Järlåsatrollet blir cirkusdirektör

Så här i väntan på boken är Järlåsatrollet riktigt förbaskat otålig. Jag var tvungen att skriva hop en ny story om hans sista äventyr och trösta honom med att det tar nog bara en fyra veckor till innan den släpps.

P.S. I slutet av nästa vecka har Järlåsatrollet lovat att ställa upp på bild.

Järlåsatrollet blir cirkusdirektör

En dag bestämde sig Järlåsatrollet för att bjuda alla barnen och gamlingarna i byn på cirkus. – ”Men det kostar mycket pengar” invände jag. – ”Många, många tusen kronor och du har ju inga pengar” fortsatte jag. – ”Jag startar en cirkus själv” sa Carl Gustav med sin sedvanligt smått karska om än blyga uppsyn. – ”Ja men bara en sådan sak, som att skaffa ett tillräckligt stort tält, måste innebära en stor kostnad”. Trollet tittade på mig med sina stora snälla ögon och sa – ”Det fixar Klumpeduns och jag i nafs”. Jag virrade tvivlande åt hans fantasier, men å andra sidan hade de två trollen utfört till syns helt omöjliga sysslor tidigare.

På en stor öppen plats i skogen byggde Järlåsatrollet Carl Gustav och bror Klumpeduns en jättelik iglo. När väl sista blocket var på plats, så ställde sig klumpeduns i Strandsjön och sög upp kopiöst med vatten i munnen och sprutade över iglon. Brandförsvaret skulle med avund skådat när Klumpeduns som högeffektiv brandspruta översköljde iglon med vatten. Under natten frös allt, så det såg mest ut som ett gigantiskt fult isblock. Men trollen visste på råd och band flata stora stenar på sina fötter och for sedan fram över iglon med blixtens hastighet. De lyckades på en timme slipa iglon så att den gnistrade som den finaste kristallkula i både sol – och månsken. Deras iglobygge var fantastiskt, en glob säkert hundra meter i diameter och trettio meter hög. Invändigt lika vacker med pelarkolonner av is som höll konstruktionen uppe. Allt slipat precis som utvändigt till perfekta ytor. Ishotellet i Jukkasjärvi skulle blekna i jämförelse. En stor rund manege i mitten och sittplatser runt denna för flera hundra personer. - ”Såja” sa Järlåsatrollet mycket förnöjsamt. – ”Du och Graciela och alla era nio barnbarn är välkomna på föreställning i morgonkväll”.

Med viss oro gick vi till cirkusföreställningen påföljande kväll, när vi kom dit så fanns bara våra reserverade platser kvar. Hundratals barn och alla åldringar i kommunen fanns redan på plats. Kupolen gnistrade i månljuset och vissa isblock hade Carl Gustav slipat så att de fungerade som perfekta strålkastare riktade mot manegen. Järlåsatrollet uppklädd i rosa jackett, röd – och vitprickig fluga, hög hatt lika rosa som jacketten och nymålad faluröd svanstofs, lyfte elegant på hatten bugade och hälsade publiken välkommen. – ”Får jag be om största möjliga tystnad” var han nu hade fått det ifrån?

Snart fylldes manegen av skogens alla djur. Älgar, hjortar, rådjur, vildsvin, kaniner, harar, ekorrar, övervintrande fåglar och till och med ett par tillbakadragna lodjur. Alla gjorde de bejublade konster, som ingen någonsin för hade sett, bugade mot publiken och drog sig tillbaka efter utförda konster. Klumpeduns jonglerade med ett tiotal stenblock och den enda incidenten var att han tappa ett på sin egen fot. Kvällens spektakulära höjdpunkt var när Carl Gustav och Klumpeduns skulle dansa på slak lina ett tiotal meter upp i luften. Klumpeduns ramlade ned några gånger men hoppade upp på linan igen med resultatet att Järlåsatrollet studsade upp i taket och tillbaka till linan. Om detta nu hörde till föreställningen eller inte, har jag ingen aning om men alla barn och åldringar jublade över deras ekvilibristiska konster. Nog var det dans på lina, men kanske inte vad man förväntade sig.

Dagen efter var iglon borta, alla barn berättade för föräldrar om vilka roliga drömmar de haft och byns åldringar hade aldrig mått så bra och varit så glada som de var efter denna sagolika kväll.

Iglon hade fotograferats från luften och bilderna kablades ut över jorden. Järlåsaskogen översvämmades av journalister och fotografer från hela världen, som letade efter den gigantiska, magiskt lysande kristallkulan. Naturligtvis fanns det inget att hitta och allt pressfolk jagades på flykt av en flock vildsvin, ett antal älgar, några vargar som grinade hungrigt och lodjuren. Järlåsatrollet och bror Klumpeduns låg under en gran och skrattade omåttligt roade åt reportrarnas nesliga flykt.

Nils Mohlin

© 2015