Simrishamns kommun

Nu när flytten snart går till Simrishamns kommun, så vill jag gärna presentera deras hemsida http://www.simrishamn.se/

En framåt kommun belägen i en av Sveriges vackraste landsdelar, Österlen.

Nationalencyklopedin

 

 

Femte dagen i vecka sju inleds med lite mer humana strax under 0 grader. Järlåsatrollet sitter i solstolen under gatlyktan och läser mitt gamla uppslagsverk, när jag kommer ut för att skrapa bilrutorna. Kvart över fem och trollet har oavbrutet djupt försjunken läst encyklopedin i fyra dygn. ”Hur långt har du kommit?” undrade jag. ”Till O, stör mig inte.” En ganska märklig syn må jag säga att se ett halvmeterstort troll sitta i en solstol under gatlyktan, med mina gamla läsglasögon och min pälsmössa. Ibland håller han böckerna upp och ner och ibland rättvända. ”Kan du verkligen läsa texten när du håller boken upp och ned?” frågar jag starkt tvivlande på hans förmåga. Trollet börjar blixtsnabbt rabbla upp innehåll från A-O och lär väl hålla på så ett bra tag framöver. Förvånad över att han överhuvudtaget kan läsa och än mer över, att han tycks kunna återge texten ur minnet fullständigt korrekt. Jag kör med ett stänk av resignation och beundran Graciela till bussen.

©Nils Mohlin 2016

 

 

 

Järlåsatrollet representerar

En sen kväll knackade det på dörren. Klockan var över tio och Graciela tittade undrande på mig, jag reste mig för att gå och öppna. En ung kille stod utanför dörren. ”Det var ni som beställt pizzor” sa han med munter uppsyn. ”Nej vi har inte beställt något” invände jag bestämt. ”Jodå 200 stycken” sa pizzabudet minst lika bestämt. Då dök Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns upp. Åsynen av trollen i månskenet, ljuden från alla djur som rörde sig i skogen, en vargs ylande och Don Felipe som skällde, blev de facto för mycket för pizzakillen. Han svimmade raklång i snön.

Klumpeduns ställde honom rakt upp igen och höll honom i ett stadigt tag, vilket knappast stärkte den unge pizzagossens självkänsla. Skakar asplöv så skakade pizzabagarens son sju resor värre. ”JJJaag ssskkka bbaara llämna pizzor.” ”Det är vi som skall ha dem” sa Järlåsatrollet bestämt. Klumpeduns satte 200 pizzor på en presenning, järlåsatrollet gav grabben 12 tusen kronor, tio för pizzorna och två i dricks. Pizzabagarens gamla bil hade nog aldrig framförts i den hastighet, som när sonen lämnade Järlåsaskogen för ett något stillsammare samhälle tre kilometer bort.

”Två hundra pizzor?” undrade jag och ”betalar du inte med pengar du skall ha till välgörenhet?” ”Jo, men det finns något som heter representation!” ”Representation, för vem och hur då?” frågade jag. ”Jag och Klumpeduns såklart, jag äter 25 och Klumpeduns 175. Behöver vi mer pengar så hälsar Klumpeduns bara på hos Putin och Obama. Men just nu behöver våra magar lite representation” sa Järlåsatrollet och stack till mig en gigantisk pizza.

©Nils Mohlin 2016

Flytta till Kivik

Med så där ganska exakt fyra veckor kvar till Österlenflytten, börjar planerandet. Även om vi har tämligen gedigen erfarenhet av att just flytta, så känns det nästan som om man är nybörjare var gång. Inte riktigt, flyttbil är beställd till den 14 mars, efter offerter och förhandlingar med en sex olika företag. Där prisbilden varierar likt berg och dalbanan, trots att de erbjuder samma tjänst med försäkringar och allt. Dags att köpa hem flyttkartonger igen och packa allt. Positivt är att denna gång är det inte så mycket att slänga, det gjorde vi vid flytten från Stockholm.

Efter 15 månader i Järlåsaskogen, som till stor del handlat om byggnadsarbeten, men även härliga naturupplevelser, så flyttar vi till Kivik. En av Sveriges vackraste platser, i vårt tycke.

Don Felipe deltar mycket aktivt i flyttbestyren och kommer tjänstvilligt bärande med än det ena och än det andra.

Många har undrat om Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns flyttar med. Självklart gör dom det och har redan packat sina tillhörigheter i vars en jutesäck.

Den 15 mars anländer flyttbilen vår adress i Kivik, lätt att flytta in då Kivikshuset är betydligt större än våra nuvarande 100 kvadratmeter.

Vi ses i Kivik

© Nils Mohlin 2016

 

Fjolårets bok "Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar"

"Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar" finns tillgänglig hos alla nätbokhandlare. Dels som fysisk bok och dels som E-bok.
Vill ni ha ett signerat ex så skicka ett mail till nils.mohlin@gmail.com
Kostnaden är då 145 kronor inkl. frakt

https://www.facebook.com/nilsmohlin/

Flyttbestyr

Om cirka en månad så går flytten till vårt nya hus i Kivik. Där finns gott om utrymme för både ateljé, ett lite gallerie och skrivarhörna.

Sedan får vi se om det blir tid över för att åka ner till Los Alcázares lite längre fram.

 

Don Felipe arbetar

”Husse försöker att lära mig en massa saker, som han säger är nyttiga att kunna. Vadå nyttiga, sitt, ligg, hit, gå fint och en massa annat trams, när mitt kall här i livet är att vakta huset, bilen och Järlåsa. Har ni hört på maken, som till exempel när jag skall ha mat, så skall jag sitta som ett tänt ljus och vänta på husses tecken innan jag får röra käket. Sedan kommenderar han ligg och en massa mer, men jag har kommit på att gör jag som han säger så får jag beröm och godis. Det gäller att vara smart här i livet.

Som jag sa, att vakta det är mitt jobb. Tänk bara att folk och bilar med för den delen har fräckheten att gå och köra på min väg, som passerar mitt hus. Sedan är här en fördömd ekorre och när jag skall läxa upp honom, så sticker han upp i ett träd bara. Synnerligen oförskämt i synnerhet när jag tydligt markerat att trädet är mitt.

När jag åker bil så har jag det riktigt tufft, kan ni tänka er att när vi är och handlar så finns det fräcka människor, som parkerar bredvid oss. Husse säger det är okej, så jag skäller inte på dem längre. Det värsta är egentligen vägen in till Stenhagen, där promeneras det friskt och ingen tar minsta notis om att det är min väg. Busshållplatsen i Järlåsa ingår också i mitt vaktområde, det är där matte åker på morgonen och kommer på kvällen. Det är många som trotsar mig, de står där och hänger på mattes hållplats, precis som om de har rätt till det. Husse tycker visst det, men det gör inte jag.”

”Hoppas ni förstår att livet kan vara tufft för en stor modig vakthund, som mig.”

Låter dvärgschnauzern Don Felipe hälsa

©Nils Mohlin 2016