Mordisk kvintett på Österlen

 

Min sjätte bok lär bli klar för utgivning i slutet av augusti.

 

Några inledande rader.

 

Tack till min älskade fru Graciela för att du står ut med mig, när jag ägnar mig åt mina mord och varken ser eller hör.

Tack till Peter Brodén och Mikael Stendrup, som guidat mig på Stenrosgården.Berättat om den och dessutom hyrt ut en av sina lägenheter till en av huvudpersonerna den diffuse författaren Vaughan Edwards.

 

Det är en fiktiv roman med påhittade personer. Alla likheter med nu levande eller avlidna personer är en ren tillfällighet.

Undantaget som bekräftar regeln är när en av huvudpersonerna hyr en lägenhet på Stenrosgården hos Mikael Stendrup och Peter Brodén.

Idéen till handlingen växte fram under Metoo rörelsens första år.

Naturligtvis så utspelar sig mycket på Österlen, där jag och min fru bor och arbetar. Miljön vi dagligen lever i faller sig naturlig, för att geografiskt placera en del av handlingen i Kivik och dess omnejd. Morden i berättelsen kan jag dock inte skylla på Österlen. Det handlar väl snarare om något otäckt och omedvetet mordiskt drag i min läggning. 

Även om mord ingår som en del i handlingen, så är jag inte speciellt våldsam av mig. Det är väl snarare så att jag dagligen får den rysansvärda verkligheten serverad av media, precis som alla ni andra. Det om något ger en uppsjö av idéer, men naturligtvis så krävs en hel del research för att få storyn så trovärdig som möjligt.

I en del av polisens arbete och Europols inblandning, har jag tagit mig vissa friheter, som inte alltid rimmar med verkligheten.

Den här boken blev ett av mina Coronaprojekt, men i berättelsen finns inte ett spår av Covid -19. 

Jag hoppas på trevlig höstläsning.

 

Ó  Nils Mohlin  2021-05-24

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väder och vaccin på Österlen

Vart är maj på väg. Vi hade den kallaste aprilmånaden på 18 år. Månne maj bli något liknande.

Igår fick vi en försmak av sol och värme, men idag 11 grader och regnigt. Enligt meteorologerna lär vi få dras med ruskvädret månaden ut och sedan får vi se vad juni, juli och augusti bjuder på.

Inte skall jag gnälla, men jag gillar värmen och den gör så gott i leder som gnisslar och trilskas.

Vi sidan av mina uppdrag, tar hus, trädgård och projekt sin tid.

Jag har fått två sprutor av exklusiva Pfizer, inte för att jag vill förringa de andra sorterna. Men för mig känns Pfizer lite som Rolls Royce i sammanhanget.

Trots att 3,5 miljoner fått första sprutan och cirka 1,1 miljoner är färdigvaccinerade, så står Sverige för den största smittspridningen i Europa. En skrämmande oförmåga eller ovilja har många visat med att inte följa gällande restriktioner.

Lite fler möjligheter öppnas snart inom restriktionernas strama tyglar. I takt med att alla tanter och gubbar är färdigvaccinerade och yngre åldersgrupper så smått börjar få ta del av de värdefulla dropparna, så närmar vi oss en ny sorts vardag.

Inte den vi en gång vant oss vid. Det blir en annan sorts vardag i ett samhälle, som visat hur oerhört sårbart det är. Enligt experterna lär vi få vänja oss vid pandemier.

 

Men för tillfället, som vaccinerade, kan vi faktiskt träffas på en fika eller en bit mat utan att vara maskerade som bankrånare.

Hade jag i januari -20, innan pandemin slog ner som en bomb, gått in på en bank iförd ansiktsmask och dessutom frågat efter sprit till händerna, så hade de definitivt ringt efter polisen.

 

Ó  Nils Mohlin 2021-05-23

Sjätte boken blir klar lagom till hösten -21

 

 

  

Projekt för länge sedan

 Två kronor i veckopeng och matinén på Grandbiografen, vid Drottningtorget kostade 75 öre. Visserligen är det snart 70 år sedan och morsan och farsan ansåg att jag borde spara hälften av veckopengen och sätta in på postbanken. 

När man hade fem kronor klistrade postkassörskan in ett fem kronors tjusigt märke och jädrar vad man kände sig rik. 

Jag samlade på sådana märken tills jag uppnådde den svindlande summan av tjugofem kronor och då kände jag mig inte bara rik utan näst intill förmögen.

Men eftersom jag alltid varit en projektmänniska, så påbörjade jag under femtiotalet en del affärsprojekt. Jag fick som tioåring min första anställning som springschas hos handlaren i gatan. Tjugofem öre budet var avtalet. 

Det kunde inför helger bli många budleveranser och jag kånkade tunga matkassar uppför trapporna till köksingången. Huvudentrén var reserverad för fint folk som kom på besök och som tilläts åka hiss. Springschasen fick allt ta kökstrapporna.

Jag minns en dam som var ytterst snäll mot oss grabbar och jag fick alltid en krona i dricks när jag levererade varorna.

Dagen före julafton då jag kanske var 10, 11 år tjänade jag 25 kronor på tio timmars arbete. Min far höll på att svimma över hur en pojk i min ålder kunde tjäna ett sådant stort belopp på en dag.

Jag utvidgade mina affärsintressen och började framgångsrikt sälja tomglas och tidningspapper. Vid denna tid var jag tvungen att ta in medarbetare och delade generöst vinsten med dem. Min far var journalist, så tillgången på tidningspapper var oändlig. Tomglasen som vi sålde till Systembolaget var lätt tillgängliga, farsan var måttlig, men det fanns andra vi kunde hämta hos.

Min kompis farsa var föreståndare på Systembolaget på Baltzarsgatan. Där förvarades inköpta tomglas på innergården och mitt ljushuvud till kompis menade att vi kunde slippa allt slit om vi tog flaskorna på gården och gick in och sålde dem igen, så skulle vi höja omsättningen avsevärt. Naturligtvis blev vi avslöjade, blev utskällda och stod där med skammen.

Efter det var det tidningspapper och springschasandet som blev kassakon.

 

Idag nästa sjuttio år senare var jag och handlade tre specialskruvar och dom kostade nio kronor, vilket motsvarar tolv biobesök i början och mitten på femtiotalet.

 

Tankar en fredagsafton

 

Ó  Nils Mohlin 2021-05-07

Dust Devils på Österlen

 Solen skiner inbjudande, en bedräglig lockelse när ihållande aprilvind kräver såväl jacka som mössa.

Perfekt promenadväder, men sitta still och njuta sol, när virvlande vindar säger det är för kallt är det inte skönt. 

Leta upp en lugn solig vrå, inte så enkelt när vinden beter sig som Dust Devils, eller så ger jag fan i alla Dust Devils och gör något produktivt. 

Lite komplicerat när jag inte får använda vänsterhanden under tre veckor. Okej enhandsprojekt då – Städning i verkstaden avklarad och sortering av virke, som jag snart skall gå lös på med bildhuggarjärnen.

Ett gammalt drömprojekt är på gång och jag kan skissa lite på det. Drömma om när jag är redo för att spänna fast ett rejält stycke trä och gå löst på det.

 

Trevlig söndag till er alla

 

Ó  Nils Mohlin 2021-04-25

Gubbar på Österlen och lite varstans

 Nu när det där med 77 är avklarat, känns min gamla gubbanalys pinsamt aktuell.

Gubbanalys

Är gubbe motsatsen till gumma och gubbdjävel motsats till kärring? Eller är en gubbe en forntidslämning som lallar runt, snörvlar, hostar, harklar sig, spottar, svär och är allmänt vresig och otrevlig. Är en gubbe en senil relik från för i tiden, med buskiga ögonbryn, tofsar i öronen, glappande löständer och med filttofflor som kasar över golvet? Kan en gubbe måhända vara som Hasse Alfredssons Malte Lindeman eller rentav en Åsa-Nisse i Knohult. Eller är en gubbe rätt och slätt en äldre man. Mycket beroende på betraktaren, för en tioåring kan jag tänka mig att alla män över trettio är gubbar. 

Sedan finns det ju andra gubbar, grön gubbe, streckgubbe, dynamitgubbe, tomtegubbe, snögubbe och jordgubbe, men det är inte dom vi diskuterar nu.

Min fru säger ”Min kära lilla gubbe”, det är något annat det. Säger hon ”Lilla gubben”, då är det något på gång, IKEA till exempel. Gubbe kan vara ett smeknamn, ett skällsord eller vad värre är ett nedvärderande epitet. Allt beroende på hur ordet ”Gubbe” uttrycks. 

Kärvänligt kan det sägas lilla gubben till en liten pojke, till och med en hund av hankön kan tilltalas med detta.

Gubbe är det relaterat till ålder och när blir man gubbe i så fall eller rent av gubbdjävel?

Gubbvälde eller en dominerande förekomst av äldre män inom politik och affärsvälden var mycket vanligt förekommande för inte så många år sedan.

Ordet gubbdjävlar använde jag mig själv av för inte så länge sedan och avsåg då några maktfullkomliga herrar, samtliga yngre än jag själv. ”Hur fan kör du gubbdjävel” – kan jag höra mig själv uttrycka bakom ratten ibland.

I barndomen blev alla gubbar efter fullgjord värnplikt, då de ofta inhandlade sin första hatt. Gubbar bar hatt, tanter bar också hatt som regel året runt. Runt 55, 60 år blev en del gubbar farbröder, varför dom nu blev det är ju ganska oförklarligt. Dom var ju inga bröder till min far, men lik förbaskat var tilltalet farbror. En farbror kunde ofta vara en ganska välklädd gubbe som ibland hade spatserkäpp som ett förstärkande attribut. En farbroder kunde också vara en man med valkiga händer och keps, två olika slags farbröder. De kom från olika världar och behandlades också olika, klasskillnad kallades det.

Den positive gubben är den äldre mannen som är så klok att han utgör en symbol för vishet. Så finns den otrevlige och sure gubben, som alltid gnatar, bråkar och utgör en skräck för alla barn. Dessutom har vi den skröplige gubben som mödosamt tar sig fram med rullatorn och ingen förstår, eftersom han är tandlös och har sprucken röst. Mumlande gubbar finns också, pratar oavbrutet med lågmäld röst, till syns med sig själv, får väl bästa svar då. Blängande gubbar, som blänger på allt och alla i sin övertygelse att allt har gått åt helvete i moderna tider.

Gubbe är dialektalt och betyder egentligen klump, hur smickrande är egentligen det. Man kan också höra uttrycken gubbstrutt, gubbskrälle, gubbfan och så vidare. Däremot att göra en gubbe, då har man trampat i klaveret och gjort bort sig. Tilltalet gubbe uppfattas av många som lite nedsättande, vilket det absolut inte är, tänk på göteborgarens ”du är en go gubbe”.

Gubbröra är ingen röra av gubbar utan en synnerligen välsmakande entrérätt.

Uttrycket ”gå ut med grabbarna” förändras med tiden till att ”gå ut med gubbarna”. När och hur denna förändring sker eller om den bara smyger sig på det vet jag inte. Oavsett hur, torde det vara ett ovedersägligt bevis på inträdet i gubbskaran.

”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla” skaldade Hasse Alfredsson en gång för mycket länge sedan.

© Nils Mohlin 2014 / 2021-04-23

En trevlig helg till er alla

 

 

 

 

 

 

 

 

77 så in i bomben

 77 år känns ungefär som att fylla 67 eller 57, bara lite mer gnissel i lederna.

Mina två sista inlägg har handlat om mina våndor i köket. Nåja så farligt är det inte, jag klarar mig ganska hyfsat.

Idealkosten för mig är en blandning av vegetarisk mat, lite husmanskost och sill i alla dess former. Räkor, kräftor och hummer står också högt på listan.

Jag tycker faktiskt det är kul att laga mat. Vissa rätter kan jag gå och fundera på ett par dagar. Småprojekt som ett komplement till min andra projekt.

De där genomfunderade rätterna hamnar ofta på bordet en fredag eller lördagskväll. Leif Mannerström och de andra proffsen har väl sitt finger med i grytorna. Även om jag vid dessa tillfällen ger sjutton i alla deras goda råd och envetet följer egna idéer, så är jag väl innerst inne påverkad på något sätt – Mannerström sa att…..

Dagen som sådan skall jag fira lugnt och håller ledigt från mina uppdrag. En morgonpromenad, skissa på ett projekt i verkstaden och naturligtvis laga mat. Måhända blir det istället en rejäl räkmacka med riktigt maffiga räkor och absolut ingen majonnäs. Jag avskyr när räkor ligger i ett hav av majonnäs. Det är räkorna som är det centrala med lite dill och citron på en grov brödskiva, så är jag nöjd.

I morgon är allt som vanligt igen. Jag skall få min vänsterhand fixad (karpaltunnelsyndromet), ta det lugnt ett par veckor, sedan är det full rulle igen.

 

Önskar er en trevlig dag

 

Ó  Nils Mohlin 2021-04-21

Vid 77 skall man väl egentligen njuta av sitt otium. Men jag föredrar att ha många bollar i luften.

Laga mat i Kivik

 Igår anförtrodde jag er min hemliga last – Läsa recept när jag borde sova.

Om det nu bara vore så enkelt. Ur en last föds ofta något mer och har man läst så många recept som jag gjort. Dessutom sett en del matlagningsprogram där gastronomins virtuoser briljerar i flashiga TV kök, så får man idéer.

Graciela lyckades perfekt, med det jag har i tankarna, för tio, tolv år sedan. Om det var tur eller skicklighet vill jag låta vara osagt, men jag blev djupt imponerad av att se en hemlig dröm utföras mitt framför mina ögon.

Jag sitter och stirrar fascinerat när giganterna på TV fattar stekpannan, gör en elegant knyck med underarmen. Innehållet lämnar pannan vänder mirakulöst i luften och landar i stekpanna, utan att någonting hamnat utanför. Det här rullas framför mina ögon i slow motion gång på gång.

Jag tror det är det närmast jag kommer en mardröm.

Många gånger har jag stått redo med stekpannan, tittat mig runt.

Golv, väggar och tak – Fy sjutton vilken röra det kan bli. Städa, skura och kanske till och med måla om.

Var gång den här tokigheten slagit klorna i mig har jag hittills ställt tillbaka pannan och fixat det med stekspaden.

Men jag lovar att en dag far fan i mig och då skall jag göra det oaktat konsekvenserna av mitt handlande. Jag återkommer med referat när jag väl gjort det, oavsett resultatet.

 

Vad jag skall laga till middag? Inte en susning, jag ber Leif Mannerström om hjälp.

 

Trevlig tisdag

 

Ó  Nils Mohlin 2021-04-20