Divan Don Felipe

Don Felipe är en diva, även om sådant som bad och trimning sker under vissa protester. Enligt Felipe helt överflödiga, onödiga tilltag som matte, husse och Kerstin kan hålla på med själva om dom tycker det är så roligt, men besvära inte mig. Men protester till trots så accepterar assistenten motvilligt både bad och trimning och är jättekompis med Kerstin som han besöker ungefär var sjätte vecka. Hos Kerstin får han både godis och kramar och skuttar med glädje ner till hennes trimmsalong. På trimmbordet beter sig Don Felipe ungefär som en morgonsur herreman som skall ha mustasch och skägg trimmat. Men efter några timmar med ny frisyr, klippta klor och borttagen tandsten är han mallig så han knappt vet vilket ben han skall stå på.

Väl hemkommen går han längs staketet sträcker på sig och tror att han minst är en riesenschnauzer, går som en modell längs stensättningen. Allt ljus på mig, grannar ni ser väl mig och spänner upp sig lite extra på sin catwalk.

Tack Kerstin för fin omvårdnad av vår diva Don Felipe

© Nils Mohlin 170802

foto: Kerstin Marianne Nordbeck

Don Felipe och djävulsmaskinen

Gräsklipparen är för Don Felipe ett eldsprutande monstrum, en avgrundsande, som till varje pris skall förgöras. En mer utskälld gräsklippare oavsett om motorn är på eller ej, lär man få leta efter. Don Felipe och jag har en överenskommelse, när jag klipper så är han i uterummet. Det är okej, han kan hålla ett vakande öga på vidundret, men slipper direktkonfrontation.

Kan tänka mig att han upplever gräsklipparen som ett hot, ungefär som vi människor upplever Donald Trump, Kim Jong-Un och en del andra skitstövlar. Skillnaden är att man kan ställa undan gräsklipparen och den är glömd och förlåten.

© Nils Mohlin 170731

 

Är du intresserad av att lära dig måla i olja.

Vill du lära dig att måla olja i underbar Kivikmiljö på Österlen.

Kom själv eller ta med man, fru, väninna eller kompis och upplev en trevlig helg tillsammans med andra konstintresserad i min ateljé i Kivik

Kursen i oljemålning är inriktad för nybörjare där vi lär oss grunderna och målar våra första tavlor. Teori varvas med praktik. Upplev fascinationen att uttrycka sig med ett klassiskt medium och bli inspirerad av miljön och vår vackra natur

 

Varje kurstillfälle pågår under en helg, lördag och söndag mellan klockan 09.00 och 16.00. Lunch, för och-eftermiddagsfika samt målarduk ingår i kursavgiften. Däremot får var deltagare inhandla egna färger och penslar.

Kurstillfällen:

 

 16 och 17 september

7 och 8 oktober

21 och 22 oktober

11 och 12 november

 25 och 26 november.

Kostnad för en helg 1.500 kr, för två helger 2.400 kr. Intresseanmälan till nils.mohlin@gmail.com För att kurserna skall startas upp krävs minst 5 deltagare per kurstillfälle. Max åtta deltagare per kurstillfälle. Kurserna kommer att hållas i anslutning till min ateljé i Kivik. Er anmälan behöver jag senast 14 dagar före kursstart och kursavgiften skall vara inbetald 10 dagar före kurstillfället. För frågor så maila gärna till mig.

 

 

Bästa hälsningar

Nils Mohlin

Don Felipe badar

Alla hundägare har erfarenhet av att bada sina hundar och i de flesta fall mycket blöta erfarenheter.

Don Felipe är inget undantag och beter sig ungefär som om domedagen står för dörren, eller i vart fall en mycket svår stund i hans hundliv.

Felipe…Felipe…Felipe hörs mattes allra mjukaste röst – Felipe…Felipe. Tonfallet är onekligen förknippat med traumatiska renlighetsbad. Don Felipe gör sig så liten han kan, smyger längs väggarna, in under skyddande matbord, fortsätter förbi bokhylla och försöker ta sig in under allt för låg soffa. Väl där lyfter jag upp honom och börjar gå mot badrummet. Don Felipe sträcker ut ben åt sidorna och ser närmast ut som en uppspänd pappersdrake när han försöker sätta stopp vid alla dörrpassager. Till sist står han i badkaret med slokande svans. Hans snälla matte badar honom alltid och konstigt nog så sker detta fogligt utan protester när han väl har hamnat i karet. Att bli torkad, fönad och kammad ligger tydligen mer för en diva och detta sker utan invändningar. En viss ceremoniell ”busa runt alla rummen” och en bit godis avslutar en svår prövning i Don Felipes liv.

© Nils Mohlin 17 07 29

Don Felipe och hans karaktärsdrag

Min assistent Don Felipe är ur många synpunkter en mycket speciell hund. Förutom att han är världens bästa kompis och sällskap, så visar han allt som oftast prov på otroliga egenskaper, som gläder och förvånar.

En dag cyklade matte ner till affären i centrum, min telefon låg i ateljén. Don Felipe sprang oroligt längs planket fram och tillbaka under närmare fem minuter. Tvärt slutar han, springer fram till mig med ett kort skall, tar tag i mitt byxben och skall till varje pris ha med mig in. I ateljén ligger telefonen med missat samtal från Graciela. Jag försöker utan framgång ringa upp, men Felipe nöjer sig inte med det utan ser till med envis vädjan att vi sätter oss i bilen för matte vill något. Felipe blir nöjd först när han ser matte helskinnad nere i centrum. Belåten Don Felipe och jag kan köra hem igen.

Vi hade ett av de minsta barnbarnen på besök och på kvällen grät hon floder över en förlorad napp. Don Felipe sitter och studerar den lilla flickan och undrar vad han skall kunna göra. Plötsligt försvinner han, springer från rum till rum och efter en stund kommer han tillbaka. I munnen håller han flickans förlorade napp i öglan, går fram och lägger den framför hennes fötter. Flickan blir lycksalig och Felipe lägger sig belåtet bredvid henne.

En självklarhet är att alla barn får leka med Don Felipes saker utan att han säger ifrån eller tar dem tillbaka. Han snarare kan gå och hämta sina grejor och låna ut dem till barnen.

Jag har vissa problem med trappor beroende på en höger knäprotes och ett uselt vänsterknä. Vi har en trappa mellan våningarna i vårt hus och det fungerar bra med viss försiktighet. Jag tar trappan med ett steg i taget och det där har Don Felipe märkt och ser till att alltid vara några steg före mig. Han stannar och vänder sig om för vart tredje steg för att kolla så att jag kommer ordentligt ner för trappan.

Jag tycker om att snickra och det är inte helt ovanligt att Felipe kommer och lägger en tumstock, skruvmejsel eller något annat bredvid mig som han tycker att jag behöver.

Sådana här episoder är inga engångsföreteelser, utan han visar mer eller mindre dagligen sina särpräglade egenskaper, till stor glädje för matte och husse.

När det gäller återkommande bad i badkaret, så är det lite annorlunda, men det får jag berätta om en annan dag.

© Nils Mohlin 17 07 28

Drygt två år mellan bilderna av en suverän Don Felipe

Don Felipe tycker inte om regn

Don Felipe älskar att vara ute när vädret är fint, helst med strålande solsken, då är han ute hela dagarna. Mulet väder så tycks han mer känna, att gå ut är enbart för att uppfylla sina förpliktelser. Vakta hus, trädgård, prata lite med grannarna och skälla ut okända som passerar på gatan.

Regn då är det kört, vem vill vara ute när det regnar. Don Felipe ställer sig i dörröppningen bredvid mig, tittar på mig ungefär som ”gå du om du vill, jag stannar här”. Felipe knycker på huvudet, trippar in och lägger sig i sin säng, sträcker på sig likt en diva ”väck mig när solen lyser”.

Eftermiddagsturen är en av dagens höjdpunkter utom när det regnar. Med surmulen resignation följer han med på rundan och det är ganska okej när man kommer in i skogen. Trädens paraplylövverk dämpar det irriterande stänket uppifrån, ända tills det kommer en ordentlig skur. Ett regn som lövade trädkronor inte kan stå emot, utan snarare verkar det som allt vatten samlat på bladen nu störtar ner och förstärker otrevlig regnupplevelse. En blöt dvärgschnauzer med obrutet självförtroende rycker i kopplet och ser till så att vi kommer hem fort, något irriterad inväntar han mig när jag inte kan hålla jämna steg.

© Nils Mohlin 170727

Konsten att hitta rätt köpare

Jag har sålt min stora trehjuliga elcykel. Varför undrar någon, värk kort och gott, nog pratat om det.

Annons på blocket och olika köp- och sälj sidor på Facebook, där jag la ut bilder och fakta på en ganska unik cykel i nyskick.

Presumtiva spekulanter hör av sig, seriöst intresserade, bara nyfikna, eller för en pratstund. Vissa samtal handlar verkligen om cykelns skick, tekniska data och kapacitet. Andra samtal mycket lite cykel, väldigt mycket annat.

Ett samtal sticker ut, som trevligt, intressant, i viss mån roande och oroande. En resolut man säger ”Jag skall ha cykeln, hos cykelhandlaren i Ystad kan jag få avbetalning. Går det bra om jag betalar dig tusen kronor i månaden via autogiro”. – ”Nej jag är privatperson och kan inte ingå några avbetalningsavtal” invände jag. ”Okej” säger uppringaren ”men jag skall ha cykeln och fixar pengarna på något sätt. Jag kommer och hämtar den hos dig i Kivik”. ”Det går bra men du måste ha en släpvagn med dig för cykeln är drygt två meter lång och väger 70 kilo”. – ”Nej, nej jag cyklar hem, jag är van och kommer använda den när jag skall handla i stan eller hälsa på goda vänner i Malmö och Helsingborg.” Det visar sig att spekulanten bor några mil väster om Lundaslätten, dryga nio mil från Kivik. Då börjar jag invända ”Batteriet har laddning för kanske 4-6mil och för övrigt tror jag inte det finns cykelvägar ända hem till dig, det skulle bli en farlig resa.” – ”Jamen det är inte så långt, jag får ha reservbatteri med och jag har bra kondis”. Med något resignerat tonfall fråga jag ”hur gammal är du?” ”87 år, ser lite dåligt, men annars är jag okej.” Jag avslutade samtalet med ”du får först se om du kan ordna pengar, sedan kan du höra av dig, så får vi se om det är en cykel som är lämpad för dig”. Jag hade inte hjärta att upplysa om att cykeln skulle utgöra en direkt livsfara för den vitale åldringen.

Dagen efter sålde jag cykeln till en 27 åring, vilket var helt rätt.

© Nils Mohlin 170726