Novembermörker, terrassdrömmar och ”Handbok för äldre herrar i köket och oroliga anhöriga”
Det är något särskilt förnedrande med att vakna till novemberväder. Utan valpen Zuri, som med orubblig övertygelse anser att morgonmys och mat inte kan vänta, hade jag helt sonika vänt mig på andra sidan och drömt vidare om Los Alcázares: sol, värme, hav och en oförskämt avslappad livsstil
November är, om du frågar mig, årets sämsta månad. Den hotas bara av december, som kommer släpande med sitt julhelsike och förväntar sig att man ska tycka att det är mysigt.
Båda månaderna är lika välgörande för protesterande leder som de är för trötta anleten. Spegeln visar ingen förbättring, och lederna håller med.
I januari anar man äntligen en strimma ljus. Skånevintern kan i värsta fall envisas ända till slutet av mars, men det är ett problem för andra.
För varken jag eller Zuri bekymras av vädret i Skåne i januari, februari och mars. Då sitter vi på terrassen 300 mil söderut och njuter av sol och värme. Och när mars väl har tackat för sig fortsätter vi med vårt avslappade liv och välkomnar Matte lagom till påsk.
Men just nu i novemberrusket kämpar Gert Jönsson och jag på för att vårt gemensamma projekt, ”Handbok för äldre herrar i köket och oroliga anhöriga” skall hinna i tid för att kunna placeras under granen.
C Nils Mohlin 2026 11 20

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar