Manusarbete

Med ihärdighet engagerar sig Järlåsatrollet i slutarbetet med manuset till ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra Gubbar”. Trollet hänger över min axel och kommenterar titt som tätt berättelserna om sina äventyr. Herr Svensson tycker han är en rätt cool figur och Spanienhistorierna uppskattar han efter att själv varit med mig nere i Los Alcázares.

Med irriterande envishet går han allt emellanåt lös med rödpennan, när jag vänder ryggen till. Han slutar först när jag säger till honom att jag drar in allt kaffe om han inte låter bli mitt manus. Då börjar han tjata om releaseparty, var, när och hur det skall ordnas. Om han skall sitta till höger eller vänster om mig, när jag läser valda avsnitt ur boken. Vilka som skall bjudas och så vidare. Jag tystar hans tjat med att – ”Först skall manuset till förlaget, det skall granskas och korrekturläsas innan det går till tryck”. – ”Okej jag skall hålla mig lugn, men hur lång tid tar det då”? Jag suckar ljudligt och skickar ut honom för att skotta snö. Fem minuter senare knackar han på dörren – ”Jag har skottat nu, är du klar med manuset”? Barn kan tjata, men min kompis Järlåsatrollet är sju resor värre. – ”Det är nog dags för dig att gå och sova en veckas tid nu, så att jag får lite ro att färdigställa manuset”. Med en långt utdragen suck drog sig trollet Carl Gustav tillbaka. Efter en timmes tid drog jag en suck av lättnad, då jag under huset hörde att Järlåsatrollet börja snarka.

Nils Mohlin

© 2015

Järlåsatrollet blir en diva

Järlåsatrollet stressar mig, han vill se och hålla boken i handen. Förbaske mig så är han lite fåfäng, bortsett från den rödmålade svanstofsen, så vill han läsa om sina äventyr. Han säger också att han vill ha del av royaltyn, utbetalt i form av hamburgare från McDonalds. Jag tror han börjar bli något av en diva, efter det han var med mig i Spanien, så går han runt med solglasögon och elegant stråhatt. Dessutom sitter han bekvämt bakåtlutad i en gammal solstol som han hittat någonstans, placerad i en snödriva. Läppjar på en drink med ett cocktailparaply och långt sugrör, grankottslikör kallar han det. Bror Klumpeduns får naturligtvis agera uppassare och skall servera grankottsdrinkar på ett fat. Locket till en gammal oljetunna, som rödmålats är serveringsfatet och skall med bugning och elegant gest räckas fram så att Järlåsatrollet kan nå sin drink serverad i en gammal konservburk. – ” Shaken, not stirred” säger Järlåsatrollet Carl Gustav.

Nils Mohlin

copyright 2015

Ny bok kommer i mars

38.362 ord eller 228.760 tecken inklusive blanksteg innehåller manuset som jag för stunden håller på att redigera. Till förlaget går det omkring den 20 januari. Ett par månader senare kommer den färdiga boken ut.

Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar

Mycket av skämt, lite av allvar

En samling skrönor

Varav en hel del otroligt nog är helt sanna

av

Nils Mohlin

I boken har jag samlat Gracielas och mina äventyr, herr Svensson dyker upp. Järlåsatrollet har fått sin berättigade plats,  lite andra berättelser och naturligtvis en del barnbarn.

En bok om vår ursvenska vardag och naturligtvis den spanska, en skrift att läsa, utan att för den skull drabbas av hybris eller melankoli.

Gott Nytt ÅR

Nils Mohlin

©2014

GOTT NYTT ÅR!

Tisdagen den 30 december, den 364:e dagen i den Gregorianska kalendern. En dag återstår på året. 2014 drar sina sista suckar. Med andra ord det är nyårsafton i morgon.

Jag önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR

Järlåsatrollet och James Bond

En av mellandagarna vid jul och nyår så knackade Järlåsatrollet Carl Gustav på vår dörr. Han knackar alltid och busar aldrig in i vår bostad som kanske många förväntar sig att ett troll gör. Nej han väntar lugnt utanför tills jag öppnar, skrapar lite med foten, vispar med svansen och tittar lite pillemariskt på mig med sina stora snälla ögon. Jag blir alltid glad när jag ser min lille kompis och undrar vad han vill. – ”Har du en kortlek som du kan låna mig?” – ”Tja det finns kanske någon liggandes i någon låda här, men vad skall du ha den till?” – ”Jag skall lära min korkade brorsa Klumpeduns att spela poker” sa Järlåsatrolet. – ”Spela poker” utbrast jag, ”Kan du spela poker?” – ”Jajamän jag är proffs, vem tror du lärde Sean Connery och alla de andra kändisarna att flyta runt i Monaco”. Jag bara gapade av förvåning över hans vilda påståenden. – ”Du tror mig inte va?” sa Järlåsatrollet och i samma sekund knäppte han med fingrarna och framför mig på trä däcket till Lilla huset på berget stod en smokingklädd Sean Connery i sina bästa år och sa – ” My name is Bond, James Bond”. I handen hade han en dry martini och tillade ”Shaken, not stirred”. Jag virrade på huvudet och gick in för att hitta en kortlek. I barnbarnens låda hittade jag en väl sliten kortlek och jag tror knappast att den var komplett. Jag gav den till Sean Connery eller Järlåsatrollet som sprang ut glad som ett barn utan smoking och den skotska accenten, bara med rödmålad svanstofs.  Senare berättade Järlåsatrollet att det var han som var stuntman i alla Bondfilmer. Han tyckte Sean Connery var bäst och han den nye Daniel Craig var bara en fjant i jämförelse med Sean Connery. Hur det gick med pokerspelandet, ja Järlaåsatrollet spelade av sin bror hela det sparade grankottsförrådet. Järlåsatrollet lever numera tämligen gott medans bror Klumpeduns får leva på bark. Ja inte så allvarligt var dag bjuder Carl Gustav honom på den förfärliga grankottsoppan.

Nils Mohlin

© 2014

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Jag önskar alla mina läsare en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Järlåsatrollet och bror Klumpeduns

Så här inför Lucia och jul bjuder jag på en liten extra berättelse om Järlåsatrollet.

Järlåsatrollet och bror Klumpeduns

På andra dagen av Smålandstrollets besök tog jag min kompis Järlåsatrollet Carl Gustav lite avsides och undrade – ”Tycker du inte att vi skall bjuda din bror på lunch?” – ”Jo snälla vi kan väl köra till McDonalds?” – ”Nja jag tror inte det skulle fungera, han får inte plats i bilen och skulle han studsa dit ställer han till med kaos. Nej vi får handla hem mat, har du några förslag?” – ”Alla troll älskar Janssons frestelse.” – ”Janssons frestelse?” – ”Ja med mycket ansjovis i.” – ”Jaha men jag tror inte vi har så stora formar som behövs, jag misstänker att din bror äter rätt mycket.” – ”Han äter väldigt mycket och formen fixar jag, det finns ett gammalt badkar som någon dumpat vid vägkanten någon kilometer längre ner. Sedan kan vi laga det över öppen eld bland bergknallarna i gläntan.” Fylld av farhågor inför att laga en Janssons frestelse i ett badkar ute i naturen gick jag med på Carl Gustavs önskemål. – ”Okej men du får följa med och handla”, sa jag.

Carl Gustav och jag körde till ICA Maxi i Stenhagen. – ”Vi får väl ta en kundvagn” – ”En nej vi behöver minst fem.” sa Järlåsatrollet. Trollet snappade till sig fem kundvagnar och hur han nu än bar sig åt, så körde han alla fem själv. Han kopplade hop dem som vagnarna i ett tåg och lät själv som en ångvissla när vi kom in i den stora butiken. Av alla de hundratals människor som handla inför helgen försvann en hel del vid åsynen av trolltåget och dess förare. Först gick vi till grönsakerna och trollet tittade misslynt på potatisarna. – ”Det där räcker inte långt.”  Jag kallade på en av personalen och bad om hjälp. En ung kille kom fram, tittade nyfiket om än lite misstänksamt på Carl Gustav. – ”Vad kan jag hjälpa till med?” Innan jag hann svara, så rabblade trollet – ”Tio säckar potatis, en säck lök, hundra burkar ansjovis, femton liter grädde, några burkar salt och fem paket smör.” Stum av förvåning, inte bara över mängderna, undrade jag – ”Kan du receptet?” – ”Ja jag har varit trollkock i si så där 120 år.” Efter en timme var kärrorna fyllda och vi gick med kundkärretåget mot långa kassaköer. Framme vi oändligt lång kö, så lät Järlåsatrollet som en ångvissla igen och på några sekunder var vi helt ensamma i den kassan. – ”Hör du min kompis det där var inte riktigt snällt gjort.” Invände jag.” – ”Vadå jag ville ju bara varna, precis som tågen gör.”

En påtagligt nervös kassörska började slå in varorna i kassan allt medan hon oroligt tittade på det lilla trollet, som log sitt bredaste leende. När jag skulle betala sa trollet – ”Du glöm inte att dra bonuskortet!” – ”Hur vet du att jag har bonuskort? Har du kollat min plånbok?” – ” Nej det skulle jag absolut aldrig göra, men vi småtroll vet allt om det mesta. Hade du inte haft bonuskort, så hade du varit korkade, men det är du ju inte. Alltså så har du ett bonuskort.” – ”Jag förmodar att du hjälper mig att laga till den här kolossala Jansson frestelse?” näst intill bönade jag, med tanke på mängderna. – ”Jag fixar rubbet.” sa trollet. Med fällda bilsäten och tung last kom vi tillbaka till Järlåsaskogen och Smålandstrollet. Klumpeduns som han numera kallade sig bar allt det inhandlade i famnen upp till gläntan där tillagning och festmåltid skulle äga rum.

Nyfiket studerade jag trollen som på knappa tio minuter skalat och skivat tio säckar potatis, all lök, öppnat hundra burkar ansjovis. Allt gick så otroligt snabbt så det var omöjligt för ett mänskligt öga att uppfatta vad som hände. Efter tio minuter steg de läckraste dofter från det gamla badkaret av större modell. En granne passerade vårt hus medan jag sopade utanför i väntan på att trollens Janssons frestelse skulle bli klar. – ”Vet du om det öppnat någon restaurang här i krokarna, det luktar så förbaskat gott över hela nejden.” – ”Nej inte vad jag vet, jag har ingen aning om var dofterna kommer från.” Ljög jag så trovärdigt jag kunde.”

Timmen senare hämtade Carl Gustav mig. – ”All den maten kan väl inte vara färdig redan.”  Undrade jag fylld av skepsis. – ”Jodå kom och ät nu. Jag åt en normal portion av en otroligt utsökt Janssons frestelse, Carl Gustav åt fem och Klumpeduns resten av innehållet i badkaret.

Nils Mohlin

©2014