Partaj hos Kalle / Del 2 av 3

Bror Klumpeduns landade 12 minuter senare på Sergels torg i Stockholm mitt på plattan och satte ett rejält rumpavtryck i stenbeläggningen. Nyfikna flockades runt dem och undrade naturligtvis vad det var som damp ner en lördag i december från ingenstans. Carl Gustav lyfte på hatten och sa ”HEJ SVEJS” drog Bror Klumpeduns i öronen som tecken på att han skulle resa sig – ”Vi har inte tid att prata nu, vi skall hem till Kalle” sa Carl Gustav och ryckte till i Bror Klumpeduns öra och med en fjärde studs landade de på gräsmattan vid Drottningholms slotts södra länga där Kalle bodde. Ett par beväpnade vakter flydde hals överhuvud när de såg trollen i tron att det var ett par Marsianer, en väldigt liten och en hiskeligt stor. Trollen spatserade upp till Kungens bostad och knackade på, vakten som öppnade följde sina kamraters exempel och flydde panikartat. Som tur var så dök kungen upp just då och Carl Gustav hälsade hjärtligt på sin kompis Kalle, som tittade på Bror Klumpeduns och sa ”Han är väldigt stor, kan du inte göra honom lite mindre annars Silvia BEKOMME ANGST” – ”Visst enkelt” sa trollet Carl Gustav och vred om näsan på sin storebror, som krympte från sina tre meter till lite mer lätthanterliga en och en halv meter.

Kalle hade fixat maten efter att ha rådgjort med trollen och det bjöds på hamburgare, troligen den största hembeställningen MacDonalds fått under sin historia. En hamburgare till Drottningen, två till Kungen, tjugofem till Kiviks trollet Carl Gustav och jämt hundra till Bror Klumpeduns och till det femtio kilo pommesfitets och en tunna Coca cola.

Drottningen hatte keine Angst, men undrade stillsamt över herrarna trolls klädsel. ”Det fixar vi i morgon, nu skall vi ha trevligt” sa kungen och drog med sig sina kompisar in i en stor salong, där personal flyttade möbler, så att en stor golvyta i mitten gjordes fri. Drottningen ropade efter kungen ”Der König beschmutzt deine Kleider nicht!”

Majestätet slängde slips och kavaj på en stol, kavlade upp skjortärmarna och satte sig på golvet och tecknade åt trollen att göra likadant, sedan spelade de kula hela natten. Naturligtvis vann Kiviks trollet en kopiös mängd kulor, men eftersom Kungen blev lite sur, så fick han alla kulorna.

Forts. följer

Ó Nils Mohlin 2018-02-10

Troll på Nobelbankett

I höstas fick Kiviks trollet Carl Gustav en inbjudan till Nobelbanketten, jo ni läste helt rätt. Hur nu detta gick till kan man fråga sig, men själv sa Carl Gustav att han fått den av kompisen Kalle. ”Kalle? Vilken Kalle?” undrade jag – ”Du vet Kalle, min kompis Carl Gustav, Kungen så klart.”

Jag suckade och virrade på huvudet och hoppades innerligt på att det hela var ett stort misstag. - ”Du kommer skrämma slaget, på alla, du vet inte ett dugg om vett och etikett och sedan äter du ju bara grankottsoppa, hamburgare från MacDonalds och pizza. Dessutom är du rent för gammal och Bror Klumpeduns kommer bara att sura om inte han får följa med.” invände jag i ett tappert försök att avstyra det hela. – ”Det är klart att Bror Klumpeduns skall följa med, han är ju bror till en månresenär. Sedan är jag bara 257 år gammal och brorsan är 400 år, inga åldrar att prata om i trollvärlden.”

Jag kunde se framför mig vilken katastrof det skulle kunna bli i Gyllene salen om till exempel Bror Klumpeduns nös. Men inga argument bet på trollen och två dagar innan festligheterna stod trollbröderna resklara på vår gräsmatta. Carl Gustav med sin rosa höga hatt, jackett och nymålad svanstofs, Bror Klumpeduns hade ett illgrönt plommonstop och en röd och vitrandig jacka, han såg ut som en gigantisk polkagris. Båda barfota i snön och 7 graders kyla, men okej troll fryser inte. De blir aldrig insläppta, hur mycket kompis dom än är med kungen, var min omedelbara reflektion. Jag kommenterade inte deras klädsel utan undrade bara ”Hur kommer ni till Stockholm?” – ”Studsar, tre studs så är vi i Stockholm, det vill säga om en kvart si så där!” – ”Men ni ska inte vara där förrän i morgon.” – ”Jo vi ska partaja hemma hos Kalle ikväll.” sa Carl Gustav och hoppade upp på Bror Klumpeduns axlar, tog ett stadigt tag om hans öron och ropade ”AVGÅNG”. Bror Klumpeduns knäade något och sköt ifrån, så var de försvunna i ett vinddrag som tömde tomten på all snö. Assistenten som rullat iväg bort till planket kom tillbaka med ett morrande och skakade snön av sig. Vi tittade på varandra, skakade på våra huvuden.

”Tja vi får väl följa det på tv Felipe”

Forts. följer imorgon

Ó Nils Mohlin 2018-02-09

Meddelande från ÖKRAB

Vi har två soptunnor, en för hushållsavfall och en för papper, som pliktskyldigast töms var annan torsdag. I dag var det dags och jag hade rullat ut tunnorna i tomtgräns, killarna skall inte gå mer än X antal meter. När jag skall rulla tillbaka tunnorna sitter det en lapp där personal kryssat i två lämpliga rutor fäst på den som är avsedd för hushållsavfall. Ruta 1: ”Vi har hämtat ert avfall men vill fästa er uppmärksamhet på följande. Skulle felet upprepas kan vi tyvärr inte tömma ert kärl: Ruta 2: Kärlet kunde inte tömmas i sin helhet då avfallet var fastfruset eller för hårt packat.

Jag lyfter på locket och i botten ligger kvar en liten förskrämd papperspåse, av den sort som avfallshanterarna brukar lämna till oss. Innehållets vikt, kanske ett kilo, men visst fastfruset i botten på tunnan.

Jag undrar vad som förväntas av oss som betalar för sophämtning. Skall vi ta in tunnorna i bostaden, kan dom knappast mena, eller skall vi förse dem med värmeslingor, tina dem med ångvärme eller helt enkelt ge fan i det.

Jag lutar åt det sista alternativet, den lilla papperspåsen som låg kvar i kärlet kan knappast vållat något större bekymmer för sophämtarna. Deras pressade tidsschema sprack idag för att de såg det som nödvändigt att sätta två kryss på en lapp som hängdes på mer eller mindre alla tunnor i grannskapet.

Skärpning för fan!

Nils Mohlin 2018-02-08