jag som hastigast inne på vådan av att ge sig ut att promenera när gator och vägar är isbelagda. Erinrar mig när vi bodde i huset i Kivik att Sopkärl på Österlen är inget att skämta om
På isbelagda stenar lever soptunnor eget liv när jag skall placera dem acceptabelt regelmässigt enligt sophämtarna.
Det där är inget att skoja om. Står inte tunnorna perfekt inrättade, i givakt kan tyckas, får Mohlin ingen tömning.
Drog ut dem kvällen innan i blötsnö och blåst. Klockan sju på morgonen hade den ena försökt rymma på isig gata, medan den andra stod lydigt på post. Eller var det den andra som försökt rymma och den ena stod kvar. Oavsett vilket, jag återbördade tunnan till den rätlinjiga uppställningen, fem centimeter från gatumarks början.
Min placering av sopkärlen var berömligt godkänd.
Timmen senare hade jag två tomma soptunnor, som pådrivna av ostlig vind, körde någon jäkla sorts isdans med mig nerför gatan. Det var inte jag som förde, det var de förbannade tunnorna. Än slank vi hit, än slank vi dit.
Sopkärlen både den ena och den andra trilskades men stod till sist efter intensiv kamp ungefär där sopmäster placerade dem, långt ifrån rätlinjigt.
Jag isdansade in till kaffekokaren.
Önskar er en härlig lördag
C Nils Mohlin 26-01-31
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar