Don Felipe och hyss

Don Felipe kan ibland ha något litet rackartyg för sig. Inte så att han fördärvar något, han har aldrig bitit sönder en sko eller något annat. Assistenten har bestämda uppfattningar om hur saker och ting skall vara och inte mer resonerat om det.

Vi brukar alltid ha en handduk placerad på handtaget till ugnsluckan på spisen. Vad är det där för dumheter tänker Felipe och plockar konsekvent bort den. Så mest på kiv så brukar jag hänga tillbaks den, men minuten senare är den borta igen och ligger en bit från spisen.

Det där med regn och Felipes ovilja mot det har jag berättat om tidigare. Igår regnade det, Felipes måste av naturliga skäl ut ibland och igår bar han ut mina tofflor, som jag använder när jag är utomhus. Budskapet var kristallklart, ”gå du ut barfota och känn hur läbbigt det är att gå i vått gräs”.

Matte tycker om att handarbeta på kvällarna och de där garnnystanen hon använder sig av är väldigt roliga att springa iväg med. Men Felipe lämnar tillbaks snällt på uppmaning, blir omklappad och får godis.

Vi kom till en praktiskt taget kal trädgård. Med Gracielas brinnande intresse för växter, blommor och själva anläggandet av en trädgård, så börjar nu en trädgård ta form. Nya träd, buskar och blommor har planterats och vad är naturligare för en hanhund än att markera tillhörigheten. Men det där löstes med hjälp av lite nät, onödigt tyckte Felipe, men accepterade situationen.

En annan speciell grej är att hämta mattes trädgårdskläder eller andra kläder och lägga dem i hallen lagom tills hon kommer hem, inte alltid uppskattat men en fin gest. När han var yngre så plockade han alltid mattes behå och sprang iväg med. Fördärva den inte, men hade svårt att bli av med den när axelbanden la sig runt hans kropp. Men inget som bekymrade Don Felipe, glad i hågen sprang han ut i trädgården med en behå släpande efter sig, till grannars förtjusning. Ibland hittade han förvånnansvärt många. Grannarna plockade trädgårdsavfall i sina trädgårdar jag plockade behåar till samma grannars munterhet.

Felipe har två sängar och en filt som han brukar växla mellan. Ibland söker han något ännu bekvämare och tar då en av mina tröjor och lägger sig att sova på. Inte kan jag missunna honom det.

Felipes rackartyg är snälla och oförargliga. Nu när han närmar sig två och ett halvt år, så är de mycket sällsynta med undantag för handduken på spisen, mina tofflor och mina tröjor.

© Nils Mohlin 17 08 04

Kändisen Don Felipe

Don Felipe har blivit tämligen välkänd och omtyckt inte bara bland grannar på Österlen och Spanska Los Alcázares. Har assistenten varit borta en dag undrar grannar ”var är Don Felipe vi har inte sett honom”. Samma sak i Spanien, där han näst intill fått status likvärdig deras egen Don Felipe, Felipe VI av Spanien.

Om man tittar på rasbeskrivningen står det om dvärgschnauzern att den har energiskt temperament som paras med lugn och lekfull tillgivenhet. Den är klok, orädd, uthållig, läraktig och vaksam, vilket gör den till en tilltalande vakt- och sällskapshund. Epitetet ”stor hund i litet format” har sin grund i det intelligenta och tuffa, men godmodiga temperamentet. En avvaktande hållning mot främlingar, en hund som inte reservationslöst accepterar vem som helst – den vill själv bilda sig en uppfattning. En dvärgschnauzer som fått växa upp med barn avgudar dem. Dessutom är det en mycket sund och frisk ras. Där har vi Don Felipe i ett nötskal, en mycket social individ, lite högfärdig och förmodligen också lite bortskämd. Men en otrolig vän som följer mig från morgon till kväll och sedan sover i sin säng bredvid vår. En hund som visar all sin kärlek och tillgivenhet på helt underbara sätt. Aldrig ett hårt ord, vanlig samtalston räcker mer än väl för att han skall förstå. Don Felipe är ingen knähund, han vill inte sitta i knä och han hoppar aldrig upp i möbler. Enda undantaget är om matte lägger sig på soffan för att se på tv, då är det toppen att ligga bredvid henne. Men han kommer och sträcker upp tassen först, som en undran ”får jag ligga bredvid dig”, han skulle aldrig hoppa upp annars.

Det går nog inte en dag utan att Don Felipe förvånar mig med någon av sina färdigheter. Han studerar alla mina och mattes förehavanden och deltar på sitt sätt, med avbrott för vaktrunda längs planket eller lek med boll.

Den dagliga eftermiddagsrundan är en höjdpunkt, hälsa på alla dem han känner, människor såväl som hundar. Läsa eller snarare lukta av alla nyheter i området, kolla om nya passerat, om allt är i sin ordning. På nytt markera sina revir och ibland på märkliga sätt. Likt strandraggaren som braverar med att stå på händer, så står Felipe på framtassarna vid speciellt viktiga revirmarkeringar. Sprätter kraftfullt i marken och lämnar djup fåra efter sig innan han med högburet huvud och majestätisk hållning tar täten några meter framför mig.

Don Felipe har nog blivit något av en berömdhet, med sitt trevliga och vänliga sätt, sin uppmärksamhet mot alla och dessutom har Don Felipe blivit dokumenterad i text kanske lite mer än vad som är vanligt. Alla besökare om det gäller galleriet eller privat vill naturligtvis träffa den omtalade assistenten. Är jag borta någonstans och för ovanligheten inte har Don Felipe med mig så säger folk ”Hälsa hem till Graciela och assistenten

Jag har haft många hundar i mitt liv, men Don Felipe står i absolut särklass, ingen har visat prov på så långtgående kloka egenskaper som Felipe, onekligen lite utöver det vanliga.

 

© Nils Mohlin 17 08 03

Divan Don Felipe

Don Felipe är en diva, även om sådant som bad och trimning sker under vissa protester. Enligt Felipe helt överflödiga, onödiga tilltag som matte, husse och Kerstin kan hålla på med själva om dom tycker det är så roligt, men besvära inte mig. Men protester till trots så accepterar assistenten motvilligt både bad och trimning och är jättekompis med Kerstin som han besöker ungefär var sjätte vecka. Hos Kerstin får han både godis och kramar och skuttar med glädje ner till hennes trimmsalong. På trimmbordet beter sig Don Felipe ungefär som en morgonsur herreman som skall ha mustasch och skägg trimmat. Men efter några timmar med ny frisyr, klippta klor och borttagen tandsten är han mallig så han knappt vet vilket ben han skall stå på.

Väl hemkommen går han längs staketet sträcker på sig och tror att han minst är en riesenschnauzer, går som en modell längs stensättningen. Allt ljus på mig, grannar ni ser väl mig och spänner upp sig lite extra på sin catwalk.

Tack Kerstin för fin omvårdnad av vår diva Don Felipe

© Nils Mohlin 170802

foto: Kerstin Marianne Nordbeck

Don Felipe och djävulsmaskinen

Gräsklipparen är för Don Felipe ett eldsprutande monstrum, en avgrundsande, som till varje pris skall förgöras. En mer utskälld gräsklippare oavsett om motorn är på eller ej, lär man få leta efter. Don Felipe och jag har en överenskommelse, när jag klipper så är han i uterummet. Det är okej, han kan hålla ett vakande öga på vidundret, men slipper direktkonfrontation.

Kan tänka mig att han upplever gräsklipparen som ett hot, ungefär som vi människor upplever Donald Trump, Kim Jong-Un och en del andra skitstövlar. Skillnaden är att man kan ställa undan gräsklipparen och den är glömd och förlåten.

© Nils Mohlin 170731

 

Är du intresserad av att lära dig måla i olja.

Vill du lära dig att måla olja i underbar Kivikmiljö på Österlen.

Kom själv eller ta med man, fru, väninna eller kompis och upplev en trevlig helg tillsammans med andra konstintresserad i min ateljé i Kivik

Kursen i oljemålning är inriktad för nybörjare där vi lär oss grunderna och målar våra första tavlor. Teori varvas med praktik. Upplev fascinationen att uttrycka sig med ett klassiskt medium och bli inspirerad av miljön och vår vackra natur

 

Varje kurstillfälle pågår under en helg, lördag och söndag mellan klockan 09.00 och 16.00. Lunch, för och-eftermiddagsfika samt målarduk ingår i kursavgiften. Däremot får var deltagare inhandla egna färger och penslar.

Kurstillfällen:

 

 16 och 17 september

7 och 8 oktober

21 och 22 oktober

11 och 12 november

 25 och 26 november.

Kostnad för en helg 1.500 kr, för två helger 2.400 kr. Intresseanmälan till nils.mohlin@gmail.com För att kurserna skall startas upp krävs minst 5 deltagare per kurstillfälle. Max åtta deltagare per kurstillfälle. Kurserna kommer att hållas i anslutning till min ateljé i Kivik. Er anmälan behöver jag senast 14 dagar före kursstart och kursavgiften skall vara inbetald 10 dagar före kurstillfället. För frågor så maila gärna till mig.

 

 

Bästa hälsningar

Nils Mohlin

Don Felipe badar

Alla hundägare har erfarenhet av att bada sina hundar och i de flesta fall mycket blöta erfarenheter.

Don Felipe är inget undantag och beter sig ungefär som om domedagen står för dörren, eller i vart fall en mycket svår stund i hans hundliv.

Felipe…Felipe…Felipe hörs mattes allra mjukaste röst – Felipe…Felipe. Tonfallet är onekligen förknippat med traumatiska renlighetsbad. Don Felipe gör sig så liten han kan, smyger längs väggarna, in under skyddande matbord, fortsätter förbi bokhylla och försöker ta sig in under allt för låg soffa. Väl där lyfter jag upp honom och börjar gå mot badrummet. Don Felipe sträcker ut ben åt sidorna och ser närmast ut som en uppspänd pappersdrake när han försöker sätta stopp vid alla dörrpassager. Till sist står han i badkaret med slokande svans. Hans snälla matte badar honom alltid och konstigt nog så sker detta fogligt utan protester när han väl har hamnat i karet. Att bli torkad, fönad och kammad ligger tydligen mer för en diva och detta sker utan invändningar. En viss ceremoniell ”busa runt alla rummen” och en bit godis avslutar en svår prövning i Don Felipes liv.

© Nils Mohlin 17 07 29

Don Felipe och hans karaktärsdrag

Min assistent Don Felipe är ur många synpunkter en mycket speciell hund. Förutom att han är världens bästa kompis och sällskap, så visar han allt som oftast prov på otroliga egenskaper, som gläder och förvånar.

En dag cyklade matte ner till affären i centrum, min telefon låg i ateljén. Don Felipe sprang oroligt längs planket fram och tillbaka under närmare fem minuter. Tvärt slutar han, springer fram till mig med ett kort skall, tar tag i mitt byxben och skall till varje pris ha med mig in. I ateljén ligger telefonen med missat samtal från Graciela. Jag försöker utan framgång ringa upp, men Felipe nöjer sig inte med det utan ser till med envis vädjan att vi sätter oss i bilen för matte vill något. Felipe blir nöjd först när han ser matte helskinnad nere i centrum. Belåten Don Felipe och jag kan köra hem igen.

Vi hade ett av de minsta barnbarnen på besök och på kvällen grät hon floder över en förlorad napp. Don Felipe sitter och studerar den lilla flickan och undrar vad han skall kunna göra. Plötsligt försvinner han, springer från rum till rum och efter en stund kommer han tillbaka. I munnen håller han flickans förlorade napp i öglan, går fram och lägger den framför hennes fötter. Flickan blir lycksalig och Felipe lägger sig belåtet bredvid henne.

En självklarhet är att alla barn får leka med Don Felipes saker utan att han säger ifrån eller tar dem tillbaka. Han snarare kan gå och hämta sina grejor och låna ut dem till barnen.

Jag har vissa problem med trappor beroende på en höger knäprotes och ett uselt vänsterknä. Vi har en trappa mellan våningarna i vårt hus och det fungerar bra med viss försiktighet. Jag tar trappan med ett steg i taget och det där har Don Felipe märkt och ser till att alltid vara några steg före mig. Han stannar och vänder sig om för vart tredje steg för att kolla så att jag kommer ordentligt ner för trappan.

Jag tycker om att snickra och det är inte helt ovanligt att Felipe kommer och lägger en tumstock, skruvmejsel eller något annat bredvid mig som han tycker att jag behöver.

Sådana här episoder är inga engångsföreteelser, utan han visar mer eller mindre dagligen sina särpräglade egenskaper, till stor glädje för matte och husse.

När det gäller återkommande bad i badkaret, så är det lite annorlunda, men det får jag berätta om en annan dag.

© Nils Mohlin 17 07 28

Drygt två år mellan bilderna av en suverän Don Felipe