Alla som har levt med en valp vet hur oerhört hjälpsam den kan vara. Det är egentligen bara en sak som skiljer valpens hjälp från annan hjälp: man blir sällan färdig.
En fyramånaders valps tillmötesgående känner inga gränser. Så snart jag visar minsta tecken på att vilja uträtta något står Zuri till tjänst. Att ta på sig strumporna, till exempel. Förr var det en rutin. Nu är det ett äventyr med oviss utgång.
Först gäller det att hitta strumporna. Jag lade dem intill sängen i går kväll, men det var tydligen ett oklokt beslut. Under natten har någon omorganiserat hushållet. En strumpa ligger i köket och den andra i skrivarrummet. Som förflyttade av en osynlig hand.
När jag äntligen sitter på sängkanten med två strumpor som fortfarande är hela, infinner sig Zuri för att övervaka själva pådragningen. Hon håller ett bestämt tag i den del där tårna är tänkta att bo, medan jag försöker kränga de återstående tre fjärdedelarna över foten. Vi har något olika uppfattningar om åt vilket håll en strumpa ska dras. Min bygger på lång erfarenhet. Hennes bygger på ett utmärkt grepp.
Efter viss diskussion sitter den första strumpan på plats. Jag betraktar det som en framgång. Zuri betraktar det som en kort paus före nästa arbetsuppgift. Sedan tar vi itu med strumpa nummer två, enligt samma väl inarbetade moment 22: för att få på mig strumpan måste jag få loss den från valpen, men för att få loss den från valpen måste jag tydligen göra den mindre intressant. Det är svårt när man sitter och drar i den.
Hjälpsamheten fortsätter i köket, där kaffet och frukosten ska ordnas. Här går arbetet något lättare, främst för att Zuri inte når upp till köksbänken. Viljan saknas inte. Bara en halv meter. Tills vidare får jag sköta kaffekokningen själv, under noggrann tillsyn från golvet.
Till slut sitter vi där med kaffe, frukost och strumpor på fötterna. Zuri ser belåten ut. En lyckad morgon, tycker hon nog. Och jag får väl hålla med. Utan hennes hjälp hade jag visserligen varit färdig långt tidigare.
C Nils Mohlin 2026 11 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar