Sju grader, blåst och regn i Simrishamn. Det är den sortens väder som får en människa att fundera på sina livsval. I Los Alcázares är det 18 grader på natten och 26 på dagen. Där behöver man inte fundera alls.
Bättre packningsinspiration än så lär knappast finnas, varken för valpen Zuri eller för mig. Zuri har dock hittills mest bidragit med att sprida grejorna över golvet.
Jag ser det framför mig: morgonkaffe på terrassen, promenad i shorts och t-shirt, kanske en cykeltur längs strandpromenaden. Sedan ett café, eller bara en bänk där man sitter och njuter av livet. Inget krävande program, men välgörande för kropp och själ.
På lördagsmorgonen klockan 8 väntar Mercadillo. Där handlar vi färsk frukt och grönsaker, och något som tilltalar Zuri. Hon har uttalade åsikter om det sista.
Mercadillo är nämligen mer än en matmarknad. Utbudet är enormt: kläder, lädervaror, elektriska prylar, verktyg, leksaker och mycket annat som man inte vet att man behöver förrän man står där. För en ganska billig peng går man hem med en kasse full av säsongens solmogna smaker. Försök få till det i Sverige i januari!
Om ungefär femtio dagar flyttar vi på riktigt till soliga, varma och vänliga Los Alcázares. Någon resfeber har jag inte, snarare en känsla av uppbrott. Spanienhuset har efter snart femton år och en och annan om- och tillbyggnad nämligen blivit något helt annat än ett sommarställe. Nu ska det bli vår permanenta bostad.
Under första året kommer matte och hälsar på så ofta hon hinner, innan hon också närmar sig pensionsåldern. Hon ska veta att hon är välkommen, och oändligt saknad.
Tills dess håller Zuri och jag ställningarna. Vi har dagliga facetime-samtal med matte, där Zuri alltid kommer hälsa först och högst.
Just nu pågår sorteringen: sådant som ska med, sådant som ska slängas och sådant som får stanna kvar. Zuri har hittills röstat på att allt ska med, helst i hennes korg.
C Nils Mohlin 2026 11 18

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar