På något märkligt sätt så vänjer man sig vid det mesta, så även karantäntillvaron i viss mån. Assistenten och jag har ju våra projekt och påskdagarna skall jag kapa upp närmare hundra spjälor till det nya balkongräcket. Sedan kommer byggfirman, river det gamla och sätter upp det nya. Jag får inte springa på stegar och ställningar längre, jag har för många proteser. Robot ben var det någon som kallade det för.
Det blir lite annorlunda påsk, Graciela, Felipe och jag ensamma med ägg, sill, potatis och vad mera som tillhör påskbordet.
Man skall inte förglömma trädgård och den vackra natur vi bor i, med alla fantastiska promenader som Kivik bjuder på. Nu börjar mitt robot ben komma igång ordentligt åtta veckor efter operationen och sedan en dryg vecka behöver jag vare sig kryckor eller käpp på våra turer.
Det är intressant att se och höra vad många företar sig under sin karantän. Sysselsättningsförmågan är stor och det häftigaste, men förmodligen också det mest knasiga är väl ändå mannen som springer ett maratonlopp i bostaden.
Även om jag fortfarande hade kunnat springa, så tror jag inte att jag fallit för frestelsen att springa maraton i hemmet. I Italien sjöng och spelade de från sina balkonger, ett fantastiskt initiativ.
Avslutningsvis Folkhälsomyndighetens råd är inte frivilliga, de är bindande. Det tror jag de flesta av oss både accepterar och följer.
Assistenten Don Felipe och jag önskar er en riktigt glad påsk!
Ó Nils Mohlin 20-04-07
En bild från Spanien
Assistenten i högform
Förra sommaren
Isabell (Lallatjo)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar