Duscha i Kivik

 Finns inget jävligare än när schampoflaskan slinter från en och valsar runt som en plastanka på såphalt duschgolv. Omöjlig att infånga ligger den där och tycks hånfullt flina åt mina tappra försök att greppa den hala plastflaskan. Det får bli ändring på det där!

Jag satte upp en ny rejält tilltagen hylla i duschen. Ni vet en sådan där praktisk och rymlig med tre hyllplan där inget kan ramla ner på duschgolvet.

Jag placerade min flaska med duschtvål på översta hyllan och tänkte, så praktiskt, en hylla till mig och två till Graciela.

När jag skulle duscha idag så stirrade jag på hyllan länge och väl. Den var knökfull av flaskor i varierande storlek och färg. Min eländiga tvålflaska stod i ensamt majestät ovanpå blandaren och var väl nöjd med det.

Jag sköljde av mig och skulle greppa flaskan försiktigt på duschblandaren. Naturligtvis gled från mig, kanade på duschgolvet och fortsatte över klinkergolvet tills den med en duns stannade vid dörren till hallen. Där låg den retfulla lödderbomben fyra meter från mig, som om det var den naturligaste saken i världen.

Jag kollade flaskorna på hyllan, men utan mina läsglasögon var det inte lätt, så jag provade lite av varje. Något var strävt och giftigt till färgen, annat färgglatt och löddrade faktiskt. Efter att provat lite av varje på hyllorna kände jag mig i vart fall fräsch men luktade som en parfymeributik.

Inte alltid så enkelt med den personliga hygienen.

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-04

 

  

Bra att ha i Kivik

 Bra att ha? Spara lite till eller slänga? Den där eviga jäkla frågan var gång jag röjer i verkstad, garage, ateljé eller på mitt kontor. Graciela säger med bestämdhet. ”Allt det där kan du väl slänga! Och ta sedan dina garderober!” 

Så enkelt är det inte och i vissa fall förenat med separationsångest. Till exempel gamla favoritplagg, som visserligen sett sina bästa dagar, men ändå så brutalt att bara slänga.

I verkstaden finns massor av bra att ha grejor, men att få en kvinna och inse att grejorna vid något tillfälle säkert blir oumbärliga innebär diplomati på hög nivå.

Ateljén går något lättare, då jag med bestämdhet hävdar att jag använder varenda tub, flaska, pensel och allt annat där ligger. Det slutar som regel med att jag gör lite iordning, ställer vissa grejor längst bak på översta hyllan i trygghet för spanande blickar.

Men som sagt garderober, förråd, verkstad och garage är tveklöst lite besvärligt. Min älskade fru gör en inspektionsrunda och fyller på redan sprickfärdiga sopsäckar. Innan jag kör till sopstationen kan jag lova att jag smyger tillbaka vissa grejor, för många helt värdelösa, men jag hävdar affektionsvärdet.

 

Trevlig torsdag

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-03

Behaglig tillvaro på Österlen

Snart är augusti till ända och vi går in i september. Regn har vi fått och trädgården är glad. I Kivik och på Österlen lever vi ett behagligt liv i samklang med naturen. Jag har bott i en del storstäder under mitt liv och skulle aldrig för mitt liv vilja byta tillbaka den harmoniska tillvaro vi har i Kivik mot storstadens anonymitet och stress. På Österlen upplever vi samma harmoni som i spanska Los Alcázares.

Efter relativt lugn bland politiker under corona vår och sommar börjar tröttsam och meningslös pajkastning tillta på riksplan. Dödsskjutningar och obegripligt bestialiskt våld lite överallt i Sverige, en politiskt laddad fråga. Alla tycks ha lösningen på ett av nutidens mest skrämmande problem. Syndabockar i hanteringen av pandemin, munskydd och tester tröttar ut folk mer än det för framåt landet

Det amerikanska valjippot har kört igång, smutsigare än någonsin. Förgiftad oppositionsledare i Ryssland, valfusk och oroligheter i Belarus och många andra länder.

Med andra ord börjar allt bli som vanligt igen. Tyvärr!

Många hade förutspått att pandemin borde ge oss lärdom och eftertänksamhet. Förmåga att samarbeta och sträva efter gemensamma mål. Bli en bättre värld, ett nytt sätt att leva på med en ödmjukare och större respekt för tillvaron och våra medmänniskor!

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-29

 

  

Ekorre i Kivik

 Vi har ekorre i trädgården, en pigg och sällskaplig liten rackare. Den har bråda tider, samlar hasselnötter till vinterförrådet och ilar fram och tillbaka ständigt med några nötter på en kvist i sin mun. Men trots sin brådska har han aldrig försummat att sitta någonstans på däcket och iaktta det pågående bygget. Var dag stannar den någon meter från mig, som om han vill hälsa innan han studsar vidare.

Häromdagen satt han på trappan till köksingången och spanade in i köket, verkligen studerade och undrade om han skulle bli inbjuden.

Jag förmodar att det är samma ekorre vi haft här under de sista åren, som blivit lite tamare för vart år.

De enda gånger han tycks lämna trädgården är för att hämta hasselnötter på busken strax utanför planket. De första åren skällde Felipe ut ekorren och jagade iväg honom, men även de blev kompisar utan att för den skull närmare umgås. De skötte sig var och en själv, men respekterade varandra.

Denna sommaren har han blivit nyfiknare och kommit närmare och närmare. Om jag eller Graciela håller på med något i trädgården så dröjer det inte länge förrän den lille kompisen är någon meter från oss och följer våra sysslor.

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-27

En gentleman på Piri Piri i Simrishamn

Idag har jag varit olydig igen. Först arbete i förmiddag och en jobbtur till Simrishamn. När hungern satte in vi halvettiden parkerade jag bilen och tänkte mig en smaklig räksallad. Jag passerade Piri piri på Järnvägsgatan, ögnade genom deras anslagna meny och gick in där.

En krögare som bjöd på ett hjärtligt mottagande, som om man inte bara kände sig som en gäst utan snarare som en gammal kompis eller rent av en kär bror. En otrolig värme förmedlad med ett leende, en gest och några värmande ord. – ”Tänk om politiker hade varit som denne man bakom disken på Piri Piri i Simrishamn”

Det blev ingen räksallad, även om den fanns på menyn. Jag tog en dagens kebab. Jag har naturligtvis ätit kebab förr, men denna var den absolut godaste jag någonsin fått. Fräsch, smakrik och gigantisk portion för 87 kronor inklusive dryck och sallad.

När jag var klar, samma vänliga bemötande och ett välkommen tillbaka.

Jag brukar inte göra reklam vare sig för det ena eller det andra i min blogg. Men krögaren var unik, maten likaså och den sortens människa han visade sig vara skall ha all heder och uppmärksamhet.

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-25

 

Statyer i Kivik och lite varstans

 Fritiof Nilsson Piraten hade en stark förankring till Kivik och har också fått en bra placerad staty där. För en del år sedan fick han även en i Vollsjö där han föddes 1895. Ingen som förargar sig på Piratenstatyerna utan ser dem som ett berättigat och trevligt inslag.

Annorlunda var det för statyn av Zlatan som sågades jäms med fotknölarna. Om den nu skall hamna i Italien bland alla de andra hjältestatyerna. Ett land där Zlatan näst intill har gudastatus, eller om den bara skall samla damm i ett förråd återstår att se. 

En annan impopulär staty är den av Karl X Gustav på Stortorget i Malmö. Den tjocke erövraren sitter på en stackars häst sedan 120 år tillbaka och blickar över torget. Lika knasigt som om man skulle låta Stalin stoltsera i Budapest.

Statyer av gamla sydstatsgeneraler och andra som påminner om historiska brott rensas bort i USA av demonstranter om inte myndigheterna hunnit plocka bort dem innan.

Det måtte vara fan att bli staty översållad av duvskit, fram till dess statyn skrotas, i vart fall de impopulära. Kan ni tänka er Donald Trump som staty? Hemska tanke!

 

Trevlig söndag

 

Ó Nils Mohlin 20-08-23

 

 

”Vi vill ha rajn” på Österlen

 “Vive la Reine”.  Denna klassiska franska fras utropades av skånska bönder i skånsk version 1810 när Sveriges nya drottning Désirée färdades genom Skåne på sin färd mot Stockholm. De skånska bönderna ropade ”Vi vill ha rajn” inte ”Vive la Reine (Leve Drottningen)”, som den smickrade damen lär ha trott. Nu låter det skånska önskemålet om regn exakt likadant som franskans lite ädlare version av ”leve drottningen”.

Jag upprepar vi vill ha rajn och då menar jag vatten, absolut inget annat. Törstig trädgård kroknar av längtan efter sällsynta droppar. 

Det börjar med stilla skur och löfte om mer under kvällen och natten. Med konstant bevattningsförbud under sommarmånaderna är det ingen självklarhet att hålla liv i en prunkande trädgård.

Regnvattenstunnor läste jag någonstans. Men då måste det för fan regna ganska rejält om inte de få dropparna som samlas upp skall avdunsta.

Regn lär det väl komma i sinom tid, så att även grundvattendepåerna blir påfyllda. Ett stort problem för kommuner som hämtar sitt vatten från dessa ständigt sinande depåer. 

Med någorlunda påfyllda depåer klarar vi vintern och när sommaren kommer utfärdas nytt bevattningsförbud, duscha lagom, tvätta och diska sällan, borsta tänderna lagom och raka er inte. Vi måste ta emot alla turister, förstår ni väl.

Så ser ni någon halvsjaskig, skäggig och lite ovårdad person i trakterna, kan det vara jag eller någon annan härifrån.

 

Vi vill ha rajn!

 

Ó  Nils Mohlin 2020-08-22