Kundpinne

Alla har vi stått i kassakö och ve den person som inte lägger helig pinne eller kassaklots efter det varorna är placerade på bandet. Läste för några år sedan att danskarna är ytterst petiga med att kundedeler eller skillepind omedelbart skall läggas på plats när man lagt upp sina varor. I Danmark förväntas man helt enkelt att lägga dit varudelaren efter sig annars blir det ett jäkla liv enligt samma artikel.

Ett jäkla liv kan det bli i Sverige också. Var häromdagen och handlade i vår lokala matbutik. En dam står och betalar, en kille i femtioårsåldern står före mig och har pliktskyldigast lagt pinnen som en gräns mellan hans och mina varor. Vi står och pratar om allt mellan himmel och jord i väntan på vår tur att betala. Naturligtvis missar jag att lägga den förbannade pinnen. En liten skinntorr gubbstrutt knuffar mig samtidigt som han mumlande förbannelser kliver över mina fötter. Han sträcker sig näst intill liggande över varorna och hugger en pinne som han med en smäll placerar efter mina varor. Visst jag hade missat pinndjävlen. Gubbfan på dryga en och sextio och minst nittio bast står bakom mig med eldsprutande blickar. Fylld av ilska rabblande Imperiusförbannelsen, Cruciatusförbannelsen och Avada Kedavra. Hade förbannelserna haft någon effekt borde jag fallit stendöd i Coops kassakö. Min tur att betala och jag vänder mig till den äldre upprörde mannen och sa ”Jag önskar dig också en bra dag”. Han skakar med en pinne mot mig och mot bättre vetande säger jag till den lille mannen ”Se upp så att du inte själv hamnar som kassaklots mellan varorna, ni är förvillande lika”.

Nils mohlin

© 2014

                      

Julklappstips

I Danmark och Finland erbjuds min böcker Furia och Obsesión att köpas som julklapp och man behöver inte betala förrän i januari.
http://cdon.no/b%C3%B8ker/mohlin,_nils/furia-22960099
I Finland http://cdon.fi/kirjat/mohlin,_nils/obsesi%C3%B3n-26784406
I Norge inte lika förmånligt https://www.tanum.no/forfattere/Mohlin,%20Nils
I Sverige enkelt via http://www.adlibris.com/se/sok?q=Nils%20Mohlin

Kanonmat

Grannen har köpt en kanon, ja ni läste rätt. Bom…Bom…Bom, låter det var femte minut eller 288 gånger per dygn. Los Alcázares är för mig ett av de fridfullaste ställena på jorden. Där man njuter sitt otium, påtar i trädgården, fixar med huset, pratar med grannarna och håller siesta. Denna frid störs nu 2016 gånger per vecka. Trädgårdsmästaren har förklarat krig och mina närmaste grannar och jag mobiliserar. Vad har vi att sätta emot detta grovkalibriga monster som likt en haubits spyr ut sina dånande kanonader över nejden. Fåglarna flaxar skrämt iväg från nysådd skir gröda och sätter sig i de gamla olivträden utanför vår port. Under två minuter äter de oliver och lämnar sina visitkort i orimlig mängd runt entrén till vår patio. Merparten av fågelspillningen borde rimligen ligga hos trädgårdsmästaren. Fåglarna återvänder till de lockande grödorna på andra sidan gatan tills kanonen smäller igen och de åter sitter i olivträden och uträttar sina behov, detta upprepas som sagt, var femte minut. Mina spanska grannar och jag tittar på varandra, diskuterar om vi kan stjäla kanonen, men det är nog olagligt. I vart fall sabotera den jäkeln, en granne har ett par säckar cement hemma och föreslår att vi fyller kanonröret med betong. Vad har jag att tillgå, en slangbåge som Graciela köpte på mercadillo åt mig för några år sedan, inte mycket att möta en kanon med. Många olika förslag, men alla lika orimliga, resignerat rycker vi på axlarna och samtalet glider över till andra ämnen, bland annat hur de skall lyckas lära mig prata flytande spanska. Under två timmar håller Silvestre spansklektion med mig. En ganska märklig upplevelse, då Silvestre enbart pratar spanska, men en väl fungerande undervisning.

Dagen därpå sopar jag trottoaren framför vårt hus, när jag vänder mig om ser jag att en av Guardia civils bilar stannat utanför vår port. Tänker naturligtvis ”vad har jag nu hittat på”, eller är det våra revolutionära samtal gällande kanonen. Framrutan glider ner och en glatt leende polis säger ”Hola Nils, har du gått några matcher sedan du slog rånaren på käften förra året”. Efter en stunds trevligt samtal kör de vidare, vänder in på åkern där kanonen är placerad, redan finns det ett par andra polisbilar på plats. Äntligen tänker jag, men gud vad jag bedrog mig, det handlade om att kontrollera arbetskraften på fältet. De är ganska så effektiva med att kolla och hitta illegala invandrare.

Kanonen får vi leva med.

Nils Mohlin

© 2014

Finalist - Fredrik Mohlin

Svenskt näringsliv

UTMÄRKELSE De fem finalisterna till utmärkelsen Årets mest företagsamma människa i Skåne är alla personer som skapar jobb, utvecklar, vågar och ser möjligheter. Här kan du läsa om Fredrik Mohlin, vad han gör och känner sig extra nöjd med under 2014. Rösta på denna finalist eller några av de andra! Vill du kan du också vara med och tävla om en surfplatta mini.

Fredrik Mohlin

Joblink AB
Om du ser tillbaka på det senaste året – vad av det du gjort som företagare som du är mest stolta över och varför? Att jag sätter så pass många personer i arbete, ofta människor som står utanför arbetsmarknaden, till exempel ungdomar och nysvenskar. Under 2014 har vi utvecklat vår tjänst. Det har gett oss fler kunder men framförallt har vi kommit i kontakt med och hjälpt fler arbetssökande. Idag ser vi att vi fått en starkare marknadsposition där vi utmanar de traditionella metoderna.
Bara företagsamma människor kan skapa jobb. Vad skulle kunna få dig att anställa fler? Självfallet en näringslivspolitik som inte bygger på hård beskattning och höga arbetsgivaravgifter. Ett öppnare, modernare företagsklimat anpassat till dagens näringsliv. Men vi är också konjunkturberoende, i en bra konjunktur har vi mycket att göra och anställer också fler.
Varför tycker du att man ska rösta på dig som årets mest företagsamma i Skåne? Det jag brinner för, och det som motiverar mig att cykla till jobbet varje dag är att sätta folk i arbete. Ett jobb är något som ligger alla människor varmt om hjärtat då det öppnar upp livet och gör allting möjligt. Om ni som röstar delar min uppfattning och tycker det jag gör är viktigt för både Skåne och Sverige ska ni rösta på mig.
Juryns motivering:
Fredrik har med sitt enastående driv och engagemang skapat ett bemanningsföretag som, förutom att sätta unga i arbete, även utmanar de stora giganterna inom bemannings- och rekryteringsbranschen.

Röstar gör ni på
http://skane.svensktnaringsliv.se/

Hur jag blev terrorist

Jaha nu är det snart dags igen att passera flygplatsens säkerhetskontroll. Lägger upp öppnad väska, utplockad dator på rullbandet, stoppar nycklar, småmynt och mobil i lådan för mindre föremål. Jacka, tröja med blixtlås och bälte placerar jag också på bandet. Så långt allt väl tills jag skall passera genom de larmade bågarna. Rött ljus lyser hånfullt mot mig och det irriterande tjutet får säkerhetspersonal att skynda till för att kasta sig över terroristen Nils. Jag får plocka av mig skor lätta på brallorna allt medan jag ihärdigt förklarar att jag har en djävla knäprotes. När jag är noga genomsökt och en tjänsteman med handscanner undersökt knäet, släpps slutligen terroristen förbi nålsögat. Misstänksamma blickar iakttar mig medan jag tar på skor, trär bältet på plats igen och ordnar klädseln. Medpassagerare ger mig skrämda blickar som jag möter med ett brett leende, ungefär som om jag skall inte kapa planet denna gång heller.

Detta var proceduren på Skavsta och den är bara som en stilla vindpust jämfört med när jag skall kontrolleras på Alicante airport, då rusar alla de stora grabbarna till. Skärrade medresenärer tittar och pekar ”Titta dom tog honom, han är nog en sådan där al-Qaida kille”. Efter utförd striptease och de sett ärret på benet, dunkar de mig i ryggen, skakar hand och önskar mig en trevlig resa. Hade det inte varit för risken att åka fast för förargelseväckande beteende, så hade jag ta mig sjutton flugit i morgonrock. All visitation hade ju gått så mycket enklare, dessutom hade det känts ganska bekvämt.

Nils Mohlin

© 2014

Tacka vet jag vetenskapen

Albin åtta år gör läxan, samtidigt som han lättar på trycket med ett par fisar.

Följande dialog utspelar sig:

Albin: Sorry mamma.

Mamman: Hmmm…

Albin: Fy hundan, den var förskräcklig.

Mamman: Men snälla Albin sluta analysera dina fisar, koncentrera dig på din matteläxa.

Albin: Den skrek så länge den levde.

En lång tystnad.

Albin: Men kände du vreden i den.

Unge Albin är en klok man, han tänker nämligen på sin egen och andras hälsa. Forskare vid Essexuniversitetet i Storbritannien hävdar nämligen att fisar kan motverka ett flertal sjukdomar. Det är svavelvätet som enligt forskarna kan förhindra hjärtinfarkt, stroke, cancer och demens.

”Även om gasen är mest känd för sin odör, så kan den vara ett medicinskt fenomen, som kan få avgörande betydelse för behandlingen av ett flertal sjukdomar i framtiden” säger Mark Wood en av forskarna bakom resultatet. Måhända blir det istället stanken som avlivar framtidens patienter.

Stillsamt och obevekligt sprider sig en odör som påminner om ruttna ägg på pendeln, bussen, teatern eller i annat slutet utrymme. Marodören blir ofta högröd i ansiktet eller avlägsnar sig skyndsamt. Istället för att titta illa på dessa personer skall vi betrakta dem som hjältar, som berikar vår hälsa. Läkemedel som underlättar cellernas tillverkning av svavelväte blir kanske en av framtidens lösningar. Hoppas då verkligen att de inte skall inhaleras. Om vi nu skall förlita oss på dessa nya vetenskapliga rön.

Det är svavelväte som är fisens signum och ger den karakteristiska mindre angenäma doften. Flatulensen eller väderspänningen hos kor är däremot något annat. En enda ko beräknas producera omkring 500 liter metangas om dagen. En kostackare släppte sig i tyska Rasdorf i januari. Kossan fick brännskador och ladugårdens tak rasade in.

Språkligt sett finns en mängd varianter på ordet fis, till exempel gas, väder, fjärt, prutt, mök, rökare, bomb och brakare. Kärt barn har många namn sägs det och säkerligen kommer jag få oändligt med förslag efter detta inlägg.

Med anledning av ovanstående, tänk på er hälsa mina vänner.

Nils Mohlin

© 2014

H3N2

Stockholms läns landsting har skickat inbjudningskort till oss i övre medelåldern, det vill säga alla över 65 års ålder. ”Varje år dyker den upp – influensan. De flesta klarar sig undan med en tids sängliggande, men för dig över 65, kan influensan vara farlig” stod det att läsa.

Helt rätt jag skrev övre medelåldern och enligt vissa experter lär denna infalla i spannet 50-70 år. Jag konstaterar belåtet att jag helt klart befinner mig i denna gyllene åldersgrupp, åtminstone ett halvår till då det tillkommer en retfull etta efter sjuan.

Strunt samma jag beslöt att hörsamma vaccinationsinbjudan och gick till vår lokala vårdcentral. Onsdagar och torsdagar klockan 14.00 till 15.00 åtskilliga veckor framåt var tider avsatta för influensavaccination av 65 plussare.

I min enfald trodde jag att detta skulle vara en snabbt avklarad bagatell. Själv hade jag inte den blekaste aning om att det fanns så många silverhår i mina kvarter, utanför mottagningen var de representerade i hundratal. Flertalet uppförde sig trevligt, men ett fåtal kanske 15-20 stycken skulle till varje pris vara först i kön. Detta fåtal pensionärer missade att man skulle ta en nummerlapp och fylla i en hälsodeklaration, vilket höjde temperaturen ytterligare några snäpp. Inget ont om personalen de skötte det hela på ett föredömligt sätt. Med änglars tålamod försökte de förklara för denna lilla skara att nummerlapp och ifylld hälsodeklaration var villkoret för att få en spruta. Gruppen av ohyfsade rullatordamer och några herrar sa eller nästa skrek samstämmigt ”Jag var först”. ”Vi går i nummerordning” förklarade tolerant sköterska”. ”Var är nummerlapparna” skrek samma pensionärer. ”Vid ingången” förklarade sköterskan med beundransvärt lugn. Ny kapplöpning mot ingången, knuffar, vredgade blickar och taffliga kommentarer, innan de var tillbaka i väntrummet. Jag och flertalet andra stod och väntade längs en vägg, iakttagande rullatorhuliganerna som nu bråkade om ett fåtal sittplatser. Sedan hade några trots god information missat hälsodeklarationen. Pennor att fylla i de samma med fanns framlagda i generöst antal, men av oförklarlig anledning försvann dessa, snabbare än personalen hann fylla på.

Jag fick min spruta mot H3N2 och lämnade vårdcentralen mållös över det kaos ett antal ohyfsade pensionärer kan ställa till med. Förvånar mig inte om det är samma värstingar som beklagar sig över barn och ungdom.

Nils Mohlin

© 2014