Jul i Kivik

”En liten tomtegubbe satt en gång
vid stugan sin uppå en tuva.
Han tyckte dagen var så fasligt lång,
han satt och vände på sin luva.
Usch, han frös och han nös,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Usch, han frös och han nös,
stackars gubben hade snuva.”

Som jag tidigare berättat så firar inte Graciela och jag jul, vilket jag är mycket tacksam för. Julen kan i många fall vara förknippad med tvång och en massa måsten. I stora familjer när unga människor helt plötsligt får svärföräldrar på halsen, så tillförs ytterligare traditioner. Då blir det ibland bäddat för kaos och tvistigheter och saknar då svärdotter eller måg civilkuraget att klart markera för sina föräldrar vad som är acceptabelt eller inte acceptabelt, så är det bäddat för äktenskapliga kriser. Jag minns allt för väl elaka, dominanta föräldrars beteende mot systrar och svågrar. Jag valde att ta avstånd och gå min egen väg.

Nu är vi förskonade från allt sådant, jag tillhör den lilla exklusiva skara som har svärföräldrar, som är yngre än mig. Så alla juldiskussioner kom av sig redan vid Gracielas och min första jul tillsammans. Nu firar Graciela och jag vår elfte jul på vårt sätt, har det mysigt, umgås och äter något gott, gör det lite festligare. Barn och barnbarn träffar vi de andra dagarna.

Jag förstår att min medelålders son börjat tänka i mina banor. När jag pratade med honom igår så berättade han, att han köpt en resa till México. Han tar hela familjen med till Yucatanhalvön på några semesterveckor. Klok markering!

I vilket fall som helst så önskar jag er alla en riktigt God Jul och Don Felipe hälsar med livlig svansviftning.

Ó  Nils Mohlin 19-11-18

Film i Kivik

Assistenten och jag befinner oss som regel i skrivarhörnan när klockan går mot midnatt. Ibland gör vi ett avbrott och hoppas på att någon sevärd film visas. Det är inte ofta men ibland händer det. Vi såg om Gudfaderfilmerna med Marlon Brando i den första och Al Pacino som hans son. Ett par andra favoritskådespelare jag har är Denzel Washington, Robert Duvall, dansken Mads Mikkelsen och några till. Bland de kvinnliga håller jag på Helen Mirren som jag tycker är enastående oavsett roll. Det finns fler, men dessa tänker jag omedelbart på när det gäller stora skådespelarprestationer.

Jag har funderat på en sak, att en del skådisar tycks i hela sin karriär vara hänvisade till att spela bovar. Har naturligtvis med utseende att göra, som många av maffiagubbarna i Gudfadern, med anletsdrag som bara en mamma kan älska. Samma sak i många andra filmer taskigt utseende är lika med gangster.

När jag borstar tänderna lite senare och tittar mig i spegeln, tänker jag, om jag nu hade varit skådis, så hade jag tveklöst blivit en maffiagubbe. Assistenten viftar på svansen ungefär som om han håller med. Vi går och lägger oss och assisten tittar på mig som han vill säga ”jag hade varit polishund”.

God natt!

Ó  Nils Mohlin 19-12-17

Vad är ålder i Kivik?

Vid snart 76 års ålder har man ju hunnit vara med om ett och annat. En belöning är när yngre generationer frågar till råds om olika saker, en annan är när man på ett möte kan bidra med förnuft och eftertänksamhet.

Nu tänker ni Mohlin börjar bli rejält gammal. Gammal vad är det? Ett ytterst föränderligt begrepp.

Jag minns mina morföräldrar, min far och många andra när de var i den ålder jag nu är i. Mina morföräldrar och i synnerhet min mormor, minns jag som en mycket klok kvinna. Visst var hon gammal, tyckte jag då, men så mycken klokhet och visdom hon bjöd på. En näst intill sakral stämning när hon berättade om sitt liv och hur man skall förhålla sig till sin tillvaro.

Jag har mött väldigt gamla människor som inte är stort mer än femtio och det är tragiskt, de har missat livet.

Som sagt nu när jag snart är 76 så tänker jag köra på som vanligt. Felipe och jag har våra bus, lära barnbarn bus, skriva, måla och vad andan faller på.

Så nog är jag i en fantastisk ålder, gör vad jag vill. Ibland väldigt disciplinerat och oftast inte.

Det blir toppen att fylla 76.

En underbar dag till er mina vänner!

Ó  Nils Mohlin 19-12-17

Ett namn som förpliktigar

Jag fick Don Felipe i födelsedagspresent av min fru när jag fyllde sjuttioett. Visserligen föddes han samma dag, så jag fick honom åtta veckor senare, men det roliga är att vi har gemensam födelsedag. I april blir denne ädle herre fem år och det må firas. Under de åtta veckor jag fick vänta på att få hem den lille valpen så funderades det på namn.

En tuff liten dvärgschnauzer måste ju ha ett namn som passar och jag funderade på en massa olika alternativ. Eftersom vi vistas mycket i Spanien, så ventilerades också en del spanska möjligheter.

Graciela föreslog ganska snart Don Felipe. Min omedelbara tanke var att en så ärofylld titel var väl reserverade för kungar och prinsar eller stora maffialedare som Don Corleone i Gudfadern.

Valpen döptes till Don Felipe precis som spanske kungen. Sexton veckor gammal när Don hade fått sina valpsprutor, rabiesvaccinationer och eget pass var det dags att presentera honom för grannarna i Spanien. Felipe älskar åka bil och trivdes under hela resan ner, som var 350 mil eftersom vi bodde i Uppsala då.

Första morgonen när Felipe utforskade kvarteret kallade Graciela på honom.

”Don Felipe, Don Felipe!”

Ganska högt och snart kom de närmaste grannarna rusande ut och gestikulerade vilt och sa i mun på varandra.

”Graciela, Graciela du vet väl att Don Felipe i femman är döv, så vill du honom något får du gå bort och skrika i hans öra.”

I Kvarteret där vi bor i Los Alcázares blev Don Felipe omedelbart mittpunkten och omåttligt populär. Även om alla skrattade våldsamt åt namnet till en början, så vande de sig rätt fort och när vi kommer ner nu så är Don Felipe det första dom frågar efter. 

Min kompis blev ju ganska snart Assistent åt mig och i kvarteret i Kivik kallas han kort och gott för Flippen.

Assistenten Don Felipe och jag önskar er en härlig vecka.

Ó  Nils Mohlin 19-12-16

Don Felipe och jul i Kivik

Min assistent Don Felipe skulle jag vilja säga ger fullständigt fan i julen. Bortsett från om det tappas en pepparkaka eller något annat som faller på läppen och han kvickt kan lägga beslag på den. Men för att hitta godbitar på golvet, så är det så mycket bättre när barnbarn kommer på besök. Ju mindre barnen är dess mer hamnar på golvet. Ofta är de små barnen mycket generösa mot Felipe, som återgäldar givmildheten med att troget vara vid deras sida och delta i lekar. När barnen åkt lägger han sig vid min sida med en ljudlig suck, ungefär som ”det är tröttsamt med småbarn”.

Även om vi inte firar julen något speciellt, så är vi inte helt förtappade, okej vi har ingen julgran. Julgranen står grön och grann i stugan och med den följde 10 000 insekter. Vem sjutton vill ha in 10 000 insekter, som kvicknar till liv i stugvärmen. Vi har mycket levande ljus, men det har vi i och för sig hela den mörka årstiden och trevligt har vi inte bara till julen.

Minns med skräck barndomsjular med ett hem som fullständigt dignade av allt fruktansvärt krimskrams. Inte nog med det sedan skulle man gå i julbön och som sju, åttaåring sitta på en hård träbänk. Lyssna på tråkiga fantasisagor framförda av en präst, som var så vederkvickt av starka drycker att han krampaktigt fick hålla sig i predikstolen. Spänt väntade jag på det oundvikliga att han skulle kasa ner, men han klarade sig till tredje trappsteget nerifrån innan han stöp. Som grädden på moset skulle tjocka släkten inställa sig i julottan klockan sju påföljande morgon. Ny någorlunda nykter präst, men lika förödande tråkig och jag somnade ganska så omedelbart. Väcktes med ett ryck när morfar drog mig i håret och gav mig en skarp blick. Prästen pratade om synd och attan vad vi måste ha syndat, så som han gick på. 

Det där med min relation till kyrkan har inte blivit bättre med åren. Som före ärkebiskopen K G Hammar sa att ”bibelns berättelser skall man inte se som verkliga händelser utan mer som ett sätt att måla med orden”. 

Jag respekterar de som har glädje av kyrkan. Men själv så är jag inte med i svenska statskyrkan och föredrar vetenskapens teorier om vår och världens tillkomst. Mina kyrkobesök begränsar sig till att som gammal ingenjör och arkitekturintresserad studera byggnaderna.

Don Felipe och jag önskar er en härlig söndag

Ó  Nils Mohlin 19-12-15

Nu är det snart jul igen

Jaha då är vi där snart igen, jul om en knapp månad. Gläds gör köpmän som ser fram mot stinna dagskassor och barn som förväntansfullt önskar många julklappar. Kanske en och annan ser fram mot att träffa familjen och umgås.

Men vad betyder ordet jul egentligen? Jag fick helt enkelt ta sidan ”Högtider och traditioner” till hjälp, då jag gick bet på ordets betydelse.

”Ingen vet med exakthet vad ordet jul betyder. I sin ursprungliga användning användes jul som en benämning på en längre tidsperiod kring vintersolståndet.”

”Till skillnad från t.ex. engelskan Christmas  eller franskans Noël eller tyskans Weihnachten så har det svenska ordet jul inget som helst samband med det kristna bidraget till julfirandet – Jesus födelse. Istället är ordet jul ett mycket gammalt ord som kan härledas tusentals år tillbaka i Skandinavien.”

Så vad är julen för oss, vi firar inte jul på det sätt som många förknippar den med, Jesus födelse. Vi träffas äter god mat, inte nödvändigtvis julmat, umgås, barn får presenter inte julklappar.

Britt-Marie Näsström skriver:

”Lika svårt är det att tolka ordet jul, som av vissa antas komma av hjul, som skall illustrerar att året vänder mot ljusare dagar som ett hjul. En annan och enligt min mening bättre tolkning är att det helt enkelt betyder fest.”

Historien om ordet jul är äldre än barnet i krubban.

Detta var för vissa som att svära i kyrkan, men vi har alla rätt till våra egna traditioner och förhålla oss till denna midvinterfest.

Så jag önskar er en trevlig julfest

© Nils Mohlin 2016

Stenrosgården i Kivik

Har varit och hälsat på Peter Brodén och Mikael Stendrup på Stenrosgården. En fantastisk gård som omhändertagits av varsamma händer. Med anrik kultur och vacker natur in på knutarna har Peter och Mikael skapat ett härligt boende och fem lägenheter som de hyr ut till turister.

Sunnan, Västan, Nordan, Östan och så Galleriet där man även får ha med sig sitt husdjur. Mikael och Peter lever inte ensamma i idyllen, de har sällskap av getter, höns och katter. När de bjudit mig på kaffe fick jag en sightseeing på gården, som är synnerligen intressant för en ingenjör, som byggt hus i hela sitt liv.

Men det var inte i den egenskapen, som jag besökte gården. Nej det handlar om att jag letat efter en lämplig miljö, att placera en av mina huvudpersoner i. Nordan eller lägenhet nummer tre visade sig vara perfekt med ingång från baksidan och med lugnt läge, passar det en ljusskygg herre, som förmodligen använder sig av ett alias.

Med tanke på att det är en deckare som Stenrosgården skall figurera i, så lovar jag ägarna att den här gossen skall betala i förskott. Man vet ju aldrig riktigt vad som händer, men jag skall försöka avhålla honom från att spränga stället eller hitta på andra dumheter.

Romanförfattare hittar ju på tokigheter.

Stort tack Peter och Mikael för trevlig pratstund och inspiration till många sidor. 

Jag önskar er och alla andra en skön och trevlig weekend.

Ó Nils Mohlin 19-12-13

www.stenrosgarden.se

Rekommenderar en vistelse här i naturskönt område med underbara promenader. Bättre än så kan man inte ha det!