Skruva hit och skruva dit

Alla som flyttat vet att det är väldigt mycket som skall skruvas upp. Gardinstänger, krokar och beslag, vägghängda prydnadssaker, speglar, hyllor, lampor, lampetter, övervakningskameror till larmet, för att inte tala om alla tavlor som skall spikas upp. Handlar det då om sammantaget 240 m2, så är det mer än väldigt mycket som skall skruvas upp. Det finns ju även en del utvändigt som kräver borrmaskin, skruv och plugg.

När jag arbetat mig genom byggnaden kvadratmeter för kvadratmeter med ivrig hjälp av Don Felipe, hör jag min älskade fru. ”Min lilla gubbe, tror du inte de här skulle passa bättre i bottenvåningen och om vi byter plats på de här och sänker gardinstängerna i vardagsrummet och kanske skulle det bli bättre om….”. Don Felipe och jag tittar på varandra och smyger försiktigt ut.

Don Felipes och mina tankar en lördagskväll i april

En angenäm afton vänner

© Nils Mohlin 2016

Det livslånga lärandet

I späd ålder tar vi våra första steg på lärandets väg, ofta genom att lyssna och se. Vi går i skolor från sex, sju års ålder fram till en examen vid nitton års ålder, sedan tar högre studier och specialistutbildningar vid. Studieår med syftet att vi skall kunna få ett bra arbete och bli dugliga samhällsmedborgare. Detta har vi alla en erfarenhet av.

Men lärandet är så mycket mer än så, de erfarenheter vi förvärvar under livet, konsten att lyssna på våra medmänniskor. Ta del av andras erfarenheter, följa vad som händer i världen, ta del av den klassiska litteraturen. Insupa kulturen, lära oss av andra kulturer. Att vandra genom livet med öppna sinnen och prata med våra systrar och bröder oavsett etnicitet. Vi har något att lära oss av alla.

Lärandet skapar mål och värderingar, ger oss en stabil grund att bygga våra liv på.

Lite tankar tidig morgon den 9:e april, strax innan jag skall åka på en heldagskurs.

Önskar er en angenäm helg

© Nils Mohlin 2016

Snart sjuttiotvå

Tjusningen med att vara en sjuttioplusare är egentligen otrolig. För mig har den där speciella tjusningen varat sedan jag träffade Graciela när jag var sextiofem, snart sju år sedan. Vi pratar mycket, har samma värderingar och tänker samma tankar. Domedagsprofeterna var många, en ung vacker kvinna gifter sig med den gamle gubben. Men allt kom på skam, vi är ett otroligt sammansvetsat och lyckligt par, som lever ett fantastiskt liv tillsammans.

Så har vi det här med gubbe att reda ut, ett uttryck som emellanåt kan irritera mig. Jag arbetar disciplinerat mina åtta timmar om dagen, jag målar, skriver, fixar med våra hus och har en del uppdrag inom kommunen. Jag har skrivit en hel del om gubbar och för mig kan unga pojkar och män som slösar bort sina liv och lever på soffan eller i sängen var väl kvalificerade att kallas gubbar.

Så länge vi lever så är det vår absoluta plikt att förkovra oss, göra vårt bästa, ställa upp för familjen och vara ett stöd.

Lite tankar torsdagen den 7:e april strax efter 23.00

En angenäm afton mina vänner

© Nils Mohlin 2016

Kväll med grabbarna

Märk väl jag skrev grabbarna inte gubbarna eller något annat nedlåtande.

Kompisarna i soffan Albin nio år, Elias åtta år och Don Felipe snart ett år, vi har helkväll, utan föräldrar och allt regelverk raseras totalt. Vi har bara roligt tillsammans.

Albin och Elias diskuterar kvinnor eller måhända tjejer i deras egen ålder. Men av pratet att höra så är det två erfarna unga män i soffan. Två Skurupscasanover med blick för kvinnlig fägring, men som också relativt snabbt tröttnar på mormors och gammelmormors tjat om att gå och lägga sig. Vänder sig till mig och säger ”Kan du inte säga till din kvinna att hon skall vara lite tyst!”

Ja mina vänner det var en kväll med grabbarna och nu sover de två machogubbarna och Don Felipe.

Jag säger god natt vänner

© Nils Mohlin 2016

Kivikstrollet Carl Gustav och Bror Klumpeduns

Nu är det ganska så exakt tio dagar sedan vi flytta in här, allt har flutit planenligt, saker och ting börjar hitta sina platser. Med andra ord det börjar bli vardag i Kivik. I och med det så undrar jag naturligtvis vart trollen tagit vägen, har inte sett röken av dem sedan vi kom ner till vårt nya boende. Men när jag steg upp i morse så såg jag en med faluröd färg textad skylt på gäststugan.

”Kivikstrollet Carl Gustav (F.D. Järlåsatrollet) m.m. Mottagning enligt överenskommelse, annars går det bra att komma lite när som helst. Specialist inom trolleri, sprängning, månfärder och lite annat.”

Jaha där har vi honom, tänkte jag, tog kaffekoppen med mig ut i uterummet och med näsan tryckt mot glaspartiernas utsida satt Klumpeduns på rumpan och tittade in.

I Järlåsaskogen var det inga större problem att vara kompis med ett par troll, det märktes liksom inte. Men nu befinner vi oss på Österlen, absolut inte mycket skog om vi bortser från äpple odlingar, men det är knappast att betrakta som skog. Dessutom är Kivik betydligt mer tätbebyggt än Järlåsaskogen. Jag öppnade upp glaspartierna i uterummet och Klumpeduns mullrade ”Hej Nils.” ”Hej Klumpeduns jag skall snacka med Carl Gustav.”

Jag förklarade för Kivikstrollet att på den här orten fick dom allt se till att hålla en väldigt låg profil och inte synas eller höras. Kivikstrollet förklarade för mig att han var kompis med Obama, Putin en hel del andra och hade varit på månen. Vad svarar man? ”Försök med tyst diplomati” föreslog Kivikstrollet. Det hela slutade med att vi drack Zoegas Skånerost ute på gräsmattan, lagom till Kivikstrollets första klienter började dyka upp.

© Nils Mohlin 2016 i Kivik

Nu är vi på plats

Vi kom till Kivik den 15:e mars, trötta lite slitna, för hur det än är, så att flytta är inte det enklaste. Vi möttes av solsken och värme från molnfri himmel, en underbar försmak av våren. Nu fem, sex dagar senare, så är det mesta uppackat och på plats. Återstår naturligtvis en del att skruva samman och flytta runt lite grejor tills de hamnat på rätt plats. Don Felipe har fått en väl inhägnad tusen kvadratmeter stor trädgård att härja runt i och trivs förträffligt. Kivikstrollet Carl Gustav och Bror Klumpeduns låter hälsa att de mår bra och skall bara göra sig lite hemmastadda i trakterna.

Ha en förträfflig vecka

© Nils Mohlin 2016

Min nästa bok

Jag smakar på ordet – Kivik – Kiivik – Chivik – Kiviik – Tjivik. Det måste vara Kivik. Som 72 årig man i sin bästa ålder, - var det någon som sa något? - Nåväl, så vet jag Tjivik heter Kivik.

När kära hustrun och jag flyttade till Kivik så följde ganska oplanerat två troll med i bagaget. Okej det är kompisarna Järlåsatrollet numera Kivikstrollet Carl Gustaf och Bror Klumpeduns.

Om man nu som tämligen stadgad och mogen man ger sig ut på resa och vad värre är flyttar till annan del av landet, så får det sina konsekvenser i trollvärlden. Jag är inte så rask i benen längre, men trolljäklarna som är flera hundra år äldre, springer runt som skållade råttor.

Trollen trivs och Kivikstrollet envisas med att få med mig på hiskeliga äventyr……..Kan inte ens nämna det för Graciela…..

Men i min nästa bok kommer jag att ge er en fullständig redogörelse av vad som hände……

© Nils Mohlin 2016