Krig i Järlåsaskogen

Ett fruktansvärt dån hördes tidig morgon, eller snarare en explosion, som fick av snö vinter skrudad barrskog helt plötsligt lysa grön, när snön rasade till marken. Tak och bergknallar blev hastigt lika nakna som på sommaren. Träden stod och skakade i flera minuter, ungefär som när våta hundar skakar på sig. Den lokale hemvärnschefen kallade in sina trupper, ett gäng småfeta, yrvakna fritidscowboys, med illasittande uniformer och vapen spretande i alla riktningar. ”Ryssen kommer, framåt soldater” skrek hemvärnsbefälet. Hälften av de tappra försvann hem till mamma, resten stod och stampade i tjugo gradig kyla och undrade. ”När får vi mat”?

Vis av erfarenheten drog jag på mig alla vinterkläderna och i sällskap med Don Felipe gick jag in i skogen mot trollens hemvist. Tio minuter senare vid trollens grotta stod Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns, lika svarta som Don Felipe, men av sot, endast Carl Gustavs svanstofs lyste faluröd denna morgontimme. ”Vad har ni nu hittat på”? Undrade jag smått skräckslaget.

”Vi bara bygger till lite, precis som du och Graciela gjort”. ”Bygger till, hur då bygger till, med en explosion som hörts vida omkring. Försvaret mobiliserar och snart har vi väl både Nato och Putin här med sina jaktplan”. I samma ögonblick kom sju hemvärnsgubbar på gåsrad, tvärstannade när dom får syn på två svarta troll, den halvmeter höge Carl Gustav och tre meter Bror Klumpeduns. Bror Klumpeduns säger ”Buuuu” och det låter väldigt mycket när det stora trollet säger ”Bu”. De tappra slängde sina bössor och flydde hals över huvud i mindre ordnad formation än gåsrad, snarare som en väldigt skrämd gåsflock. Don Felipe instämde glatt skällande av glädje och vill gärna följa efter och sätta mer skräck i de flyende.

Runt i kring låg klippblock från den stora raserade grottan, så sprängningen var väl inte helt lyckad. ”Vad sprängde ni med”? Undrade jag strängt, Trollen skruvade lite på sig och Järlåsatrollet förklarade att han rört samman lite av varje och spetsat det hela med sprängdeg och pentylstubin och till det hade han kopplat några tändhattar. ”Jaha och var fick ni sprängdegen och pentylstubinen från”? ”Vi hittade ett gammalt förråd, som tillhört ingenjörtrupperna”. Jag bara virrade på huvudet och sa åt dem ”Se till att städa upp och snygga till er, för annars vimlar det snart av myndighetsfolk och journalister här”.

Måste säga att trollen kan vara väldigt effektiva ibland och på få minuter hade de återställt grottan, sett till så att snön var tillbaka på träd, bergknallar och tak. Timmen senare knackade två skamsna troll på min dörr och undrade ”Bjuder du på kaffe”

Nils Mohlin

©2016

Lukten av min egen rädsla

”Lukten av min egen rädsla” är en av de starkaste skildringar jag läst om militärdiktaturen i Argentina. Trettiotusen människor försvann – torterades till döds, eller slängdes levande ut från flygplan. Blanca Firpo överlevde och flydde med sin familj till Sverige.

Blanca Firpo berättar och Marie Sälmark skriver ”Vi ville överleva, inte för att rädda våra liv utan för att kunna berätta för världen vad som skedde. Torterarna slog ihjäl oss i Guds namn. Det luktade bränt om oss efter eltortyren. Mensblodet rann och min kropp var blåslagen. Om jag inte duschade fick jag stryk och om jag duschade blev jag våldtagen. Mellan våldtäkterna slog de med batongen eller testade vattentortyr. Jag skall aldrig glömma och jag ser mina döda kamraters ansikten framför mig om och om igen.”

En skakande berättelse om vänner som dödas och hur Blanca själv greps den 11 mars 1979 av Alfredo Astiz. Blanca hade varit på flykt undan militären en längre tid, hennes man var redan tillfångatagen och placerad i dödslägret Esma. Läsaren ges en inblick i en av historiens värsta skamfläckar militärdiktaturen i Argentina.

Jag har genom min fru Graciela, som kommer från Uruguay träffat många starka personligheter, med levnadsöden som starkt påminner om Blanca Firpos. Det är angeläget att dessa fruktansvärda övergrepp berättas och skrivs ner, det var inte bara Argentina som hade militärdiktatur. Militärjuntorna har i modern tid varit vanligt förekommande i Latinamerika.  

Blanca Firpo berättar att lidandet aldrig tar slut. Söndersparkade njurar, sönderslaget skelett som trycker på hjärta och lungor, skadade tänder, nedsatt hörsel och en posttraumatisk stress som alltid gör sig påmind. Blanca ger inte upp och arbetar nu med sina överlevande kamrater i Buenos Aires för att få de ansvariga militärerna dömda för brott mot mänskligheten. Ännu en otroligt stark personlighet jag fått stifta bekantskap med

 

Blanca Firpos bok läser man inte bara en gång, den är ett skakande nutidsdokument, som man återkommer till.

 

Nils Mohlin

©2016

http://bibliotek.nykoping.se/web/arena/forfattarkvall-blanca-firpo
http://www.adlibris.com/se/sok?q=blanca+firpo

När skall Annelie Nordström ta sitt ansvar?

Anders Bergström Kommunals tredje vice ordförande och kassör offrades på syndens altare och tvingades avgå. Helt berättigat, men nu väntar vi bara på att Kommunals ordförande tar sitt fulla ansvar och avgår. Jag tror ingen är så enfaldig att man inbillar sig att Annelie Nordström varit ovetande om vad som pågått, i synnerhet som hon åtnjutit en hel del av ”fackpamparnas förmåner”.

Så i rättvisans namn ersätt hela kommunals ledning och städa ut alla lik ur garderoben. Skall fackförbunden ha sina medlemmars stöd, så är det hög tid att se över pamparnas liv och leverne, som här och där finansierats med inbetalda avgifter.

Själv har jag gudskelov alltid varit facklig vilde.

Nils Mohlin

©2016

Fackpampars lyxliv på medlemmars bekostnad

Fackföreningsrörelsen har historiskt sett haft stor betydelse för arbetarrörelsen och under 30, 40, 50 och 60-talet hade de onekligen sitt berättigande. Idealister bar fanan högt och slogs för arbetarnas villkor.

 

Under sextiotalets sista år började nytt ledarskap komma in i förbunden, 1968 blev Hasse ”Hoffa” Ericson ordförande för transport. Skandalerna var många och slutligen sparkades ”Hoffa” den 29 januari 1980 av en enig förbundsstyrelse.

 I Januari 1991 mördades Byggnadsarbetarförbundets ordförande Bertil Whinberg och Träindustriarbetareförbundets ordförande Ove Fredriksson i Tallinn när de umgicks med prostituerade. En besvärande omständighet i det hela var att makan till Bertil Whinberg, Margareta Whinberg var en av drivkrafterna bakom Sexköpslagen.

Nu är det kommunals tur som på medlemmarnas bekostnad startar lyxrestaurang med nakenshower. Inhyrd porrskådespelerska springer runt naken tillsammans med ”Lets dance” domaren Tony Irving. Gratis lyxsemestrar för ledningen på Marholmen, såväl Marholmen som lyxkrogen Metropol ägs av Kommunals handelsbolag Lyran.

 

 

Tror ta mig tusan att de är på lyran hela gänget.

Skäms!

Nils Mohlin

©2016

 

Flytta till Kivik

Flytta är inte så tokigt, även om det är en hel del praktiska saker som skall lösas. Försäljning av den gamla bostaden, packa, städa och så vidare. Men jag måste säga att det känns ganska lätt när vi skall flytta till ett i mitt tycke, en av de vackraste platserna i Sverige. Kivik på Österlen, till ett hus med havsutsikt och gångavstånd till den gamla fiskehamnen. Jag citerar några rader från Kivik Tourism hemsida:

”Fiskebåtar, äppelodlingar, marknader, konst och annan kultur – så mycket och ändå så behändigt! Kivik är en av Österlens riktiga pärlor, en gammal by som slumrade sig fram genom århundradena och som nu lockar till besök med ett allt rikare utbud av affärer, restauranger och sevärdheter.
Det gamla fiskeläget Kivik har en ovanligt väl bevarad och underhållen äldre bebyggelse.
En promenad i de gamla kvarteren nära hamnen är en ren njutning. Det var här som den burleske författaren Fritiof Nilsson Piraten gärna tillbringade somrarna, ibland i sällskap med sin excentriske vän Sten Broman, mannen som hatade dragspel och älskade färggranna kostymer.

Det mestadels behagliga klimatet har gjort Kivik till ett centrum för den svenska äppelodlingen. Både i byn och i dess närhet surrar det av flitiga bin i pollineringstider och när äppelodlingarna blommar i maj är det ännu vackrare än vanligt i våra trakter.

På Österlen verkar hundratals konstnärer och konsthantverkare, och det var just här som den första Konstrundan arrangerades påsken 1969. Inpå knutarna, söderut, finns Kivik Art och Stenshuvud, Sveriges sydligaste nationalpark, med en sällsynt rik fauna och flora. Strax norr om Kivik börjar landets längsta och kanske finaste sandstrand, den som löper ända bort till Åhus och där Hanöbuktens vågor kluckar och brusar mot land.”

http://kiviktourism.se/

Nils Mohlin

 

 

Kivik

Till påsk flyttar vi till Fritiof Nilsson Piratens gamla hemtrakter Kivik på Österlen.

Så ofta vi hinner kommer vi åka till vårt älskade Los Alcázares

 

Fritiof Nilsson Piraten

 

Kring påsk flyttar vi till Fritiof Nilsson Piratens gamla hemtrakter i Kivik. Det känns väldigt speciellt, då jag hade förmånen att få lära känna Piraten under de sista åren av hans levnad. Piraten som han kallades av de flesta, blev känd för bland annat böckerna Tre terminer, Bombi Bitt och jag, Bokhandlaren som slutade bada och många fler. Fritiof Nilson Piraten gick bort i januari 1972 och jag träffade honom första gången fem år tidigare när jag var 23 år. Han hade en vinterbostad på Fredriksbergsgatan 2 i samma  hus som byggmästaren jag arbetade hos hade sitt kontor. Anledningen till att vi möttes var att varje dag, strax innan klockan tolv hämtades han av Sten Broman och dennes chaufför, för att inta lunch på anrika hotell Savoy mittemot centralstationen i Malmö.

Lunchen sköljdes ner med snaps, öl och några groggar som avrundning på det hela. Strax efter fyra kom herrarna tillbaka till Fredriksbergsgatan, ungefär vid den tidpunkt jag slutade för dagen. Piraten hade vissa svårigheter med gåendet och det blev inte bättre efter lunchen, så jag hjälpte honom ganska ofta till bostaden fem trappor upp. Efter att den här proceduren upprepats ett antal gånger bjöd han in mig i bostaden, tog mig direkt med in i sin skrivarlya. Om det nu var för att undvika livspartnerns vredgade blickar eller om han ville visa skrivarlyan, det allra heligaste det vet jag inte. Piraten var en mycket rolig och lärd person och underhöll mig under ett par timmar tills han var trött och jag lämnade honom. Detta upprepades ett tiotal gånger, att han satt och språkade med mig som var nära femtio år yngre. Det är med glatt minne jag kommer ihåg några av de mest givande samtal jag har haft i mitt liv.

Piraten hade en viss svaghet för de destillerade dryckerna och hade en ganska så äventyrlig uppväxt. Han lyckades bli relegerad från Ystad läroverk efter vad som kallades ”värdshusbesök, spritförtäring, slarvig skolgång och opassande kontakter med det motsatta könet”. Han skärpte sig efter en tid till sjöss, kom hem och tog studenten som privatist vid arton års ålder. Han utbildade sig till jurist i Lund och blev en skicklig advokat, dessutom en mycket underhållande sådan i rättssalen. 1933 när Bock i Örtagård kom ut blev Piraten författare på heltid.
På hans gravsten i Ravlunda står det ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.”

Nils Mohlin

©2016