Nu skall jag berätta om varför jag är en så jäkla bra
hund.
Jag är dvärgschnauzer, svart och så klok att ni skulle
bara häpna. Tycker ni att jag skryter-Nää-förstå mig rätt, jag vill bara ge
lite luft och utrymme åt mina innersta tankar. Jag är två och ett halvt år
gammal och i människoår betraktat är jag en vuxen karl. Husse är en himla massa
hundår gammal, ja matte också. Jag står här i min krafts dagar och filosoferar
över hundlivet. Hur man kan bli så bra och smart, som jag är? Nej jag är ingen skrytsam
hundlighet, vill bara poängtera hur jäkla bra jag är. Till exempel så väcker
jag husse när han sover för länge. Jag vaktar dygnet runt och säger artigt till
om någon obehörig försöker komma in på mitt revir. Jag hämtar och lämnar grejor
och kan till och med leta rätt på saker som är försvunna eller som matte/husse
inte trodde fanns.
Fy sjutton vad jag är bra, men det tycker matte och husse
också. Det enda jag är lite besvärlig med är kloklippning, då kan dom dra åt
helsike. Jag morrar och nafsar, vem det än är som skall putsa mina klor, så kan
dom dra åt pepparn. Det är mina klor, bry er inte. Sedan är det kanske lite
skämmigt att leva rövare när det är kloklippningsdags, men jag är ju den hundlighet
jag är. Denna lilla brist till trots så är jag världens bästa vovve, säger
husse.
Hej då/Don Felipe
© Nils Mohlin 12 oktober 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar