Bloggportalen statistik

söndag 2 augusti 2020

Minnenas dagbok

Kanalen, vallgraven mot yttervärlden med Schougens bro som förbindelse mot Östra Förstadsgatan och Värnhem. Mot väster Södertull och Södra Förstadsgatan. Vårt revir på femtiotalet sträckte sig från bron i öster, förbi Drottningtorget fram till nuvarande Caroli City, som när det byggdes fick gator som den beryktade Jerusalems gatan att försvinna.

På Östra Förstadsgatan och Östra Tullgatan passerade två spårvagnslinjer 1:an och 3:an. Spårvagnarna skramlade och gnisslade i spår längs kullerstensbelagd gata. Ett ljud och en lukt som jag än kan förnimma.

I varje kvarter hade vi specerihandlare, mjölkbutik, frisör, bageri, fiskhandlare, skomakare och skräddare.

Kanske var det folkhemmet?

På Österportsgatan där jag växte upp hade vi koleldad centralvärme, innetoalett med spolning – en jättetank två meter upp med vidhängd kedja att dra i och lät som Niagarafallen. Av självbevarelsedrift backade man ett par meter när man spola. Badvatten, kyl och spis drevs med gas köpta för gaspolletter.

Neråt Kvarngatan, Grönegatan och Jerusalems gatan var det utedassen som gällde. I bästa fall fanns ett badkar i källaren som kunde bokas på samma sätt som tvättstugan.

Till min omåttliga fasa bodde min lärare i porten bredvid vår, vilket bidrog till att jag valde omvägar till och från skola.

På dessa gator växte vi grabbar upp, jagade av ilskna gårdskarlar, med slangbågar skadeskjutna råttor och argsinta gubbar och tanter.

Dofter av koleldning, odörer från utedass, urin i portgångar, ibland överslätat med ljuvliga dofter från något bageri.

På kvällarna lyssnade mannen på radio eller läste. Kvinnorna handarbetade eller lagade mat. Barnen fick klara sig bäst fan dom kunde.

Och nog har vi klarat oss, till och med ganska bra.

 

En bit av femtiotalet i Malmö

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-03





Brallor i Kivik och resten av Sverige

Som ung pojke på tidigt femtiotal kläddes man i golfbyxor, rutig skjorta, slipover, trenchcoat och skolmössa. Alla såg vi ungefär likadana ut, möjligen skilde färg och rutor på skjorta och slipover. Golfbyxorna var ett idiotiskt plagg som spändes med en liten rem strax under knäet och pojkar i tio, tolv årsåldern har ingen utvecklad vadmuskulatur för att hålla de pösiga byxorna på plats så efter tjugo minuter hängde de vid fotknölarna. Knästrumporna följde med i raset och byltade hop sig över skorna. De kallades även äppleknyckarebyxor.

Hade man då en morfar med ekstockstjocka vader, som bar byxorna med perfekt elegans och farsan sa det skall se ut som på din morfar. Visst sa man och drog upp brallorna till strax under knäet. Efter fem minuter var dom nere vid anklarna igen. Gudskelov så revolutionerade långbyxorna våra liv. Först något tjockt jäkla material, diagonal tror jag det kallades, förmodligen samma sort som i försvarets uniformer, kliade som fan och alltid mörkgrått. Men i slutet på femtiotalet kom äntligen jeansen och livet blev genast lite behagligare.

Idag finns ett stort urval av byxor, både långa och shorts och vi slipper de förbannade golfbyxorna, även om mina vader är ekstocksliknande i dag, så vägrar jag att bära ett dylikt plagg.

 

Ha en trevlig söndag

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-02



 

 

 

 

torsdag 30 juli 2020

Plocka ut och plocka in i Kivik

Sommarvädret har varit lite av att plocka ut grejor och plocka in grejor. I mitt fall handlar det om elverktyg, kap och gersåg, cirkelsåg och andra maskiner jag använt till däcken. Uppehåll visserligen, men med en del mörka moln på avstånd, men inget utlovat regn i väderleksrapporten. Så ut med maskinerna och koppla in dem, sågar till första biten och känner tunga droppar på hjässan. Blir nog inte så mycket tänker optimisten Nils när tunga molns uppfattning är den motsatta. Dropparna blir ihärdigare och är snart en rejäl skur, så en presenning över maskinerna och in i uterummet och en kopp kaffe i väntan på uppehåll.

I juni var det annorlunda med många soliga dagar och varmt, vilket då begränsa arbetsinsatsen till ett antal timmar på morgon och förmiddag.

Men jag skall inte klaga, har inte direkt någon brådska och det är inte så mycket som återstår. Endast det så kallade finliret, räcken och lite detaljer som skall fullborda det hela, snickarglädje om man så vill.

Tycker det varit en sympatisk sommar så här långt och vi har augusti kvar som ofta kan bjuda på fint väder.

En fortsatt fin sommar till er

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-30







måndag 27 juli 2020

Mafioso

Minns när jag 12 kanske 13 år gammal köpte en bok som handlade om Al Capone (1899-1947) och fascinerad sträckläste den under några dagar. Först senare förstod jag att det inte var fiction utan helt enkelt en någorlunda vederhäftig biografi, som handlade om en Maffiaboss uppgång och fall i USA. Med åren blev jag varse att maffia och organiserad brottslighet var vardagsmat inte bara i USA. Det fanns lite överallt i Italien med den ökända sicilianska maffian Costa Nostra och naturligtvis den colombianska med det mest kända namnet Pablo Escobar (1949-1983). Senare har bland annat familjen Colombo styrt brottsligheten i New York och tillsammans med andra familjer har dom 1200 medarbetare. De ägnar sig åt beskyddarverksamhet, konspiration, ocker, penningtvätt, mord, narkotika, utpressning, hasardspel och koppleri. Vi har under åren kunnat ta del av liknande brottslighet i många andra länder. Filmindustrin har under många årtionden hämtat sin inspiration från denna vedervärdiga brottslighet. En av de mest kända är förmodligen ”Gudfadern” med Marlon Brando och Al Pacino i huvudrollerna. Filmen baserades på Mario Puzos bok och han skrev även filmmanuset.

Världen förändras och inte alltid till det bättre, vi behöver inte längre ta del av utländska nyheter, vi behöver inte se gangsterfilmer. Vi har hela skiten i Sverige och det riktigt ordentligt. Dagligen läser vi om mord, gänguppgörelser, narkotika, bedrägerier, koppleri, rån och mycket andra hemskheter.

Det som en gång fanns på långt avstånd från oss är numera globalt, vi har det in på knutarna. Politiker tjafsar och vässar lagstiftningen, medan gangster vässar våldet i en till syns ojämn kamp.

 

Lite tisdagsfunderingar

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-28

 

 





lördag 25 juli 2020

Spöke och andra kusligheter

Första steget…andra steget…tredje steget och så fortsatte berättelsen till och med trettonde steget. Min äldre systers favoritspökhistoria i slutet på fyrtio och början av femtiotalet. Vad som egentligen skulle hända tror jag inte hon själv hade blekaste aning om. Som slutkläm på det mycket korta spökeriet improviserade hon fram de grövsta hemskheter ett barn kan tänka ut. Med spretande fingrar, utsträckta armar, uppspärrade ögon och med hår som for åt alla håll, hoppade hon runt utstötande ett skrik som slutkläm på den fasansfulla spökhistorien. Hennes inlevelse var stor och hon såg ut ungefär som hon satt sig i en kastrull med kokande vatten. 

Storögt betraktade jag skådespelet och undrade besviket ”Var det allt?”

Upprörda lyhörda föräldrar kom störtande, vände sig mot mig och undrade ”Vad har du nu hittat på?” Min syster slank iväg i den allmänna upprördheten och det dröjde ett tag till nästa spökhistoria. I vart fall tills min syster tänkt ut en ny konstnärlig iscensättning och vid nästa föreställning var det en klar förbättring.

Hon hade dragit ett gammalt lakan över sig och for runt i köket och serveringsgången utstötande väsande ljud, tills hon rammade kylskåpet och satte sig på rumpan med ett högljutt skrik. Föräldrarna kom störtande, slut på föreställningen och jag fick den där blicken.” Skärpning Nils!”

Det var spökhistorier för 70 år sedan, kvalitén och kraven förändrades med filmer som ”The Shining” 1980 med Jack Nicholson, Hitchcocks ”Psycko” 1960, ”Lidia” från 1990 med James Caan och Kathy Bates och ”Exorcisten” med Max von Sydow 1973.

Men okej min syster var väl som tolvåring 1950 inte ute efter någon skådespelarkarriär eller Oscarstatyett. Ändamålet var väl mer att försöka skrämma skiten ur sin odrägliga lillebror. Ärligt så var det den långsamma räkningen av trappsteg som fördärvade det hela, jag var förberedd. Hade hon helt utan stegräkning hoppat fram med lakanet över sig i mörkret, så hade kanske effekten blivit den önskade.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-26



fredag 24 juli 2020

Disträ ambivalens i Kivik

Med viss disträ ambivalens granskar jag hyllor och diskar i vår ICA butik i jakt på inspiration till välsmakande middag. Uppslagen är många men villrådigheten är större, dessutom är det fredag vilket kräver en gnutta mer engagemang.

Jag hyser beundran för alla som snabbt tänker ut och serverar nya rätter på bordet vareviga dag, år ut och år in.

Det är kul att laga mat och kanske det i sig bidrar till ökade krav på de egna kulinariska prestationerna. Jag är inte mer än en glad amatör, som älskar att experimentera vid spisen.

Efter Gracielas och min medverkan i matprogrammet halv åtta hos mig för nio år sedan tog det lång tid innan matintresset var på topp igen. Ett enda halvtimmesprogram som i realiteten var drygt 20 minuter när reklamen togs bort hade en inspelningstid på närmare 20 timmar. Det gällde värdkvällen de andra begränsades till cirka tolv timmar.

Men jag återhämtade mig och matlagningslusten kom tillbaka och jag skall ta mig tusan fixa till en riktigt hyfsad supé till kvällen.

 

Önskar er en härlig afton med en god måltid.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-24



onsdag 22 juli 2020

Vegansk och annan mat i Kivik

En av Gracielas döttrar hälsade på och vi åt vegansk mat några dagar. Allt med stor kunskap tillagat av dottern, dessutom var det utsökt gott. Magen mullrade som en makadamkross i dagarna fyra, men i övrigt mådde vi förträffligt.

Jag har till och från i mitt liv ätit vegetariskt och blev ganska bra på att laga till det. Efter längre perioder så har abstinensen efter bland annat sill, fisk och skaldjur raserat mitt vegetariska leverne.

När Graciela arbetar är det jag som står för köket. Idag blir det en grönsakspytt med köttfäsrsås. Grönsakerna vill jag alltid ha med i någon form och gömmer dom ofta som en ingrediens i den rätt jag tillagar. Min fru är något sparsmakad vad gäller grönsaker.

I Gracielas hemland är uppfödning av nötkreatur mycket stort, vilket innebär att växande generationer föds upp på kött och naturligtvis sötpotatis och grönsaker. Nötköttet var billigt, medan fläskkött var dyrt. Således nötkött till frukost, lunch och middag.

Jag är uppfödd i Malmö och där serverades man sill och åter sill, ibland gamla höns och till äventyrs om ekonomin tillät det en köttbit eller köttfärs på söndagen. Annars blev den gamla hönan, kokt i timmar med desperat currykryddning, mängder av lök och förskönad med klibbigt ris som slank ner med currysåsens hjälp. Möjligen ett kokt blomkålshuvud som ledset gick ner i spagat på tallriken och purjolök lika tragiskt sönderkokt.

Min matlagning idag är en harmonisk och diplomatisk blandning mellan en stad vid Rio de la Plata och kusten längs Österlen. Något som påminner ganska mycket om vanlig husmanskost. Ibland med en inspirerande touch från det spanska köket.

 

Bon appétit

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-23