Zuri är tolv veckor och väger ungefär som en lätt matkasse, men har ambitionsnivå som en bergsbestigare på väg mot Mount Everest.
För henne är hemmet inte bara en bostad. Det är ett äventyrslandskap fyllt av outforskade territorier och olösta mysterier.
Allt roligt är undanplockat. Sladdar och andra farliga saker är bortstädade. Hemmet har säkrats med en noggrannhet som normalt bara återfinns på flygplatser och kärnkraftsanläggningar.
Husse lutar sig tillbaka, slappnar av och tror att han har vunnit.
Golvet, som för en dryg vecka sedan var tillräckligt spännande är numera avklarat.
Det finns inget nytt att upptäcka. Mattfransar, dammtussar, skor och borttappade strumpor är lokaliserade.
Känns som om Zuri ser vårt hem ungefär som Napoleon såg Europa.
Först kommer soffan. Med en beslutsamhet som inte står i proportion till storlek tar sig Zuri upp med framtassarna först. Lite hasande. Lite sprattlande. Med rörelser som påminner om en knubbig säl som försöker ta sig upp på en klippa.
Plötsligt är hon uppe och världen börjar se lite annorlunda ut när man kommer upp en bit.
Men en beslutsam valp nöjer sig inte med detta.
Där står det.
Soffbordet.
Än så länge hemmets motsvarighet till Mount Everset, om vi bortser från bokhyllorna, en platå fylld av förbjudna skatter. Fjärrkontroll, padda, glasögon, kaffekoppar och diverse annat som människorna av oförklarliga skäl placerar utom räckhåll för en valp.
Man kan ana tankeverksamheten som pågår bakom de mörka valpögonen.
Sedan kommer språnget. Inte särskilt graciöst så där första gången. Påminner mer om en kontrollerad olycka.
Plötsligt står Zuri mitt på bordet med ett uttryck som det här är inte regelbrott, utan en vetenskaplig expedition. Även om det kanske är mest förvåning över att ha lyckats med bedriften.
Allt skall undersökas tills husse fördärvar alltsammans. Lyfter ner Zuri och röjer av bordet.
När ett berg har bestigits letar man efter nästa, med husses vakande ögon strax bakom.
C Nils Mohlin 2026 10 06
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar