Två steg framåt och ett bakåt - med försiktigt prövande steg för att slippa neslig rova, förmanande ord från yngre anhöriga och förödmjukande akutbesök.
”Människor i din ålder skall hålla sig inomhus!” Tycks till och med väggarna viska, medan en jäkel bakom örat lite mer ihärdigt pushar på, ”Var inte mesig ut med dig!”
Frusen glittrande vintermodd på gångbanor är en utmaning för oss som kommit lite till åren.
Inget vi med tonårings självsäkerhet eller isdansares elegans lätt glider över med en avslutande piruett.
I och för sig känner jag en tonåring i min närhet som drattade på ändan och bröt foten i nyårsfirandet – Så ingen regel utan undantag.
Lyckas vi nu ta oss förbi livsfarliga isblanka sträckor till butiken, så har vi äventyret att ta oss hem igen att se fram emot.
Yippie!
Ingen is akrobatik för min del – jag utmanar lagom och använder mina dubbade kängor. Ungefär som att ha spikmattor på skosulorna. Alldeles förträffliga på isiga underlag och dessutom perfekta om man vill sätta en fot i häcken på någon.
Metalliskt robotliknande kling klong från kängorna mot mataffärens stenlagda golv när jag kryssar mellan hyllor och diskar. Ger fritt utrymme när folk stannar upp, tittar och flyttar sig när de ser och hör metallskodda monstret dra runt i butiken.
Det gick över förväntan mycket bra att trotsa isiga gångbanor och av min fru utfärdat utegångsförbud. Skvallra inte!
Nu har vi en härlig fredag att ta hand om, lägger isdansen åt sidan och njuter av dagen och helgen vi har framför oss.
Ó Nils Mohlin 26 01 30
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar