I svenska politikens värld går vågorna höga. Verbala käftsmällar vinner genom luften. Ideologierna spretar i skilda riktningar. Ingen kan med eget mandat slå sig för bröstet och påstå vi bestämmer.
Har man i mätning efter mätning hamnat under riksdagsspärren, då gör man en ideologisk 180 gradig vändning och äldre partiledare får hjärtsnörp.
Rättsliga efterspel till en misslyckad husaffär, har näst intill blivit politik, när opinionen dalar och följden sånär blir synonym med partiets politik.
Tre partier går balansgång på riksdagsspärrens slaka lina.
Tonläget i den politiska världen har skruvats upp under tidens gång.
Olof Palme en lysande debattör och talare, kunde visst ge verbala snytingar, men lite elegantare.
Vem minns inte Tage Erlander, Jarl Hjalmarsson, Bertil Ohlin och Gunnar Hedlunds valdebatter. De tilltalade varandra alltid Herr Erlander, Herr Hedlund och så vidare. Visst delades en och annan välformulerad spydighet ut, men som regel i smakfull förpackning.
Som välformulerad minns vi Gunnar Sträng (finansminister 1955 – 76) som med ekvilibristisk retorik hänförde folket, som ibland fick ta ordboken till hjälp.
Under många år var det ganska enkelt, socialdemokratiskt eller borgerligt.
I vår tid finns andra aktörer, som var otänkbara under 1900 talets senare hälft. Drag under galoscherna (Ny demokrati) dök upp som gubben ur lådan och tog sig in riksdagen 1991. De följdes sedan av nationalkonservatismen med likartade värderingar, som befäste sin maktposition vid valet 2010 och är idag tredje största partiet.
Deras dagordning tar jag helt avstånd från.
Valmanskåren är splittrad i ett totalt förändrat politiskt landskap. Valåret 2022 lär bli en förvirrande rysare, där hanteringen av pandemin, sjukvården, äldrevården, skolan, brottsligheten och invandringen kommer stå högt på agendan.
Begreppet politikerförakt har väl sällan varit så relevant som nu.
Det gäller att vara förnuftig under valåret.
Ó Nils Mohlin 2021-03-20
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar