Kivik

Till påsk flyttar vi till Fritiof Nilsson Piratens gamla hemtrakter Kivik på Österlen.

Så ofta vi hinner kommer vi åka till vårt älskade Los Alcázares

 

Fritiof Nilsson Piraten

 

Kring påsk flyttar vi till Fritiof Nilsson Piratens gamla hemtrakter i Kivik. Det känns väldigt speciellt, då jag hade förmånen att få lära känna Piraten under de sista åren av hans levnad. Piraten som han kallades av de flesta, blev känd för bland annat böckerna Tre terminer, Bombi Bitt och jag, Bokhandlaren som slutade bada och många fler. Fritiof Nilson Piraten gick bort i januari 1972 och jag träffade honom första gången fem år tidigare när jag var 23 år. Han hade en vinterbostad på Fredriksbergsgatan 2 i samma  hus som byggmästaren jag arbetade hos hade sitt kontor. Anledningen till att vi möttes var att varje dag, strax innan klockan tolv hämtades han av Sten Broman och dennes chaufför, för att inta lunch på anrika hotell Savoy mittemot centralstationen i Malmö.

Lunchen sköljdes ner med snaps, öl och några groggar som avrundning på det hela. Strax efter fyra kom herrarna tillbaka till Fredriksbergsgatan, ungefär vid den tidpunkt jag slutade för dagen. Piraten hade vissa svårigheter med gåendet och det blev inte bättre efter lunchen, så jag hjälpte honom ganska ofta till bostaden fem trappor upp. Efter att den här proceduren upprepats ett antal gånger bjöd han in mig i bostaden, tog mig direkt med in i sin skrivarlya. Om det nu var för att undvika livspartnerns vredgade blickar eller om han ville visa skrivarlyan, det allra heligaste det vet jag inte. Piraten var en mycket rolig och lärd person och underhöll mig under ett par timmar tills han var trött och jag lämnade honom. Detta upprepades ett tiotal gånger, att han satt och språkade med mig som var nära femtio år yngre. Det är med glatt minne jag kommer ihåg några av de mest givande samtal jag har haft i mitt liv.

Piraten hade en viss svaghet för de destillerade dryckerna och hade en ganska så äventyrlig uppväxt. Han lyckades bli relegerad från Ystad läroverk efter vad som kallades ”värdshusbesök, spritförtäring, slarvig skolgång och opassande kontakter med det motsatta könet”. Han skärpte sig efter en tid till sjöss, kom hem och tog studenten som privatist vid arton års ålder. Han utbildade sig till jurist i Lund och blev en skicklig advokat, dessutom en mycket underhållande sådan i rättssalen. 1933 när Bock i Örtagård kom ut blev Piraten författare på heltid.
På hans gravsten i Ravlunda står det ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.”

Nils Mohlin

©2016

Järlåsatrollets nyårslöften

På nyårsdagen stötte jag på Järlåsatrollet när jag var ute och sopa rent från snön, som än så länge fallit tämligen sparsamt. ”Brukar du avge nyårslöften”, ville Järlåsatrollet veta. ”Nja jag är kanske för gammal för det där och sedan håller man dem sällan. ”Jag har avgett nyhetslöften” raljerade trollet. ”Jaså vad då?” undrade jag, rätt så trött på hans intensiva energi. ”Min bror Klumpeduns skall banta 50 kilo till sommaren”. ”Ja men Carl Gustav det är väl inget nyårslöfte du kan ge, det måste komma från Bror Klumpeduns själv.” ”Vadå nyårslöfte som nyårslöfte, nu skall klumpisen gå ner minst 50 kilo” sa trollet med övertygande bestämdhet.

Järlåsarollet började späka och träna sin gamle bror, som glad i hågen ställde upp på löprundor och all annan fysisk aktivitet. Klumpeduns rusade genom Uppland på korsen och tvären, han åt mindre, tills sanningen en dag uppdagades. Klumpeduns hade mött Mohammed, en kebab och pizzakille i Morgongåva. Järlåsatrollet smått förargad förlät sin bror, som fortfarande är över 400 år gammal och näst intill lika tung.

”Åt helsike med nyårslöften” skaldade Järlåsatrollet som den värsta poet. ”Vad är det med dig, tror du att du är Sam Carlquist, eller någon annan diktarsnubbe”?

”Nä jag försöker ju bara fostra min bror.”

God fortsättning på det nya året vänner

Järlåsatrollet, Klumpeduns och jag

Järlåsatrollet firar nyår

Nyårsafton i Järlåsa minus några grader och solen gnistrar mot mark och barrträd i vinterskrud. Goda vänner kommer på besök för traditionellt nyårsfirande och Järlåsatrollet undrar lite försynt om han och Bror Klumpeduns får vara med och fira in det nya året. ”Naturligtvis får ni det, men ni får kanske förvandla er lite så att ni inte skrämmer våra gäster.”

Våra gäster anländer punktligt och fem minuter senare knackar det och jag gläntar försiktigt på dörren för att se resultatet av trollens förvandlingsnummer. Den enda förändringen är att Klumpeduns har blivit mindre, så han är inte stort mer än 20 centimeter längre än Carl Gustavs halvmeter. Järlåsatrollet skyndar sig att förklara ”Det dumma trollet bredvid mig envisades med att han ville se ut som Humphrey Bogart, men han har ju varit död i många år. Så jag tänkte att då är det bättre att jag förminskar det där klumpiga trollet.” ”Okej, men ni får vänta här medan jag förklarar för våra gäster.”

”Ni har ju läst mina berättelser om Järlåsatrollet och hans bror, dom skall vara med och fira nyår ikväll.”

Ett roat leende från våra gäster, någon virrade på huvudet och jag anade gästernas tankar ”gubben har blivit tokig i huvudet”. Någon annan sa ”Nils du tål nog inte skumpan”. Då öppnade jag dörren och släppte in trollen, som sa hej svejs och slog sig ner på varsin stol. En dam svimmade med en elegans, som en operadiva skulle avundats. Alla andra satt förstummade med gapande munnar, men snart hade Järlåsatrollet mjukat upp stämningen med skämt som alla skrattade hejdlöst åt. Som genom ett under var Järlåsatrollet medelpunkten i kvällens fortsatta umgänge och ingen tycktes reflektera över att de umgicks med ett par troll. Vid tolvslaget gick vi alla ut för att titta på de raketer som sköts upp från skilda håll. Bror Klumpeduns hade gjort en egen raket av mitt gamla oljefat och innan vare sig jag eller Järlåsatrollet hann stoppa honom tände han på stubinen, Jag vrålade ”ta skydd”, men den exploderade inte. Nej den steg ungefär som en rymdraket med en eldsvans efter sig, sen såg vi den inte mer. Däremot kunde man på nyheterna höra om ett föremål som lagt sig i en omloppsbana runt jorden. Stormakterna förnekade all kännedom om föremålet och skyllde på varandra, tills den dag mitt gamla oljefat helt plötsligt ramlade ned i huvudet på den främste IS ledaren. Då plötsligt ville både USA och Ryssland ta åt sig äran.

Gott Nytt År vänner önskar

Järlåsatrollet Carl Gustav, Bror Klumpeduns och Jag

Gott NYTT ÅR

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla

Julklappsbok

"Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar" finns tillgänglig hos alla nätbokhandlare. Dels som fysisk bok och dels som E-bok.
Vill ni ha ett signerat ex så skicka ett mail till nils.mohlin@gmail.com
Kostnaden är då 145 kronor inkl. frakt

https://www.facebook.com/nilsmohlin/

Järlåsatrollet besöker banken

Järlåsatrollet hade planer inför julen, att med Bror Klumpeduns hjälp dela ut massor av julklappar till fattiga och behövande. Den ena långtradaren efter den andra levererade tonvis med leksaker, kläder, filtar, konserver, godis och mycket annat.

Banken knorrade skräckslaget, när Järlåsatrollet stegade in iklädd sin rosa höga hatt och nymålad svanstofs, för att betala alla varorna. Chocken över att se ett troll komma in med ett badkar på ena axeln och en jättesäck på den andra, fick kunder att huvudstupa fly, ja bankdirektören och ett par anställda också. Kvar stannade fru Svensson i den kassa, hon troget suttit i de senaste 25 åren. Det gick en del rykten om ett par troll, som var snälla och hjälpsamma. Det och mycket annat fick fru Svensson höra talas om av pratsamma kunder. ”Är det möjligtvis herr Järlåsatrollet som besöker oss”? Undrade en med tanke på situationen tämligen balanserad fru Svensson. ”Carl Gustav är namnet” påpekade Järlåsatrollet samtidigt som han lyfte på sin rosa hatt och bugade artigt. ”Jag skall betala lite räkningar” sa trollet och räckte fram en tjugo centimeter tjock bunta. ”De flesta av våra kunder betalar via internet och det tar en förfärlig tid att gå genom alla de räkningarna” sa en nu väldigt professionell fru Svensson. ”Hur mycket rör det sig om i pengar”? ”Tja runt en miljard kan jag tänka mig” sa Järlåsatrollet fundersamt. ”En miljard”? Stammade en nu något mindre professionell fru Svensson. Samtidigt stirrade hon på det gamla badkaret och säcken som trollet med en duns placerade på golvet. ”Men det är ju ryska rubel” protesterade fru Svensson vilt. ”Ja närmare bestämt nio miljarder ryska rubel, rubeln är ju knappt värd någonting alls”. I samma ögonblick öppnades dörren och Bror Klumpeduns tryckte in två säckar till, ja tryckte in, Klumpeduns var ju allt för stor för att kunna ta sig in i lokalen. Då svimmade fru Svensson.

Den flyende bankdirektören ringde polisen och påstod att ett rån pågick i banken. ”Hur många och kan du ge en snabb beskrivning av gärningsmännen”? Undrade polisen i larmcentralen. ”Ett troll”! ”Inte nu igen” tänkte polisen och tog sig för pannan. När Järlåsatrollet hörde sirenerna knäppte han med fingrarna och förvandlade sig till en prydligt klädd äldre herre, med svans och röd svanstofs. Poliserna störtade in med dragna vapen, precis när Järlåsatrollet gav fru Svensson ett glas vatten och diskret stoppade svansen innanför rocken. ”Var är rånaren” skrek insatschefen. ”Vilken rånare” undrade en nu betydligt mer sansad fru Svensson, ”han är i så fall den förste rånare som har med sig nio miljarder rubel till banken”. Poliserna stirrade på pengarna, som tog en stor andel av golvet i anspråk. ”Detta måste kontrolleras, så att inte pengarna kommer från brottslig verksamhet”. ”Ring Putte” sa Järlåsatrollet i den äldre mannens skepnad. ”Putte”? ”Ja han som bossar i Ryssland, Vladimir Putin har skänkt pengarna efter viss diplomatisk övertalning”.

Efter noggrann kontroll från skattemyndigheter, polis, utrikesdepartementet och så kallad tyst diplomati, så medgav Putin att han skänkt pengarna till en synnerligen storväxt herre med svans. Pengarna skulle användas till välgörande ändamål. Räkningarna blev betalda i rätt tid, tack vare en mycket hjälpsam fru Svensson.

Bankdirektören som efter händelsen blev en smula förvirrad, gick runt och mumlade troll, troll, troll och hamnade efter läkares inrådan på ett vilohem. Fru Svensson blev efter 25 års trogen tjänst utsedd till ny bankdirektör. Journalister skrev om troll, men det upphörde när fru Svensson med bestämdhet hävdade, förmodligen av ren lojalitet mot Järlåsatrollet, ”att något troll hade då inte hon sett”.

Nils Mohlin

© 2015