Det kan vara enkelt också!

Igår berättade jag om att vi fått nytt kylskåp till huset i Kivik.

Vi har varit med om samma sak i vårt hus i Los Alcázares. Skillnaden är ytterst märkbar.

Det var en vacker dag i maj för fyra år sedan och vårt kylskåp gick sönder. Kylskåp till hör livets nödvändigheter i synnerhet om man bor i Spanien.

Graciela och jag åkte ner till centrala Los Alcázares och besökte ett stort företag som specialiserat sig på just kylskåp, aircondition och fläktar. En vänlig herre tog emot oss och samtalet fördes naturligtvis på Gracielas modersmål spanska. Spanjorer pratar fort, men trots allt lyckades jag förstå ett och annat och nickade medhållande. Vi bestämde oss ganska snabbt för en stor och rejäl kombinerad kyl och frys, betalade ungefär hälften av vad motsvarande skulle kosta i Sverige. Vanda vid svenska förhållanden undrade vi försiktigt när den kunde levereras. 

”Vi kommer i eftermiddag efter siestan!”

Klockan 18 bromsade en bil in utanför vår port. Två mycket trevliga killar hoppade ur och undrade om de skulle ta med den gamla.

”Ja tack!”

Sa min fru och killarna bar först ut det gamla, tog av emballaget på det nya, bar in och kopplade det. Sedan undrade de om det var något annat de kunde hjälpa till med. Graciela svarade snabbt att ytterbelysningen fungera inte riktigt bra och att det kanske behövdes ny kylvätska på vår kylanläggning. Killarna fixade det här under glatt samspråk och en timme senare när de skulle köra därifrån undrade jag vad jag var skyldig. De hade ju burit in och kopplat det nya kylskåpet, tagit med sig det gamla och dessutom hjälpt oss med ytterbelysning och kylvätska.

”Det kostar inget, det är service!”

Graciela och jag tittade på varandra och jag gav killarna vars 20 euro, tog i hand och tackade dem för suverän service.

Nog känns det som Sverige har ett och annat att lära. Det har funnits servicetänk även här men det verkar som väldigt många år sedan. Vi kanske skall lära oss att hålla siesta och tänka som spanjorerna. Inte så mycket prestige, bjuda på oss själva och ta dagen lite som den kommer. Vara mer hjälpsamma och tillmötesgående i vårt förhållningsätt.

Tack för mig och jag önskar er en underbar weekend

Ó  Nils Mohlin 19-11-09

Hur svårt kan det vara?

Graciela och jag beställde en ny kylenhet till köket. De två gamla hade sett sina bästa dagar och drog sin sista suck efter tio års tjänstgöring. Ger mig fan på att de är programmerade för att hålla exakt tio år sedan adjöss, de dog med knappt en veckas mellanrum.

Den nya enheten skulle levereras och sättas på plats, samtidigt skulle firman ta med de gamla. Det bestämdes en leveransdag och vi förberedde det hela genom att tömma den som var helt kaputt. Vi hade ingen fungerande frys längre och kylen började verkligen låta illa, temperaturen steg oroväckande och vi höll tummarna för att den skulle hålla ut till dagen då leveransen kom.

Leveransdagen ringer en kille och meddelar ”Tyvärr så är er enhet försenad, så vi kommer om 14 dagar!” Strax efter ringer ett par andra och vill hämta de gamla enheterna. Graciela försökte förklara på sitt mycket älskvärda sätt – ”Men snälla ni, vi vill gärna ha den nya först, även om kylen är dålig så får vi ju försöka använda den tills vi fått ersättaren.”

Jaha där stod vi och tittade på varandra, tittade på kylen som nu visade +14 grader. Jag kämpade med att försöka få ner temperaturen på kylen och lyckades få ner eländet till +8 grader. En timme senare passerade jag skrället och +15 grader hånflinade åt mig.

Efter en dryg vecka med färdigrätter och uteätande så kom äntligen den stora dagen.

Två bastanta unga män plingade på dörren och jag föreslog att de lättast kunde ta in den nya via trädgårdssidan där dom kunde gå rakt in i köket.

Nu bor vi i ett sutteränghus i två plan och gatuentrén kan förefalla enklast. Pojkarna började mäta trappan och blev efter en kvart överens med mig att köksdörren var nog det lämpligaste. Jag föreslog att de nog borde ta ut de gamla enheterna först, för att få lite mer svängrum.

”Nä vi tar in den nya först.”

Det är en rätt så stor kyl och frys, med frys till vänster och kyl till höger, 90 cm bred och 60 cm djup. De kom till köksdörren sedan var det tvärstopp. Kollit stod majestätiskt i uterummet, som ett enormt monument över byråkratiskt krångel, fem meter från där det skulle placeras. 

Jag föreslog – ”Om ni tar av emballaget så går det lätt att bära in den.”

”Nej det får vi inte!”

Jag sa – ”Ring upp era chefer och förklara situationen, för jag ger mig inte förrän den står på plats inkopplad, som vi beställt.”

Intensiva telefonsamtal pågick under en dryg halvtimme. Sedan sa den äldre av killarna – ”Nej vi får inte ta av emballaget, det kan bli skador!”

”Okej då gör vi så här att jag skriver ett papper där jag tar ansvaret för eventuella skador som kan uppstå i transporten från uterummet in i köket.”

Nya samtal medan jag skriver ett papper där jag tar på mig ansvaret.

När jag skall ge dem pappret så säger den ene – ”Nej det går inte, dom skall skicka över en blankett som du får signera.”

Efter en dryg timme så var pappersexercis och byråkrati avklarad.

Emballaget åkte av, kyl/frys enheten kom på plats utan skador på fem minuter och de gamla åkte ut.

Hur svårt kan det vara?

Graciela, jag och assistenten tittade på fenomenet som om det var världens senaste underverk. Den kvällen åt vi en ordentligt hemlagad måltid.

Ó  Nils Mohlin 19-11-08

En torsdag i november

Det är den sjunde och en sån där lagom gråmulen novemberdag, som inte lockar till utevistelse. 

Don Felipe, min assistent och jag körde matte till hennes arbete. Don Felipe känner sig bekant med Gracielas arbetsplats och visar mig vant hennes rum. Som om han vill tala om för mig –”Matte är chef för det här boendet och jag hjälper henne, när jag är här, men du kan få sitta i den där stolen om du håller dig lugn.” 

När man går på kryckor i väntan på en höftprotes, så är i vart fall inte jag så värst akrobatisk i mitt rörelseschema. Det där är något som min lille kompis anammat till fullo, han ställer sig tålmodigt och väntar, tittar på mig ungefär som om – ”Hur länge skall du ranta runt med de där pinnarna?”

Skriva och måla är en nödvändighet för mig. Målandet får ligga på is så länge, då jag gärna vill kunna stå framför staffliet och det blir ingen större reda med kryckor.

Alltså skriver jag på min sjätte bok och den fjärde deckaren, vilket är helt perfekt i mitt nuvarande tillstånd. Viss press har jag, att kunna presentera en ny roman på runt 100, 120 tusen ord till nästa år. Press är kanske att ta i lite, skrivandet för mig är en ren avkoppling och en tredjedel är redan klar. Min assistent är kanske inte lika begeistrad i skrivandet. Han fördrar när vi är ute, bygger altandäck och leker.

Men Felipe är en mycket klok liten dvärgschnauzer, som hämtar olika saker åt mig som jag behöver och ibland sådant jag absolut inte behöver. Han är ju också en ganska bortskämd liten diva som vill ha mängder av beröm och gärna något gott.

Vi är nu i en årstid då längtan till vårt hus i Spanien pockar på, men det får bero ett tag till. Först vill jag ha en ny höft och sedan har vi ett par inomhusprojekt att avsluta.

Ja det var väl allt för idag från min assistent och mig, så vi önskar er en trevlig torsdag.

Min älskade fru Graciela, assistentens matte

Ó  Nils Mohlin 19-11-07

Boksignering på ICA Kivik

En fantastiskt trevlig och stimulerande dag, många härliga samtal och fina människor. Många böcker signerades och det är mycket glädjande att min nya bok fått ett så otroligt fint mottagande. Den har sålts i osannolikt många exemplar och då i huvudsak från internetbokhandlarna. Själv har jag signerat och sålt min kvot på 150 ex.
Ett stort tack till ICA Kivik och dess personal.

Försäljningsrekord När Djävulen kom till Österlen

Jag talade med förlaget i morse

När Djävulen kom till Österlen slår försäljningsrekord och redan efter 14 dagar är det dags att trycka upp ytterligare en upplaga.

Jag kommer att få hem ett 100 tal böcker till, så alla som vill ha signerade exemplar är välkomna med sin beställning.

Beställ antingen via ett PM på messenger eller skicka ett mail till

nils.mohlin@gmail.com

Naturligtvis kan ni också beställa via Bokus, Adlibris och alla andra internetbokhandlare. Ni kan också beställa den hos alla bokhandlare och bibliotek.

På lördag mellan 11.00 och 16.00 ses vi på ICA Kivik

Där jag sitter och signerar böcker

BOKSIGNERING PÅ ICA KIVIK PÅ LÖRDAG

På lördag den 2 november signerar jag min senaste bok 

När Djävulen kom till Österlen

Mellan klockan 11.00 och 16.00 ses vi på ICA Kivik

Hjärtligt välkomna

När Djävulen kom till Österlen är en spänningsroman, som till stor del utspelare sig på skånska Österlen.

Två kinesiska dissidenter får asyl i Sverige tillsammans med sina familjer och bosätter sig i närheten av Åhus. Männen har ett förflutet från folkets befrielsearmé och Kinas säkerhetstjänst när de etablerar sig som affärsmän i Sverige.

Det låter inte vänta på sig förrän attentat och terrorhandlingar drabbar vårt land.

Den förre arméofficeren Ross Craig och Eva Lopez från militärens underrättelsetjänst får regeringens uppdrag att utreda fruktansvärda händelser. De har tiden mot sig och måste försöka ligga steget före för att kunna gripa de samvetslösa och grymma förövarna. Landet blir under en tid försatt i undantagstillstånd med stora inskränkningar i medborgares vardagsliv.

Med Kivik som bas leder Ross och Eva sina medhjälpare fram till den slutliga uppgörelsen.

Klockfan

Nu är det söndag och vintertid gäller fram till sista söndagen i mars då vi ställer fram klockan igen. Vi får se hur det blir med EU förslaget att slopa tidsomställningen och det skulle bli fritt för varje land att välja normaltid eller sommartid. Vi får bara hoppas att det inte blir flera tidszoner, vilket kan bli lite besvärligt när man passerar flera länder för att till exempel köra till Spanien. Nåja förslaget är inte genomfört än. EU parlamentet röstade för att ställa sig bakom en slopad tidsomställning. Nu har varje land två år på sig att fundera på om de vill ha vintertid eller sommartid året om. Vi får ju hoppas att förnuftet segrar och hela Europa bestämmer sig för samma tid.

En som inte bryr sig om tider är assistenten Don Felipe. Bortsett från två tider som han passar mycket noga - frukost och middag. Det är ungefär som han har en liten klocka i magen. Han säger till med exakt punktlighet om matte eller jag skulle missa tiden med någon minut. 

Nu är det så bekvämt i vår högteknologiska tid att de flesta klockor ställer om sig själv. Annat var det för en del år sedan då man fick gå runt hemmet och vrida tillbaka eller vrida fram. Nog var det alltid någon klocka som glömdes bort och visade felaktig tid.

Personligen föredrar jag nog sommartid året runt, men det är som med allt annat, många föredrar vintertiden. Vi får väl se vad politikerna slutligen kan enas om. 

Inget verkar speciellt enkelt idag när politiker skall vara delaktiga.

Önskar er en trevlig söndag

Ó  Nils Mohlin 19-10-27