Prylar och Loppis på Österlen

Skrev igår om de fasansfullt fula torkvindorna som ser ut som uppspända trasiga paraplyer, sällan diskret placerade i trädgården. 

Osökt kommer jag att tänka på prylar. Alla har vi prylar antingen vi behöver dem eller ej. Nu tänker jag inte på datorer, mobiler, TV apparater och liknande grejor, vilka mer eller mindre är en nödvändighet i dagens samhälle.

Det finns onödiga prylar, bra att ha prylar, prylar till bilen, prylar till köket, ja helt enkelt prylar i det oändliga.

Köket har absolut en del nödvändiga prylar. Kaffekokare överst på listan, vattenkokare ibland, likaså brödrost, kanske smörgåsgrill, våffeljärn möjligen några gånger om året, stavmixer använder jag rätt ofta.

Sedan finns där längst in i skåpet en blandare för glass och fruktdrinkar, visste knappt ens att den fanns. Degblandare är helt okej eftersom Graciela bakar ibland. Säkert finns där mer om jag gör en djupdykning i skåpen.

Prylar är något som elektronikkedjorna förser oss med antingen vi behöver dem eller ej. Ni vet det där med ”årets julklapp” som dom alltid försöker pracka på oss. En del används, en del hamnar längst bak i ett skåp och många slutar sina dagar på en loppis.

I verkstaden har jag ganska mycket verktyg och maskiner. Det är inte prylar, jag använder allt, tycker det är roligt med projekten och fixa med huset. Där finns hittills inget onödigt. Nog pratat om det.

Men mycket av allt det där som vi anser oss behöva är tämligen onödigt, tar en jäkla massa plats och hamnar därför till sist på en loppis.

Vi passerar många loppis när vi tar en tur på Österlen och häromdagen körde vi förbi en skylt där det stod ”DESIGNLOPPIS”. Lät annorlunda, bra och mer prisvärt.  Men allt har väl från början designats av någon? 

Mördande reklam ända in i prylarnas sista skälvande motorgnissel innan det hamnar i kommunens container för trasig elektronik.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-22

 

 

Tvättvinda på Österlen och alla andra ställen

Tvättvinda en sådan där spretig sak med en massa linor, som man fäller upp som ett paraply. Avsedd att placera på solig plats i trädgården, väl förankrad i marken. På reklamen så smeker sol och vind plaggen torra och en glad husmor inandas doften av skinnande ren tvätt.

Det där med förankring i marken är förmodligen konstruktionens akilleshäl. Våt tvätt väger en hel del och skall balansen hållas krävs sannolikt en ganska jämn fördelning av våta plagg.

Jag har under åren sett många stora män ge sig i kast med uppgiften att fästa tingesten i marken. Allt från avancerade projekt med betonggjutning, plint eller enbart ett hål i marken. Få har stått lodrätt, många har lutat mellan 30 och 45 grader och en del har kraschat omkull vid första kontakt med våt tvätt.

Minns en god vän, han var krögare och handlade en sådan där tvättparaply. Han gjorde inget de tre fyra första dagarna, men fick efterhand ge vika för ett intensivt tjat.

Han valde en plats mitt på gräsmattan, plockade fram de verktyg han hade utöver sådant som används i kök. Jag tittade förundrad över planket och frågade ”Vill du ha hjälp?” ”Nej tack det här måste vara en skitbagatell, den skall ju bara ner i marken.”

Krögaren jobbade intensivt under många timmar, tvätt paraplyn låg spretande och retfullt uppfälld två meter från honom. Efter några timmar tittade jag över planket igen när jag hörde ett vrål ”Fan skall man behöva vara ingenjör för att resa en förbannad tvättställning!”

Stången till tvättvindan var förvisso nedstucken i ett hål i marken som blivit större och större under dagens slit, men sidan på den utspärrade delen vilade på marken. Så låg tvättvindan i några dagar tills problemet löstes med en tvättlina mellan två fruktträd. Tvättvindan hamnade i förrådet och krögaren återgick till det han var bra på – mat.

Graciela och jag har ingen tvättparaply vi löste problemet med en egen design.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-21

Härliga semester

Tuut…tuut…tuut… hesa signaler från husbils- och husvagnsförare. Irriterade tutningar från cabriolet- och sedanförare när campingekipagen sniglar fram, vänder vänster, vänder höger. Ger ibland tecken för att vända, för det mesta inte. 

Stressade långtradarchaufförer med lufthorn på mellan 120 och 170 decibel skrämmer hickan på semesterbilister, när de med sina månghjuliga fordon drar förbi en lång rad.

Ett gäng motorcyklister demonstrerar sina kraftpaket på vägens mittlinje till mötande trafiks skräckblandade uppsyn. Många kör på tok för sakta, andra på tok för fort – Var blev trafikrytmen av? Det mänskliga körbeteendet finns det säkert forskning om. 

Oavsett om det är långa köer i rusningstrafik eller på semestervägar är beteendet likartat. Uttråkade minspel, ohörbara hetsiga samtal, ungefär som om de mimas bakom stängda rutor. Eller ensam förare ihärdigt mumlande som om vederbörande rabblar böner. Pekfingrar och en och annan knytnäve understryker små känslostormar i bilarna. Inga avstånd, plåt mot plåt och ibland med rejäla semesteravtryck.

En bra bok i hammocken eller en skön promenad i vår vackra natur. Det är semester, när vi nu blev blåsta på Spanien i år.

Ha en fortsatt härlig sommar!

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-20

Åldersdiskriminering på Österlen

Attjo du nyser på fel ställe klockan åtta på morgonen. Även om jag mildrat nysningen genom att hålla för munnen med underarmen. Jag försäkrar omgivningen om att det bara är allergi, men vad hjälper det mot en argsint stockholmsk överklassdam ”DU borde verkligen hålla dig hemma, dessutom tror jag du fyllt sjuttio och alla ni gamlingar skall hålla er i bostaden!” Sa damen och snörpte med munnen.

Åldersdiskrimineringen späddes på rejält när folkhälsomyndigheten rekommendationer för 70 plussare kom. Gud nåde den över 70 som vågat ge sig ut och än värre handla mat.

Amelia Adamo beskrev det som en hatstorm för att hon visade sig ute i olika sammanhang. Hon är heligt förbannad på diskrimineringen av de över sjuttio och har skrivit en del om det.

Det är inte vi 70 plussare som sprider viruset, det är betydligt yngre generationer som inte har förstånd att hålla avstånd och samlas i större grupper och sedan går hem och kramar om mormor och farmor. 

Är man sjuttio plus har man hunnit samla på sig en hel del erfarenhet och visdom. Något som ofta uppfattas som tjat, begynnande senilitet och bemöts med en axelryckning. Och svaret blir ”Ja-Ja!”

”Naivitet” och ”Jag vet bäst är slående”. Har ni tur blir ni också 70 en dag om inte Corona eller nåt annat skit hinner förre. Jag skall villigt erkänna att undantag finns guskelov.

Åldersdiskriminering är lika allvarligt som diskriminering beroende på ras, religion, kön och sexuell läggning.

En förbaskad 76 åring

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-17

Hett ämne på Österlen

Semester har blivit ett hett ämne bland annat i Kivik, som ett musikens accelerando har debatten skjutit fart. Kvällsposten ringde mig idag och bad om min syn på saken och undrade över reaktionerna på mitt senaste blogginlägg. 

Jag sa min ärliga åsikt att det är mycket bra för kommunen och alla näringsidkare, som är beroende av turismen.

Men att folkhälsomyndighetens råd och rekommendationer fortfarande gäller även om det är fritt fram att resa i Sverige.

Följa rekommendationer prioriteras inte av många som turistar på vackra Österlen. Undantag finns och dom är vi tacksamma över.

Låt inte semesterresan förvandlas till en dyrköpt erfarenhet. Avstånd och det numera så ovanliga som sunt förnuft och hänsyn, så blir alla glada och håller sig friska.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-14

Semester på Österlen

Sol, regn, sol, regn och ganska så svalt, som en gammaldags julimånad. Semesterväder låter lite elakt, nu när charterresandet har sina begränsningar och många semestrar i Sverige.

Och semestrar det gör folk alldeles kolossalt. Kivik är knökfullt av vilsekomna bilister. Lika långa köer som när det är Kiviks marknad och äpple marknad. ICA:s parkering är fylld till bristningsgränsen och butikens väggar näst intill bågnar av anstormningen. Samma sak på serveringar och många andra ställen. Distans och hänsyn verkar som bortblåst. Butiksinnehavare gör vad dom kan med distansuppmaningar, plexiglasskydd och handsprit. Folkhälsomyndighetens rekommendationer har fallit i glömska, ingen turist tycks bry sig.

Sett ekonomiskt är det fantastiskt för affärer, restauranger, campingar, alla bed &breakfast och hotell, men hälsomässigt återstår att se. Vi får hoppas på det bästa annars kan det bli en dyrköpt och allvarlig läxa för många.

En fortsatt härlig semester.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-12

Inte mycket reda i Kivik idag

Klarblå himmel och sol, ser lovande ut. Fram med verktygen och koppla sågen. Första biten tillsågad när jag blickar mot himlen. Solen ersatt av mörka tunga moln på det tidigare klarblåa. Tunga droppar faller som ett hån mot mitt altanbygge i samma takt som jag drar i skruvarna ökar regnets intensitet.

In med verktygen, kopplar från strömmen och sätter mig i uterummet.

Fem minuter och solen skrattar mot mig igen. Okej samma visa igen kollar himlen och det ser riktigt skapligt ut. Verktyg ut, ström kopplad och jobbar kanske tio minuter innan det jäkla regnet börjar igen.

Visst kan man jobba när det regnar, men hur kul är det, så nu håller jag söndag.

 

Ó  Nils Mohlin