En gentleman på besök

En liten fyraårig herre hälsar på, en riktig gentleman. Hjälpsam och artig bistår han mig när jag balanserar med kryckor och skall sätta foderlister i vårt uppfräschade kök. När svavelosande kommentar snubblar över mina läppar, tittar han med förebrående och räcker mig spiken jag tappade.

Snart övergår unge mannens intresse till Lego, jag tittar mig kring och levererar en sordinerad synpunkt om envist spik.

Färdig med lister engageras jag och assistenten i avancerat Legobygge. När tjusigt torn rasar hörs något från unge gentlemannen, som allt för väl påminner mig om mina tidigare kommentarer.

Små grytor har också öron.

Önskar er en härlig afton

Ó  Nils Mohlin 19-12-21

Nyårslöften

Efter jul kommer nyår och i samband med nyår kommer nyårslöften. Inte alla men en hel del avlägger löften, en del kanske realistiska och en del ouppnåeliga.

Har aldrig riktigt förstått kråksången i det hela och i synnerhet inte de löften som avges i rusets sista dimmiga minuter av det gamla året. Löften som kommit på skam redan efter ett antal timmar in på det nya året, om de överhuvudtaget koms ihåg. Vissa skall banta, andra spara pengar, skilja sig, gifta sig, säga sitt hjärtas mening till chefen, studera, byta arbete och så vidare. 

Beslut och löften som kan fattas när som helst på året, men helst med klart huvud.

Jag har aldrig avgett några löften, mer än att jag säger till min fru att jag älskar henne och alltid kommer att göra det, men det säger jag ofta.

Vid min ålder och det har varit så i många år nöjer jag mig med att som betraktare studera timide herr Svensson som i drinkars takt blir allt modigare och skall minsann sätta den bufflig chefen på plats. Nyårsdagen en av svår ruelse ansatt herr Svensson undrar vad han sagt och går snällt till arbetet första vardagen och säger ”Javisst chefen, självklart chefen, det ordnar jag chefen.”

Assistenten och jag avger inga löften, mer än att vi kommer att gå på som vanligt och med det önskar vi er en härlig lördag och söndag.

Ó  Nils Mohlin 19-12-20

foto: Fredrik Ekblad

Midvinterfest i Kivik

Nu är det snart det där som kallas julafton och som jag enligt uråldriga traditioner envisas med att kalla midvinterfest.

En midvinterfest kan firas i all enkelhet med något gott och hälsosamt, ingen stress, inget frosseri, bara ha det trevligt och umgås med nära och kära.

Julafton är förknippat med en del bra saker, men även en hel del dåligt.

Läste att det är årets stora hjärtinfarktsdag. Stress, för mycket fet mat och för mycket alkohol bäddar för ett ovälkommet rekord och överbelastning på hjärtklinikerna.

Vi skippar helt julmaten och äter gärna lax, lite skaldjur, grönsaker och vi kanske till och med delar på en flaska gott vin till detta. Men sen får det vara bra, vi mår gott och går till sängs när vi är trötta.

Jag önskar alla mina läsare en riktigt God Jul och Assistenten Don Felipe instämmer med glada svansviftningar

Ó  Nils Mohlin 19-12-20

Väga ord

Alla känner vi till uttrycket ”då får man allt väga sina ord”, att använda sin verbala förmåga till bristningsgränsen för att inte stöta sig med en person. När man istället för att linda in ett budskap i superlativer kanske hellre vill säga ”Dra åt helvete!” Jag tillhör tveklöst dra åt helvetekategorin. Bär sig en person illa åt då talar jag om det.

Väga ord det är också av största betydelse när man skriver, fast på ett annat sätt. Då gäller det att skapa snygga formuleringar, miljöer och karaktärer, använda synonymer, inga upprepningar, vilket är lätt hänt. Få ett flyt i texten så att det blir tilltalande för en läsare. En bra handling kan gå i stöpet av taskigt utformad text.

Det är ungefär som att måla en tavla där färgerna måste vara i samklang med varandra, så måste orden och meningarna också vara i samklang i en text.

Jag har hunnit till ungefär sidan 200 i min nya roman. En manlig journalist och en kvinnlig läkare sitter och pratar med varandra en sen kväll någonstans i Kivik medan decemberregnet piskar på rutorna. Samtalet är av avgörande betydelse för handlingen i sin helhet. På de relativt få sidor som beskriver samtalet gäller det inte bara att tappa bort viktiga trådar utan ge scenen en trovärdighet, som om man satt bredvid och lyssnade. Det är som författare oerhört spännande att formulera sig och hela tiden eftersträva en förbättring.

Utan att väga mina ord önskar jag er en förträfflig afton.

Ó  Nils Mohlin 19-12-19

Bromsa i Kivik

Jag har varit på bilbesiktningen idag, för första gången på många år. Vi har en Volvo XC 60 årsmodell 2017 och enligt nya regler skall tydligen även tämligen nya bilar besiktigas.

I januari för ett år sedan var jag inne på Bilia för service och den personlige serviceteknikern sa att bromsarna snart var slut och om inte annat så var det nödvändigt att byta dem vid nästa nästa servicetillfälle som är i januari 20.

Jag har kört 2.300 mil sedan förra servicen och frågade besiktningskillen hur bromsarna var. ”Helt perfekta, utan anmärkning!”

Då undrar jag hur fan Bilia kan påstå motsatsen ett år tidigare. Ett sätt att plocka kunder på pengar, finns det någon vinning för serviceteknikern själv? Eller vad fan handlar det om? Jag brukar lätt kunna köra mellan 8 och 10 tusen mil innan det är dags för nya bromsbelägg.

Nog finns det anledning att vara observant på bilverkstäder även om det gäller de stora och vad jag hittills trott seriösa verkstäderna.

Önskar er en trevlig torsdag

Ó  Nils Mohlin 19-12-19

Barnförbjudet

Jag var inne på det där med film och då kommer jag att tänka på när jag som grabb gick på matiné. 

På Drottningtorget i Malmö låg biografen Grand och varje söndag klockan 13 och 15 visades veckans matinéfilm i början på femtiotalet. 75 öre kostade det och naggade veckopengen på två kronor rejält.

Stående repertoar var Hopalong Cassidy som handlade om en västernhjälte inspelade på trettio och fyrtiotalet. Dessa filmer varvades med Helan och Halvan. 

När dessa rullar var uppslitna började nya västernhjältar dyka upp. Självklart John Wayne, James Stewart, Glenn Ford, Richard Widmark och några till, vilka alla tillförde något nytt. Vi grabbar hade fått nya idoler och ”hands up” blev nästan som ett tilltal.

Vi blev äldre och de barnförbjudna filmerna började locka i 12, 13 årsåldern. För två kronor kunde man sitta längst fram och njuta den förbjudna världen.

Två kronor var hela veckopengen, men jag hade börjat tjäna pengar som springschas och hade lite andra inkomstkällor. Jag sålde tombuteljer på systembolaget och tidningspapper som vi grabbar lastade på handlarens paketcykel och trampade ut till frihamnen med. Med ens kände vi oss ganska förmögna och kunde se många barnförbjudna filmer. Ibland blev vi utslängda när vår ålder ifrågasattes, men i de flesta fall kunde vi avnjuta en stor mängd krigsfilmer. Just krigsfilmer massproducerades i spåren av andra världskriget.

Farsan frågade när man kom hem.

”Har ni varit på bio grabbar, vad såg ni?”

”Åsa Nisse!”

Önskar er en härlig fortsättning på veckan och Assistenten viftar en hälsning med svansen.

Ó  Nils Mohlin 19-12-18

Jul i Kivik

”En liten tomtegubbe satt en gång
vid stugan sin uppå en tuva.
Han tyckte dagen var så fasligt lång,
han satt och vände på sin luva.
Usch, han frös och han nös,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Usch, han frös och han nös,
stackars gubben hade snuva.”

Som jag tidigare berättat så firar inte Graciela och jag jul, vilket jag är mycket tacksam för. Julen kan i många fall vara förknippad med tvång och en massa måsten. I stora familjer när unga människor helt plötsligt får svärföräldrar på halsen, så tillförs ytterligare traditioner. Då blir det ibland bäddat för kaos och tvistigheter och saknar då svärdotter eller måg civilkuraget att klart markera för sina föräldrar vad som är acceptabelt eller inte acceptabelt, så är det bäddat för äktenskapliga kriser. Jag minns allt för väl elaka, dominanta föräldrars beteende mot systrar och svågrar. Jag valde att ta avstånd och gå min egen väg.

Nu är vi förskonade från allt sådant, jag tillhör den lilla exklusiva skara som har svärföräldrar, som är yngre än mig. Så alla juldiskussioner kom av sig redan vid Gracielas och min första jul tillsammans. Nu firar Graciela och jag vår elfte jul på vårt sätt, har det mysigt, umgås och äter något gott, gör det lite festligare. Barn och barnbarn träffar vi de andra dagarna.

Jag förstår att min medelålders son börjat tänka i mina banor. När jag pratade med honom igår så berättade han, att han köpt en resa till México. Han tar hela familjen med till Yucatanhalvön på några semesterveckor. Klok markering!

I vilket fall som helst så önskar jag er alla en riktigt God Jul och Don Felipe hälsar med livlig svansviftning.

Ó  Nils Mohlin 19-11-18