Nils Mohlin - Lite av mina texter

fredag 11 mars 2016

Var fan är mina glasögon?

Alla som flyttat under sitt liv vet att det handlar om att packa en otrolig mängd saker och slänga så mycket som möjligt. Vad man kanske till en början intet riktigt reflekterar över är att vissa saker behöver man ända fram till dess flyttbilen lämnar den gamla adressen. Speciella föremål som har haft sin givna plats i hemmet är helt plötsligt spårlöst försvunna. Så, var fan är mina glasögon, min plånbok, min mobil, bilnycklarna och en del andra saker, alla nödvändiga för en friktionsfri tillvaro. Mycket tycks försvinna som i rök antingen tills man hittar det efter långt sökande eller att Don Felipe hjälpsamt och stolt kommer travande med det hett eftersökta i munnen.

På min älskade frus uppmaning så lägger jag nu allt på ett och samma ställe, fönsterkarmen i sovrummet.

En angenäm helg önskar jag er och vi ses på Österlen i nästa vecka.

måndag 7 mars 2016

Don Felipes favorithyss

Don Felipe vaktar inte enbart, ibland sysslar han med lite annat också, varav en del inte är tillåtet. En favoritsyssla är att öppna dörren till toaletten ta tag i änden på toalettpappersrullen och vänta på att jag skall leta efter honom. När jag kommer så rusar han med full fart ut med änden av toarullen i munnen, genom hall och ut i köket där han tar några varv runt bordet innan pappret går sönder. Sedan sätter han sig och tittar på mig, samtidigt som han viftar på svansen.

Vem kan bli arg? Inte jag i alla fall.

Donald Trump – Ett hot mot världen

Donald Trump en man som vill bygga en mur mot Mexiko, stänga gränserna för muslimer och starta handelskrig mot Kina. Hur farlig är han egentligen? Enligt USA forskaren Frida Stranne ”Finns det ingen i världen som inte darrar över tanken att han faktiskt skulle kunna bli president.”

I mina ögon en tämligen löjlig figur som sprider kvinnofientliga uttalanden runt sig, kommenterar människors utseende på ett synnerligen ofördelaktigt sätt och beter sig i övrigt som en genuin skitstövel. Till och med det republikanska partiorganet har börjat få kalla fötter. De har skickat fram tunga politiska företrädare, bland annat Mitt Romney i ett försök att få folk att lägga sina röster på andra kanditater.

Återstår att se vad som händer på republikanernas partikonvent när det är dags att nominera en presidentkandidat. Blir det galningen Donald Trump som kommer att utmana Hillary Clinton om posten som president.

Skulle mot förmodan inte denne psykopat stoppas och verkligen bli president, så må världen hålla andan i många år framöver.

söndag 6 mars 2016

Panem et circenses – Bröd och skådespel

Donald Trump, Silvio Berlusconi, Kim Jong-un i Nordkorea, Pol Pot i Kambodja, Benito Mussolini, Adolf Hitler, Kejsaren Galigula och så vidare. Världshistorien är fylld av dessa galningar, psykopater ofta retoriskt mycket skickliga. Må vi förskonas från Donald Trump, det räcker nu!

Hur kan en sådan obildad person som Donald Trump överhuvudtaget komma ifråga för ett av världens mäktigaste ämbeten? Med knappen till ett av världens största kärnvapen arsenaler tillgänglig, så kan en galen president i USA, likväl som i Ryssland radera moder jord på ett fåtal timmar.

För att bli president i USA krävs egentligen bara en egenskap, att vara mångmiljonär eller ännu bättre miljardär. Hade inte pengar styrt tillsättningen av världens mäktigaste ämbete, så är jag övertygad om att en mångfald av kandidater, långt mer lämpliga och kvalificerade än de som nu kandiderar dykt upp.

onsdag 2 mars 2016

Vaknar björnen tidigt i år?

Brunbjörnen är ett av våra mest imponerande djur i den svenska djurfaunan. Vår skandinaviska björn är en fridsam allätare, bär, myror, gräs, örter och kött. Brunbjörnen är stor och kan vara mellan 1,7 till 2,8 meter lång och ha en mankhöjd på 90 till 150 centimeter. Vikten för en hane är normalt 100 till 300 kg och för en hona 60 till 200 kg.

En björn drog runt i trakterna i höstas, men fick skjutas då den blev allt för närgången.

I går kväll hade vi besök av en sådan här bamse nedanför vår altan. Som befinner sig drygt två meter över markplan. Tassavtrycken tala sitt tydliga språk och Don Felipes oroliga och skärrade beteende när vi var ute stärker det hela ytterligare. Även om jag tycker det är väl tidigt för björnen att lämna sitt ide, så är det tydligen så. Vi har gott om stora myrstackar på vår skogstomt och där hämtar tydligen björnar sin frukost när de kommer ur ide. Tyvärr så fick vi inte se den. Nu på morgonen så har jag varit på baksidan och kollat under huset, som står på betongpelare en bit över berget och runt området men ingen björn syns till.

tisdag 1 mars 2016

Pablo Emilio Escobar Gaviria

Det har gjorts två olika filmatiseringar om den hänsynslöse colombianske brottslingen Pablo Escobar, möjligen kan fler ha gjorts men inga jag har kännedom om. En amerikansk version ”Narcos”, visas i 22 avsnitt. En serie som jag tyckte var mycket bra ända tills jag sett den colombianska versionen. ”Pablo Escobar, el Patrón del mal”, som är det helt ojämförbart absolut bästa jag sett. I 74 avsnitt skildras Escobars liv, medbrottslingarna, familjerna, politikerna och polisens till synes hopplösa kamp. Terror, mord, bomber, kidnappningar och korruption, som under ett par årtionden höll sitt grepp om Colombia. Denna inspelning är oerhört skickligt gjord med fantastiska skådespelarprestationer. Man lär känna alla personerna på ett sätt som är mycket sällsynt, miljöerna och tidsandan.

”Narcos” har blivit mycket välkänd, naturligtvis för att det är en amerikansk variant, vilket också tydligt framkommer när man ser den.

Hade det inte varit för att jag har en colombiansk god vän som kommer just från Pablo Escobar hemstad Medellin, så hade jag nog aldrig fått se denna otroliga inspelning. Min vän hade ett flertal kamrater som mördades av Escobar och levde och arbetade i Medellin, så han om någon har mycket god insikt i att avgöra vilken inspelning som ger den mest korrekta versionen.

Jag kan å det varmaste rekommendera denna ofattbart skickligt skildrade berättelse som visas i 74 avsnitt om vardera 40-45 minuter.

Mycket nöje!

måndag 29 februari 2016

Järlåsatrollet gymnastiserar

Järlåsatrollet hade vid nyår avlagt nyårslöften, inget som kanske berörde honom själv så värst mycket. Nej snarare Bror Klumpeduns, som under Järlåsatrollets ledning skulle gymnastisera bort sisådär en sextio, sjuttio kilo. Bror Klumpeduns var inte speciellt intresserad av lillebrors nyårslöften och menade att hans extrakilon bara gav pondus och karaktär åt hans sofistikerade utseende. Något som Järlåsatrollet viftade bort med en fnysning, ”du blir bara klumpigare för var dag som går. Välter det mesta, springer på träd och berghällar och inte att förglömma dina nysningar.” Bror Klumpeduns såg verkligen trumpen ut när Järlåsatrollet öste förmaningar över honom. Klumpeduns reste sig i protest och drog samtidigt in den gigantiska magen, så att han näst intill såg atletisk ut. Klumpeduns vände på huvudet och log sitt bredaste trollsmil mot mig. Men samtidigt som han släppte ut magen stod han framför en riktigt stor ek, som rycktes ur marken och sopade med sig ett tiotal andra träd. Alltsammans låg ett trettiotal meter bort som ett gigantiskt plockepinnspel. En förlägen Klumpeduns vände sig om för att kolla lillbrorsans reaktion. Järlåsatrollet var ordentligt röd, flera nyanser mörkare än den faluröda svanstofsen, medan han hytte med fingret och sammanbitet väste. ”Om en timme börjar vi med språngmarsch!”

Språngmarschen var ingen bra ide, för marken vibrerade så att fönsterrutor sprack och skorstensstockar satte sig lite här och där. Till och med ett och annat hus åkte på sniskan. Språngmarscherna blev indragna och gymnastikpassen påbörjades. En protesterande Klumpeduns fick göra tusen situps och därefter lika många armhävningar, allt medan Järlåsatrollet satt i sin gamla solstol. Dirigerande det hela, ett, två, ett, två, ett, två och så ta i lite, samtidigt smuttande på sin grankottsoppa. Det hela avslutades med lite balansakter. Järlåsatrollet hoppade upp på Bror Klumpeduns axlar och ställde sig upp så han balanserade på axlarna och sa, ”du skall göra likadant på bergkammen där borta, förstått.” Klumpeduns nickade ihärdigt, men någon miss hade det blivit i kommunikationen. Klumpeduns hoppade upp men inte på bergkammen utan på Järlåsatrollets axlar. Resultatet blev att Carl Gustav försvann ner i marken, lika effektivt och snabbt som en pålningsmaskin driver ner järnspont. Klumpeduns la sig på alla fyra stack ner ena armen i hålet och fick tag i Järlåsatrollets kalufs och drog med ett ryck upp honom. För säkerhetskull höll Klumpeduns sin lillebror på armlängds avstånd medan Järlåsatrollet sprutade av sig värsta ilskan.

Jag behöver kanske inte tillägga att det var slut gymnastiserat och Bror Klumpeduns bygger vidare på sitt sofistikerade utseende.