Jaha nu är det snart dags
igen att passera flygplatsens säkerhetskontroll. Lägger upp öppnad väska,
utplockad dator på rullbandet, stoppar nycklar, småmynt och mobil i lådan för
mindre föremål. Jacka, tröja med blixtlås och bälte placerar jag också på
bandet. Så långt allt väl tills jag skall passera genom de larmade bågarna.
Rött ljus lyser hånfullt mot mig och det irriterande tjutet får
säkerhetspersonal att skynda till för att kasta sig över terroristen Nils. Jag
får plocka av mig skor lätta på brallorna allt medan jag ihärdigt förklarar att
jag har en djävla knäprotes. När jag är noga genomsökt och en tjänsteman med
handscanner undersökt knäet, släpps slutligen terroristen förbi nålsögat. Misstänksamma
blickar iakttar mig medan jag tar på skor, trär bältet på plats igen och ordnar
klädseln. Medpassagerare ger mig skrämda blickar som jag möter med ett brett
leende, ungefär som om jag skall inte kapa planet denna gång heller.
Detta var proceduren på
Skavsta och den är bara som en stilla vindpust jämfört med när jag skall
kontrolleras på Alicante airport, då rusar alla de stora grabbarna till. Skärrade
medresenärer tittar och pekar ”Titta dom tog honom, han är nog en sådan där
al-Qaida kille”. Efter utförd striptease och de sett ärret på benet, dunkar de
mig i ryggen, skakar hand och önskar mig en trevlig resa. Hade det inte varit
för risken att åka fast för förargelseväckande beteende, så hade jag ta mig
sjutton flugit i morgonrock. All visitation hade ju gått så mycket enklare,
dessutom hade det känts ganska bekvämt.
Nils Mohlin
© 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar