Sommarvärme i all ära, men just nu känns det lite väl bra. För att arbeta effektivt med sista etappen av vårt altandäck vill assistenten och jag ha det något svalare. Vi har därför dragit oss tillbaka till vår underbart svala ateljé. Det finns ett antal målningar att färdigställa bland annat en stor canvas påbörjad med grund innan mitt ben tvingade mig bomma igen ateljén för ett tag.
Med både knäprotes och höftprotes är nu mitt högerben riktigt rörligt och smärtfritt, redo för staffliet. Don Felipe ger medhåll på sitt speciella språk med utdragna toner, varierande i höjd, men inte som skall. Det är hans sätt att ha en dialog med mig eller Graciela. Ibland pratar han väldigt mycket och vi förstår varandra väl, då han ofta genom att ställa sig vid eller hämta det han åsyftar förtydligar sitt språk. Stenplattorna i bottenvåningen ger behaglig svalka åt honom, men för hans trivsel så har vi köpt ett kyltäcke åt honom som han kan använda på det övre planet som alltid är varmare på sommaren.
När jag arbetat med pensel och målarkniv eller skrivit ett tag, kan assistenten komma och lägga en boll i mitt knä eller tydligt tala om att det är dags för en rast runda. Vi har en hyfsat stor inhägnad trädgård, men även för en liten dvärgschnauzer blir den med tiden minimalistisk. Ströva längs stigar och vägar som bjuder på nya upplevelser och äventyr är idealet för en alert assistent.
Idag tar assistenten och jag en riktigt minimalistisk dag. Förbereder i ateljén, skriver lite, planerar tillsammans med matte som har semester. Naturligtvis blir det natursköna promenader i assistentens sällskap.
Önskar er en härlig torsdag! 😀
Ó Nils Mohlin 20-06-25
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar