Gräs i maten

Barnbarn på besök tre, nio och elva år gamla. Jag hade lagat en rotfruktsgryta, som jag tänkte att barnen bara måst älska. Istället för kött så hade jag använt mig av falukorv skuren i tärningar. Smaksättningen består av dijonsenap, pepparrot och dill. Alla har tyckt mycket om denna smakrika gryta och den var lagom kryddad för barns munnar.

Alla sätter sig till bords och jag ställer skålen mitt på bordet och tänkte – Denna kommer alla gilla. Lilla Felicia tre år tittar ner i grytan och säger med bestämdhet ”Jag vill inte ha gräs i min mat!” En psykologisk effekt uppstod, de äldre barnen började betrakta gryträtten med stor misstänksamhet. Välsmakande dill hade helt plötsligt blivit gräs. Räddningen blev pannkakor som mormor gräddade.

Sålunda ingen dill i maten fortsättningsvis och mitt självförtroende vad gäller matlagning fick sig en törn.

© Nils Mohlin 2017-11-13 

God natt

Sömn och vila behöver vi alla. Assistenten har tre sängar, en i vårt sovrum, en i vardagsrummet och en i ateljén. Efter frukost, trädgården patrullerad, morgonrunda avklarad och deltagit i förmiddagens inledande sysslor. Tittar Don Felipe på mig ungefär som – ”Du får klara dig själv en stund, nu skall jag ta siesta”. Han går och lägger sig i den säng som är närmast där jag befinner mig, om jag skulle behöva hans hjälp. Efter vilan kommer assistenten tillbaka tittar på vad jag gjort, ungefär som – ”Var det där allt”.

Så där framskrider dagen med ett siestaavbrott efter rundan vid tvåtiden. På kvällen är glädjen enorm när matte kommer hem, assistenten har ju så mycket att berätta. Han använder hela sin retoriska förmåga, verbalt skällande i alla tonlägen, med livligt kroppsspråk, skutt och hopp refererar han dagens händelser. Kvällen fortsätter med lek och sällskapligt umgänge där Felipe så rättvist som möjligt försöker visa sin tillgivenhet och kärlek till oss båda. Framåt nio på kvällen lägger sig assisten i vardagsrumsängen och efter ett par timmar reser han sig tittar på oss – ”Varför sitter ni uppe, det är dags att gå och lägga sig på riktigt” – Varpå han går in till sin säng i sovrummet.

God natt säger Don Felipe

© Nils Mohlin 2017-11-12

Maskiner i all ära, men…

När man bor i hus krävs det en hel del redskap för underhåll och skötsel. För assistenten är detta helt okej, så länge de inte för mycket oväsen. Gräsklipparen är förmodligen Don Felipes största ovän, men den är ju i tryggt förvar i verkstaden till nästa säsong. Lövsugen accepterar assistenten, men betraktar den med viss misstänksamhet. Eftersom jag tycker om att snickra så har jag en del olika maskiner, som underlättar det hela och dessa är fullt okej för Felipe. Snarare verkar det som om han också vill ha skyddsglasögon och hjälpa till. Nu består hans hjälp mer i att ”på ett arbetsledande plan” påskynda det hela, så vi får tid över för annat - Promenader till exempel.

Det där med maskiner är faktiskt riktigt kul och eftersom vi har många projekt på gång, så krävs det en del. Kommer att tänka på en granne och god vän i Järlåsa, som alltid höll på med projekt och var synnerligen välförsedd med maskiner och tillbehör. Han hävdade med bestämdhet att numera hittade han på komplicerade projekt som skulle motivera inköp av nya avancerade maskiner. Det ligger absolut något i det där när assistenten och jag skissar upp nya planer, så sneglar vi åt vad kan vara bra att ha.

Av grannen Einar och hans fru i Järlåsa fick Don Felipe när han var valp, en av sina första och käraste leksaker en tennisboll fäst vid en stump rep. Om än ordentligt sliten hör det till den ofrånkomliga kvällsritualen, ett par år senare, att vi skall leka med Einars present. Tack Einar!

Trevlig lördag önskar Don Felipe och jag

© Nils Mohlin 2017-11-11

 

Fredagsbestyr

I går var jag ute för att sköta om några uppdrag jag har för kommunen och naturligtvis är assistenten med på dessa tjänsteutövningar. Han kanske inte är direkt delaktig i mötena, även om han anser sig ha ett och annat av värde att tillföra. Den gång han var med på ett möte, markerade han sitt missnöje mot i hans tycke tråkiga människor med tröttsam dialog, genom att demonstrativt gäspa och lägga sig uttråkad vid min sida. Men passar bil och papper gör han med den äran.

Fredagar är ju alltid lite speciella, matte är ledig i två dagar. Assistenten och jag får runda av arbetsveckan, fixa till det som inte blivit klart. Det skall handlas, lagas mat och förberedas in för lördag och söndag. Naturligtvis deltar assistenten med livfullhet i synnerhet när matkassar packas upp och middag skall tillagas.

Morgonrundan är avklarad och kan ta lite längre tid beroende på att assistenten och jag alltid byter några ord med dem vi möter. En klapp på huvudet vill assistenten ha och får han inte det inom rimlig tid för honom sett, så säger han ifrån med ett kort skall. Rimlig tid för Don Felipe handlar om sekunder.

Nu skall vi återgå till våra fredagssysslor.

Trevlig helg önskar Don Felipe och jag.

© Nils Mohlin 2017-11-10

Fredagsmys

 

 

Morgonbestyr

Ny morgon och alla har fått frukost. Morgonpatrulleringen av trädgården har Don Felipe klarat av och matte har gått till Simrishamnsbussen. Kaffe och morgonnyheter hör till när assistenten och jag planerar dagens arbete. Jodå assistenten är mycket delaktig även på våra frukostmöten och lyssnar intensivt på vad jag har att säga. Han vänder och vrider på huvudet och släpper inte av på uppmärksamheten för ett ögonblick. När jag är klar kan ett instämmande woff höras, inte högt utan snarare i den samtalston jag använder till honom. Jo jag och assistenten pratar mycket och han har lärt sig en mängd variationer på sitt skall beroende på vad han vill ha sagt. Vid en av våra rundor så pratade jag och assistenten med varandra när vi passerade en äldre man, som frågade ”Vem pratar du med” – ”Hunden så klart”. Jag stannade och förklarade att man faktiskt kan prata med hundar och bygga upp starka band på det sättet. I de flesta fall förstår hunden mycket väl vad man vill och vill ju aldrig något annat än att vara till lags.

”Dags för morgonrundan Felipe”. Assistenten står redan vid dörren.

Morgonhälsningar från assistenten och mig

© Nils Mohlin 2017-11-09

Mycket att stå i

Sjunde november började med att assistenten och jag fick skrapa bilens vindrutor. Assistenten skrapa väl i och för sig inte utan deltog snarare med ett klädsamt förstående uttryck. Matte körd till bussen och dags för Don Felipes morgonrunda, roligare än vanligt med frusna grässtrån, som tvingas ner i spagat av envis hanhunds intensiva revirmarkeringar. Med stolthet iakttar han efterlämnade slokande strå.

Vinterhjulen skall på bilen hos verkstaden i Brösarp och där kommer vi i samtal med förre innehavaren. Han berättar verkstadens historia både länge och väl. Avbryts av att vår bil är klar och personalen propsar på att ”kör ut den för sjutton”. Jag backar ut och Don Felipe lägger sig till rätta med en djup suck. Hemma in med sommarhjulen i garaget och lasta bilen full av emballage och annat skräp. Efter turen till tippen är det dags för årets influensavaccination, ni vet den där som erbjuds folk i mogen ålder. Brösarps vårdcentral är knökfull av personer i mogen ålder, det vill säga pensionärer. Alla skall fylla i en enkel hälsodeklaration och så pratas det på korsan och tvärsan om allt från hälsoproblem till barnbarn. Glad för att jag glömt hörapparaterna hemma och då mest kan nicka ett ja eller nej på lämpliga ställen lämnar jag nyvaccinerad centralen och åker hem med Felipe för en eftermiddagsrunda. Kontorsarbete någon timme och det är snart dags att laga mat, som brukar vara klar tills matte kommer hem.

Imorgon skall vi snickra, skriva, måla och en massa annat. Vem var det som sa att pensionärer har massor av tid över? Det har inte jag och assistenten i vart fall.

Trevlig onsdag

© Nils Mohlin 2017-11-08

 

Nattfrost

Fyra dagar innan Mårten vaknar vi till ett frostigt landskap i Kivik. Vackert med tak, gräsmattor och avlövade grenar som är täckta med skimrande frusen dagg, som glimmar likt kristaller i tidig morgonsol. Havet nedanför i Hanöbukten ligger näst intill spegelblankt. Assistenten står lite avvaktande i dörren, känner försiktigt med tassen på vita grässtrån, innan han rusar ut med en hastighet som skulle göra en kapplöpningshund grön av avund.

Som om Don Felipe minns sedan i fjol ställer han sig vid sidan av mig och tittar på igenfrusen bil. Jag morrar, assistenten morrar och under tiden jag skrapar vindrutor hör jag ett och annat deltagande morr från min kompis. Snart släpper Don Felipe intresset för igen frostad bil och återupptar undersökningen av trädgården som tycks bjuda på andra upplevelser en minusgradig morgon. Assistenten och jag är överens vi kör in bilen i garaget ikväll.

© Nils Mohlin 2017 11 07