Nu tillgänglig hos nätbokhandlarna

”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar”

Finns nu tillgänglig hos nätbokhandlarna för cirka 140 plus porto.

Snart ges den även ut som E bok.

ISBN 978-91-87679-33-9

Ni som ännu inte beställt och vill ha ett signerat ex skicka en beställning till nils.mohlin@gmail.com Boken kostar då 100 kronor plus porto 40 kronor.

Glöm inte att ange er adress!

Nils

Min nya bok "Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar"

Min nya bok ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar”

Finns nu tillgänglig ISBN 978-91-87679-33-9

Den kan köpas som fysisk bok eller E-bok via våra största nätbokhandlare.

Om ni vill ha ett signerat ex så kan ni beställa detta genom att mejla mig på nils@nilsmohlin.se Priset för signerat ex är 100 kronor plus porto 40 kronor, totalt 140 kronor. Till andra länder inom EU tillkommer 40 kronor

Nu kommer min nya bok

Bästa vänner boken ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar” får jag i vecka 16 och börjar skicka ut signerade exemplar den 14 april till alla er som beställt.

Boken kan också beställas både som fysisk bok och E bok via våra största internetbokhandlare fr.o.m. den 14 april.

Ni som vill ha ett signerat ex skicka en beställning till nils.mohlin@gmail.com Boken kostar då 100 kronor plus porto, i handeln kommer priset att ligga på cirka 140 kronor och för E boken någon tia billigare

Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar

Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar

Släpps preliminärt den 25:e mars

Järlåsatrollet på facebook

Troll är onekligen en tillgång, samtidigt som jag dras med en viss oro för ”vad skall dom nu hitta på för trolltyg”. Vi har det där med grannar, som bekymrat tittar till mig när jag pratat med trollet, som alltid håller sig osynlig när grannar är i närheten. Jag framstår som en lite märklig mumlande gubbe i grannarnas ögon, men de resonerar som så ”att det är väl så en konstnär och författare beter sig”. Men nu har jag ju äntligen lyckats fånga Järlåsatrollet på bild, att kunna framlägga som bevis för de som tvivlar på mina förståndsgåvor.

Järlåsatrollet är ordentligt högfärdig efter att sett sin bild publicerad. Jag frågar honom – ”Var har du sett bilden”? – ”På facebook så klart!” – ”Är du med där?” undrar jag slagen av häpnad, även om jag vid detta lag borde vara väl vand vid Carl Gustavs förmåga. – ”Nä inte ännu, men jag kollar din sida allt emellanåt.” – ”Du har väl ingen dator?” – ”Nja jag lånar din ibland, men jag skall fixa en egen.” – ”Okej du kan få min gamla padda” sa jag närmast utmattad av trollets energi och kapacitet.

Ett par dagar senare får jag en vänförfrågan från en sedan länge bortgången Hollywoodskådis John Wayne. Naturligtvis var det Järlåsatrollet som låg bakom, med profilbild klädd i enorm hatt som vilade på axlarna och min spanska slangbåge. Nog sjutton var det min hatt han lånat, men var han hittat slangbågen, som jag fått av Graciela vet i gudarna. Så bästa vänner får ni en vänförfrågan från John Wayne så ignorera den, det är bara trolltyg.

Nils Mohlin

© 2015

Trollkultur

Järlåsatrollet slutar aldrig med att förvåna mig. I morse när jag kört Graciela till bussen, så satt Carl Gustav bekvämt tillbakalutad i en solstol när jag kom tillbaka. Solstolen placerad i en meterhög snödriva utgjorde en märkvärdig syn i det vinterskrudade landskapet. Det tycker säkert grannarna också, som tittar lite konstigt på mig och undrar – ”Du mår väl bra?”

På näsan hade han ett par av mina gamla läsglasögon och läste till syns mycket upptagen dagens tidning. Att hann höll tidningen upp och ned var tydligen inget problem. När jag påpekade det för honom, så tittade han en smula förnärmat på mig, vände på tidningen och rabblade snabbt upp alla nyheter. – ”Egentligen föredrar jag serietidningar” sa trollet. – ”Inte de där med superhjältar, Stålis, Batman och alla de andra fjantarna, allt dom gör fixar jag och Klumpeduns i ett nafs. Nä Kalle Anka, Tom och Jerry är coola killar, Kalle är visserligen lite ilsken av sig, men det är ju bara sagor”. Fortsatte Carl Gustav samtidigt som han vek hop tidningen, slängde iväg den som efter en vid båge landade i tunnan för pappersavfall. Jag närmast fånstirrade när locket på tunnan öppnades sekunden innan den landade i tunnan och stängdes igen. – ”Hur gjorde du det där?” – ”Fjärrmanövrering såklart, troll kan trolla begriper du väl”. – ”Okej jag går in och sätter på kaffe”.

Järlåsatrollet har onekligen många strängar på sin lyra, men blyg som han är så våndas han våldsamt inför fotograferingen nästa vecka. Jag har förklarat att eftersom han är en av de mer betydande i den nya boken, så slipper han inte undan. Han undrar hur han skall vara klädd, kanske som cirkusdirektören i rosa jackett och hög hatt, röda skor och naturligtvis faluröd svanstofs. – ”Nej lite diskretare om jag får be”.

Nils Mohlin

© 2015

Järlåsatrollet blir cirkusdirektör

Så här i väntan på boken är Järlåsatrollet riktigt förbaskat otålig. Jag var tvungen att skriva hop en ny story om hans sista äventyr och trösta honom med att det tar nog bara en fyra veckor till innan den släpps.

P.S. I slutet av nästa vecka har Järlåsatrollet lovat att ställa upp på bild.

Järlåsatrollet blir cirkusdirektör

En dag bestämde sig Järlåsatrollet för att bjuda alla barnen och gamlingarna i byn på cirkus. – ”Men det kostar mycket pengar” invände jag. – ”Många, många tusen kronor och du har ju inga pengar” fortsatte jag. – ”Jag startar en cirkus själv” sa Carl Gustav med sin sedvanligt smått karska om än blyga uppsyn. – ”Ja men bara en sådan sak, som att skaffa ett tillräckligt stort tält, måste innebära en stor kostnad”. Trollet tittade på mig med sina stora snälla ögon och sa – ”Det fixar Klumpeduns och jag i nafs”. Jag virrade tvivlande åt hans fantasier, men å andra sidan hade de två trollen utfört till syns helt omöjliga sysslor tidigare.

På en stor öppen plats i skogen byggde Järlåsatrollet Carl Gustav och bror Klumpeduns en jättelik iglo. När väl sista blocket var på plats, så ställde sig klumpeduns i Strandsjön och sög upp kopiöst med vatten i munnen och sprutade över iglon. Brandförsvaret skulle med avund skådat när Klumpeduns som högeffektiv brandspruta översköljde iglon med vatten. Under natten frös allt, så det såg mest ut som ett gigantiskt fult isblock. Men trollen visste på råd och band flata stora stenar på sina fötter och for sedan fram över iglon med blixtens hastighet. De lyckades på en timme slipa iglon så att den gnistrade som den finaste kristallkula i både sol – och månsken. Deras iglobygge var fantastiskt, en glob säkert hundra meter i diameter och trettio meter hög. Invändigt lika vacker med pelarkolonner av is som höll konstruktionen uppe. Allt slipat precis som utvändigt till perfekta ytor. Ishotellet i Jukkasjärvi skulle blekna i jämförelse. En stor rund manege i mitten och sittplatser runt denna för flera hundra personer. - ”Såja” sa Järlåsatrollet mycket förnöjsamt. – ”Du och Graciela och alla era nio barnbarn är välkomna på föreställning i morgonkväll”.

Med viss oro gick vi till cirkusföreställningen påföljande kväll, när vi kom dit så fanns bara våra reserverade platser kvar. Hundratals barn och alla åldringar i kommunen fanns redan på plats. Kupolen gnistrade i månljuset och vissa isblock hade Carl Gustav slipat så att de fungerade som perfekta strålkastare riktade mot manegen. Järlåsatrollet uppklädd i rosa jackett, röd – och vitprickig fluga, hög hatt lika rosa som jacketten och nymålad faluröd svanstofs, lyfte elegant på hatten bugade och hälsade publiken välkommen. – ”Får jag be om största möjliga tystnad” var han nu hade fått det ifrån?

Snart fylldes manegen av skogens alla djur. Älgar, hjortar, rådjur, vildsvin, kaniner, harar, ekorrar, övervintrande fåglar och till och med ett par tillbakadragna lodjur. Alla gjorde de bejublade konster, som ingen någonsin för hade sett, bugade mot publiken och drog sig tillbaka efter utförda konster. Klumpeduns jonglerade med ett tiotal stenblock och den enda incidenten var att han tappa ett på sin egen fot. Kvällens spektakulära höjdpunkt var när Carl Gustav och Klumpeduns skulle dansa på slak lina ett tiotal meter upp i luften. Klumpeduns ramlade ned några gånger men hoppade upp på linan igen med resultatet att Järlåsatrollet studsade upp i taket och tillbaka till linan. Om detta nu hörde till föreställningen eller inte, har jag ingen aning om men alla barn och åldringar jublade över deras ekvilibristiska konster. Nog var det dans på lina, men kanske inte vad man förväntade sig.

Dagen efter var iglon borta, alla barn berättade för föräldrar om vilka roliga drömmar de haft och byns åldringar hade aldrig mått så bra och varit så glada som de var efter denna sagolika kväll.

Iglon hade fotograferats från luften och bilderna kablades ut över jorden. Järlåsaskogen översvämmades av journalister och fotografer från hela världen, som letade efter den gigantiska, magiskt lysande kristallkulan. Naturligtvis fanns det inget att hitta och allt pressfolk jagades på flykt av en flock vildsvin, ett antal älgar, några vargar som grinade hungrigt och lodjuren. Järlåsatrollet och bror Klumpeduns låg under en gran och skrattade omåttligt roade åt reportrarnas nesliga flykt.

Nils Mohlin

© 2015