Behaglig tillvaro på Österlen

Snart är augusti till ända och vi går in i september. Regn har vi fått och trädgården är glad. I Kivik och på Österlen lever vi ett behagligt liv i samklang med naturen. Jag har bott i en del storstäder under mitt liv och skulle aldrig för mitt liv vilja byta tillbaka den harmoniska tillvaro vi har i Kivik mot storstadens anonymitet och stress. På Österlen upplever vi samma harmoni som i spanska Los Alcázares.

Efter relativt lugn bland politiker under corona vår och sommar börjar tröttsam och meningslös pajkastning tillta på riksplan. Dödsskjutningar och obegripligt bestialiskt våld lite överallt i Sverige, en politiskt laddad fråga. Alla tycks ha lösningen på ett av nutidens mest skrämmande problem. Syndabockar i hanteringen av pandemin, munskydd och tester tröttar ut folk mer än det för framåt landet

Det amerikanska valjippot har kört igång, smutsigare än någonsin. Förgiftad oppositionsledare i Ryssland, valfusk och oroligheter i Belarus och många andra länder.

Med andra ord börjar allt bli som vanligt igen. Tyvärr!

Många hade förutspått att pandemin borde ge oss lärdom och eftertänksamhet. Förmåga att samarbeta och sträva efter gemensamma mål. Bli en bättre värld, ett nytt sätt att leva på med en ödmjukare och större respekt för tillvaron och våra medmänniskor!

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-29

 

  

Ekorre i Kivik

 Vi har ekorre i trädgården, en pigg och sällskaplig liten rackare. Den har bråda tider, samlar hasselnötter till vinterförrådet och ilar fram och tillbaka ständigt med några nötter på en kvist i sin mun. Men trots sin brådska har han aldrig försummat att sitta någonstans på däcket och iaktta det pågående bygget. Var dag stannar den någon meter från mig, som om han vill hälsa innan han studsar vidare.

Häromdagen satt han på trappan till köksingången och spanade in i köket, verkligen studerade och undrade om han skulle bli inbjuden.

Jag förmodar att det är samma ekorre vi haft här under de sista åren, som blivit lite tamare för vart år.

De enda gånger han tycks lämna trädgården är för att hämta hasselnötter på busken strax utanför planket. De första åren skällde Felipe ut ekorren och jagade iväg honom, men även de blev kompisar utan att för den skull närmare umgås. De skötte sig var och en själv, men respekterade varandra.

Denna sommaren har han blivit nyfiknare och kommit närmare och närmare. Om jag eller Graciela håller på med något i trädgården så dröjer det inte länge förrän den lille kompisen är någon meter från oss och följer våra sysslor.

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-27

En gentleman på Piri Piri i Simrishamn

Idag har jag varit olydig igen. Först arbete i förmiddag och en jobbtur till Simrishamn. När hungern satte in vi halvettiden parkerade jag bilen och tänkte mig en smaklig räksallad. Jag passerade Piri piri på Järnvägsgatan, ögnade genom deras anslagna meny och gick in där.

En krögare som bjöd på ett hjärtligt mottagande, som om man inte bara kände sig som en gäst utan snarare som en gammal kompis eller rent av en kär bror. En otrolig värme förmedlad med ett leende, en gest och några värmande ord. – ”Tänk om politiker hade varit som denne man bakom disken på Piri Piri i Simrishamn”

Det blev ingen räksallad, även om den fanns på menyn. Jag tog en dagens kebab. Jag har naturligtvis ätit kebab förr, men denna var den absolut godaste jag någonsin fått. Fräsch, smakrik och gigantisk portion för 87 kronor inklusive dryck och sallad.

När jag var klar, samma vänliga bemötande och ett välkommen tillbaka.

Jag brukar inte göra reklam vare sig för det ena eller det andra i min blogg. Men krögaren var unik, maten likaså och den sortens människa han visade sig vara skall ha all heder och uppmärksamhet.

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-25

 

Statyer i Kivik och lite varstans

 Fritiof Nilsson Piraten hade en stark förankring till Kivik och har också fått en bra placerad staty där. För en del år sedan fick han även en i Vollsjö där han föddes 1895. Ingen som förargar sig på Piratenstatyerna utan ser dem som ett berättigat och trevligt inslag.

Annorlunda var det för statyn av Zlatan som sågades jäms med fotknölarna. Om den nu skall hamna i Italien bland alla de andra hjältestatyerna. Ett land där Zlatan näst intill har gudastatus, eller om den bara skall samla damm i ett förråd återstår att se. 

En annan impopulär staty är den av Karl X Gustav på Stortorget i Malmö. Den tjocke erövraren sitter på en stackars häst sedan 120 år tillbaka och blickar över torget. Lika knasigt som om man skulle låta Stalin stoltsera i Budapest.

Statyer av gamla sydstatsgeneraler och andra som påminner om historiska brott rensas bort i USA av demonstranter om inte myndigheterna hunnit plocka bort dem innan.

Det måtte vara fan att bli staty översållad av duvskit, fram till dess statyn skrotas, i vart fall de impopulära. Kan ni tänka er Donald Trump som staty? Hemska tanke!

 

Trevlig söndag

 

Ó Nils Mohlin 20-08-23

 

 

”Vi vill ha rajn” på Österlen

 “Vive la Reine”.  Denna klassiska franska fras utropades av skånska bönder i skånsk version 1810 när Sveriges nya drottning Désirée färdades genom Skåne på sin färd mot Stockholm. De skånska bönderna ropade ”Vi vill ha rajn” inte ”Vive la Reine (Leve Drottningen)”, som den smickrade damen lär ha trott. Nu låter det skånska önskemålet om regn exakt likadant som franskans lite ädlare version av ”leve drottningen”.

Jag upprepar vi vill ha rajn och då menar jag vatten, absolut inget annat. Törstig trädgård kroknar av längtan efter sällsynta droppar. 

Det börjar med stilla skur och löfte om mer under kvällen och natten. Med konstant bevattningsförbud under sommarmånaderna är det ingen självklarhet att hålla liv i en prunkande trädgård.

Regnvattenstunnor läste jag någonstans. Men då måste det för fan regna ganska rejält om inte de få dropparna som samlas upp skall avdunsta.

Regn lär det väl komma i sinom tid, så att även grundvattendepåerna blir påfyllda. Ett stort problem för kommuner som hämtar sitt vatten från dessa ständigt sinande depåer. 

Med någorlunda påfyllda depåer klarar vi vintern och när sommaren kommer utfärdas nytt bevattningsförbud, duscha lagom, tvätta och diska sällan, borsta tänderna lagom och raka er inte. Vi måste ta emot alla turister, förstår ni väl.

Så ser ni någon halvsjaskig, skäggig och lite ovårdad person i trakterna, kan det vara jag eller någon annan härifrån.

 

Vi vill ha rajn!

 

Ó  Nils Mohlin 2020-08-22

 

 

Tuta lagom på Österlen

 Tutan, den där lilla underbara manikén, som oftast sitter centrerad på ratten. Med handen på den kan man ge uttryck för alla mänskliga känslor och tala om att här kommer jag. Irritation, ilska till och med glädje eller bara för att påkalla uppmärksamhet.

Vi har långa köer där bilister instämmer med sina signalhorn i kören av frustrerade signaler som studsar mot betong och byggnader och ekar över nejden. 

Vi har semesterkön där några husbilar sniglar fram mitt på körbanan i 50 på en 80 eller 90 väg. Blir omkörda i 110 ackompanjerade av ihållande ilskna signaler och fullständigt omedvetet sniglar vidare.

Sightseeing turisterna som kör långsamt längs krokiga väggar, pekar, gestikulerar, fotograferar och pratar. Helt aningslösa om den ringlande kösvansens signalsymfoni.

Långtradarna som med sina brölande signalhorn skapar framkomlighet och talar om att de har tider att passa.

Fartdåren som ihärdigt upplyser om att han vill ligga först i kön.

Sms:arna som har hela uppmärksamheten på telefonen när ihållande signal får bilen att gira höger och telefonen i förskräckelsen gör en vid båge inne i bilen och landar någonstans bak till.

Vi har den där ”känna igen” tutaren som ser kompisen på andra sidan gatan och hänger sig på signalhornet. Ett femtiotal ilskna ögonpar blänger och kompisen har inte reagerat. En långdragen signal till, kompisen tappar glassen i bestörtning, vänder sig om och undrar ”Vad fan vill du?”

Glassbilssignalens melodi som osökt för tankarna till Helan och Halvan.

Men en sak är säker vi ligger i lä med tutandet jämfört med de sydeuropeiska länderna. Tuta i tillexempel Frankrike eller Spanien känns nästan som ett gott uppförande. En fransman drar genom rondeller med lika energiskt tryck på tutan som på gaspedalen. Besvara en sådan tutning och man får hundrafalt igen.

 

Tuta lagom!

Önskar er en trevlig helg

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-21

Geronter i Kivik

 Handhygien och handsprit, ansiktsskydd, test för covid 19, antikroppstest, hålla social distans och hemester. En massa nytt i vår vardag.

Min fru och jag har hemestrat i Kivik, jo hon har återgått till sitt arbete och jag fortsätter min snart halvårslånga husarrest. Karantän låter kanske bättre och jag mår alldeles förträffligt, men i ärlighetens namn så har jag syndat. Varit hos ICA handlaren när han öppnar på morgonen, besökt de av mina huvudmän som är möjliga att besöka. Hälsat på trähandlaren då och då och träffat vänner ibland, visst med social distans i deras eller vår trädgård. Och jag har varit ute och rört på mig, men iakttagit de rekommendationer som finns.

Min olydnad har hittills inte varit av det slag att polis behövt rycka ut och skingra mig.

Jag har heller inte smugit längs väggar med neddragen keps och solglasögon. Jag har visat mig tämligen öppet, fått ett och annat ögonkast, som en undran. En utsläppt geront eller fossil. I ärlighetens namn så har de svarta blickarna kastats likt vässade knivar mest i köer där man står med ungefär två meters avstånd. ”Vad sjutton gör dinosaurien här och försummar oss, sådana där skall hålla sig hemma.” 

En form av köstress, som alltid funnits, men som i Corona situationen blir till en extra frustration. När sjuttioplusare har oförskämdheten att lämna sin beordrade karantän och helt fräckt ställer sig i en kö, som vissa enfaldigt inbillar sig är reserverad för betydligt yngre generationer.

De unga ordnar olagliga rejvfester runt om i landet varje helg med 6–7 hundra deltagare. Undrar vad som händer om vi sjuttioplusar skulle arrangera ett sjuhelsikes rejvparty?

 

Hälsningar från Geronten i Kivik

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-20