Svensson telefonerar.

 

”Tryck ett om du vill bli kopplad till telefonist” - ”Tryck två om det gäller fast telefoni” - ”Tryck tre om det gäller mobil telefoni” - ”Tryck fyra om det gäller bredband” - ”Tryck fem om det gäller faktura” - ”Tryck sex om du vill höra meddelandet en gång till” - ”Stanna annars kvar, så tar snart en telefonist emot ditt samtal”. Va fan sa maskinjäkeln undrar Svensson, medan han väljer bland alternativen, samtidigt som maskinen oombedd rabblar om det stereotypt robotaktiga meddelandet.

I tilltagande irriterad misströstan trycker Svensson på fyran, vad fan nu fyran stod för? - ”Gäller ditt ärende nytt bredbandsabonnemang, tryck ett” - ”Nej!” säger Svensson. - ”Gäller det support, tryck två. - ”Nej!” säger Svensson. - ”Övriga frågor, tryck tre. ”NEEEJ! Säger Svensson och trycker tre. ”För att snabbare kunna hantera ditt ärende knappa in fullständigt personnummer och avsluta med fyrkant” - ”Knappa in fullständigt telefonnummer och avsluta med fyrkant”. - ”Du är placerad som nummer 126 i kön och beräknad väntetid är 43 minuter”. En vanligtvis tämligen balanserad Svensson känner blodet sjuda vid tinningarna, när han med en efter alla knapptryckningar ganska spasmisk tumme avslutar samtalet. Sätter sig ned och tänker genom situationen – ”Jag skall tala med telefonisten” tänker Svensson. ”En vanlig människa av kött och blod, inte fler jäkla maskinröster”.

Svensson tar sig en kopp kaffe för att dämpa uppjagade nerver och fattar telefonen på nytt.

Samma förbannade alternativupprepningar av roboten, men med lite mer uppmärksamhet snappar Svensson att han skall trycka på ettan. Efter kort stund svarar vänlig telefonist, som hör en utdragen suck från Svensson, innan han först beklagar sig och sedan framför sitt ärende. En lika vänlig som väl vand och härdad telefonist lovar att hjälpa Svensson med att koppla honom till rätt avdelning.

En stunds väntan, klick...klick.....klick....”Gäller det ny faktura, tyck ett”. - ”Gäller det förfallen faktura, tryck 2” - ”Gäller det övriga fakturaärenden, tryck tre. Snabb som blixten trycker Svensson på knapp tre. Klick....klick....klick...”Ditt samtal är nu placerat i kö, du har plats nummer 73 och beräknad väntetid är 23 minuter. klick....klick....klick.....”Det är många som ringer oss just nu, vi får be dig försöka om en stund igen”. Tuut...tuut...tuut....

Svensson lägger sin telefon på bordet i en uppgiven gest, men greppar den på nytt, när ilsken signal tar Svensson tillbaka i nuet.

En vänlig röst säger ”Det är från Telebolaget”. Omedelbart tror naturligtvis Svensson att han äntligen skall få hjälp med sitt fakturaproblem.

Rösten fortsätter ”Som ett led i utbyggnaden av vår service undrar jag om det går bra ifall jag ställer några frågor”. ”NEEEEJ!” vrålar Svensson. Slänger telefonen på bordet och elegant glider den framåt , gör en geometrisk båge och sjunker lysande ner i intillstående akvarie. Några stilla bubblor utgör sista livstecknet av Svensson telefon.

Nils Mohlin

copyright januari 2013

Publicerad på Sourze 13-02-20 www.sourze.se
Länk:

http://sourze.se/2013/02/20/svensson-telefonerar__81122

www.nilsmohlin.se

Svensson på IKEA

Svensson på IKEA.

Mellandagar, den där välkomna och välbehövliga pausen från tämligen upphaussade helger. Mellandagsreor ett orosmoln på Svenssons himmel, men tänker ”Vi behöver nog inget” och lutar sig behagfullt bakåt i sin fåtölj.

”IKEA” säger fru Svensson, med sin oemotståndligaste röst. Tankarna rusar genom Svensson huvud och som i ett försök att vinna tid, svarar han ”Vad sa du älskling”? - ”IKEA”!

Bor man i södra delen av Stockholm, så är det IKEA vid Kungens Kurva som gäller. Världens största Ikeavaruhus 55.200 m² att promenera runt på. Tja promenera är kanske för mycket sagt, när det snarare gäller att se upp, så att man inte blir nedkörd av kundvagnar, nedtrampad av barn, som är så uppdämda av överskottsenergi att de far fram likt projektiler på ett slagfält. Svensson mumlar ”må vara att det inte var näst största Ikeavaruhuset, som kom på tapeten, Shenyang i Kina med bara 47.000 m²”.

Framför IKEA bevittnar Svensson havet av människor, där antingen en kvinna eller man greppat en kärra, tre, fyra barn, en mor eller svärmor i släptåg och som på given signal stormas entrén. Plogliknande formation tar varuhuset i besittning, en och annan svär över påkörda anklar och ben, nattsvarta blickar möter de värsta marodörerna. Knappt inne i varuhuset gör föräldrar tappra försök att lämna in sina telningar i lekrummet. Hundratals barn som samtidigt skall lägga sina skor och ytterkläder i en låda, föräldrar och barn förses med identisk stämpel. Mobilnummer lämnas om något av de små gudslånen längtar efter mamma och pappa. Halvvägs upp i rulltrappan börjar de första mobilerna ringa – Emma gråter, Kalle har slagit sig, Oskar bråkar och några incidenter till. När rulltrappan når sitt plan vänder ett antal småbarnsföräldrar och åker ner till bottenplanets lekrum igen, för att ganska snart konstatera att förväxling skett mellan barnens lådor.

Svensson kastar en blick på bottenvåningens kaos och krockar med ett par äldre damer och deras vagn med ett paket värmeljus. Efter en åthutning från damerna styr Svensson stegen efter sin fru, väl medveten om sin bristande orienteringsförmåga i detta virrvarr av människor på världens största jäkla IKEA. Hellre djupt inne och vilse i en skog, vilket skulle vara fasiken så mycket enklare och fridfullare. Alla de små barn som nu hämtats av föräldrar börjar ganska samstämmigt med alla andra småttingar skrika - ”Korv, Glass, Pizza”. Frustrerade föräldrar försöker förklara att det finns vid utgångkassorna och att de måste lugna sig.

Vem fan vill lugna sig? Tänker Svensson och börjar hojta ”Mat,mat,mat” när de så nära håller på att passera restaurangen.

Fru Svensson ger sin make en blick och möts av ett brett leende. Naturligtvis blir det mat och stående i flera tiotalsmeter långa köer finns det gott om tid att både bestämma sig och ångra sig ett antal gånger. Tusentals köttbullar skyfflas rutinmässigt upp på tallrikar i en aldrig sinande kö, hade inte Svensson vrålat fisk, så hade det blivit köttbullar. Ny kö för att betala, ett par tappade brickor lite längre fram som en överförtjust knatte sätter sig i och börjar kalasa på, tills mamma abrupt avbryter det hela. Ny kö, man måst ju ha dryck och till sist en stunds paus vid ett bord intill en gång. Där Svensson ganska snart blir tacklad av en kundvagn, när han skall skära i sin fiskfilé, som naturligtvis landar på brickan i all sin remouladsås.

IKEA äventyret fortsätter våning för våning och äntligen så befinner sig Svensson på bottenvåningen med en labyrint av gångar framför sig. Ett helvetiskt virrvarr, där Svensson i fruns släptåg tvingas följa med pilar markerade gångvägar. Häftiga inbromsningar med vagnar, gamla tanter som tvärnitar och småpratar i blockerad gång. Inga flyktvägar, bara med näst intill hängivet tålamod, stapplar han fram, tills han ser kassorna. ”Fyndet älskling, måste kolla fyndet”! Säger fru Svensson. I nöd och lust sa prästen!

Jaha....fyndet, en exkursion bland allsköns överblivna och smått skadade attiraljer.

Äntligen kassan, en obeskrivlig kö, där folk tycks ha all tid till sitt förfogande, för allt i från klagomål till sociala problem. Svensson betalar, för vad vet han inte, men i en sista desperationens tanke, så skit samma.

Väl hemma sjunker han ner i sin fåtölj, en djävla poängfåtölj, fan ta Kamprad!

Nils Mohlin

copyright januari 2013

www.nilsmohlin.se

Publicerad på Sourze www.sourze.se  13-01-09
Länk: http://sourze.se/2013/01/09/svensson-pa-ikea__81004

Nyårsreflektioner.

 

Efter nyårsfirande med allt där till hör i glada vänners umgänge, inser jag vid mogen ålder det meningslösa i nyårslöften. Utfästelser som kommer på skam ganska så snart. När celebrerandet av 2013 års inledning väl lagt sig begrundar jag det gångna året.

Nytt år – En tid då alla nyhetsmedia med lite självaktning sammanfattar det gångna årets händelser, nästan i form av tio i topp listor.

Det blir en tävlan i att spegla det svunna året i form av överdrivna superlativer.

Årets katastrofer, årets krig, årets personligheter, årets.... och årets..... och en del rundar av med årets avlidna.

Med all respekt för media i deras roll som opinionsbildare och informatörer, önskar jag ibland att solskenshistorierna, de där små undangömda notiserna, som innehåller positiva budskap och lite glädje skall få mer utrymme i en i övrigt ganska ensidigt dyster nyhetsrapportering.

Jordens undergång var enligt Mayakulturens beräkningar utsatt till

den 21 december, tills någon kom på att det hela var ett matematiskt fel. Men lugn alla domedagsprofeter, ert omättliga behov av att fastställa ett slutdatum för Tellus existens finns i aztekernas beräkningar till den 2:de oktober 2027.

Kyrkan har som vanligt problem. Personalen har på sina håll svårigheter att samarbeta, märkligt med Gud som högste boss och Jesus som ställföreträdare borde det vara flyt i det hela.

Kyrkopolitiker köper tjänster av sig själva, pratas om rena familjeaffärer .Hur var det med de tio budorden. En och annan församling ser ut att behöva en repetitionskurs.

Det dåliga skämtet Sverigedemokraterna är snarare en skrämmande realitet med ökande opinionssiffror. Högerextremistiska rörelser som skriker ut människofientliga slagord och förakt över Europas invandrare. Förföljelsen av olika folkgrupper kan vi läsa och höra om näst intill dagligen, något som borde fylla var rättänkande medborgare med skam. Sverige en mångkulturell demokrati, som borde värna om alla människors lika värde – Mycket prat och lite handling.

I Santuario de Misericodia kyrkan i den lilla staden Borja i norra Spanien tog en åttioårig dam saken i egna händer när hon ”renoverade” en 120 år gammal väggmålning. Resultatet var förödande, men antalet besökare ökade lavinartat när alla ville betrakta damens katastrofala ”restaurering”. Kyrkan började helt plötsligt få nya intäkter tack vare åttioåringens egenmäktiga handling. Damen hade tydligen näsa för affärer också, hon stämde helt enkelt kyrkan för hon ansåg sig ha rätt till royalty.

Politiska självmål, överdådig representation på skattebetalares bekostnad, fiffelfrassar som lurat skjortan av företag och enskilda. Telefonförsäljningens skrupelfria metoder, företag inom äldreomsorgen som trampade i klaveret och gjorde vården till politiskt sprängstoff. Före detta riksdagsmäns och landstingspolitikers frikostiga avgångsvederlag, i många fall hyfsat unga personer som lyfter rejäla ersättningar var månad fram till sin pension. Våra skattepengar skall räcka till mycket. Ekonomisk kris lite var stans i världen.

Vad mer? - Krig, katastrofer, mord, svält, våld mot kvinnor och barn, mängder av barn som dagligen dör i brist på vatten, mat och av sjukdomar.

2012 – Ja ungefär som alla andra år.

Nils Mohlin

copyright 2013

www.nilsmohlin.se

Svenssons badrum.

Svensson duschar, borstar tänderna och rakar sig, sträcker sig och svär när han han skall försöka komma åt raklödder och hyvel under tidig morgon. Det rymliga badrummet påminner snarare om en kaotisk olycksplats, än det exklusivt flashiga katalogbadrum som skapades några år tidigare.

Ny inredning med bubbelbad, väl tilltagna förvaringsplatser och ett badrumsskåp, där Svensson tilldelades hälften av utrymmet. Raklödder, hyvel, tandborste, deodorant och rakvatten, lätt åtkomligt på de två övre hyllorna. De nedre två hyllorna skulle fru Svensson disponera, bestämde hon med övertygelse när badrummet stod klart i all sin glans. Även om det såg väldigt packat och svåråtkomligt ut i nedre delen av skåpet, så accepterade Svensson förnöjsamt nyordningen.

Ganska snart var Svenssons utrymme reducerat till en hylla, men okej han fick ju plats med sina grejer och frun hade ju så mycket mer. Några månader senare inhandlar frun glashylla på IKEA och säger med vänligaste röst - ”Om du skruvar upp den vid sidan av skåpet, så kan du ju förvara dina saker där”. Svensson skruvar upp hyllan som skulle placeras till vänster i linje med skåpets överkant. Svensson betraktar sina toalettartiklar farligt balanserande på smal hylla, dryga två meter upp ovanför toalettstolen. Första morgonens toalettbestyr med ny hylla inleds med att rakhyveln hamnar i toalettstolen, varpå Svensson inser att locket måste vara nedfällt. Dagliga sträckningar för att nå sina saker, stående på ena fotens tår, med ett ben utsträckt i akrobatliknande balansakt, framför toalettstol med en hand som stöd mot väggen, resulterar naturligtvis i ett förbannat ryggskott. Svensson är vid femtio år ingen akrobat.

Det kaotiska i badrummet svarar utseendefixerad tonåring för, som i förvirrad övertygelse om sin egen förträfflighet strör smutskläder, våta handdukar, gamla tidningar och tomförpackningar kring sig. Som om ett höghastighetståg passerat badrummet, går tankarna osökt till riskabel terräng när Svensson i tappert försök skall försöka ta sig fram till badkar och dusch utan att hamna på ortopeden med brutet ben. Badkar med rester av allsköns produkter, för vad? – Vet i fan! Om det åtminstone varit badleksaker, men nej en massa remarkabla burkar och flaskor som snabbt fyller en bärkasse.

De flesta olyckorna sker i hemmet, sa någon, fan så rätt tänker Svensson när han stänger dörren till badrummet, går till köket, kokar kaffe och blundar när han ser förödelsen samma tonåring lämnat i sina spår.

Svensson suckar när toalettbestyr och besöket i köket väl är avklarat och han helskinnad drar sig tillbaka med en kopp kaffe.

Nils Mohlin

copyright 2013

www.nilsmohlin.se

publicerad på Sourze www.sourze.se 13-01-11

 Länk: http://sourze.se/2013/01/11/svenssons-badrum__81009

Svensson blir förkyld.

 

Svensson har drabbats av ”Akut viral nasophryngit” - Låter allvarligt, förfärligt, stackars Svensson, hur skall han klara det?

Atjooo...atjooo, snörvel, nysningar, rinnande näsa och ögon, hostattacker och ont i kroppen. Feber tror Svensson, minst 40 grader, stapplar med ömmande ben och rosenrött ansikte in på närmaste apotek.

”Hjälp mig, jag är så sjuk!” kraxar Svensson och levererar en nysning, som får personal och kunder att ducka i pur förskräckelse. Med en hastighet av 120 kilometer i timmen skickar Svensson iväg en tre, fyra tusen små djävulskt infekterade droppar, som elakt delar med sig av Svenssons infektion. ”Alvedon och hostmedicin, så är du bra om några dagar” säger en smått irriterad farmaceut, väl vand vid flera Svenssonska mer eller mindre hypokondriska sjukdomstillstånd.

Med tanke på sin erbarmliga hälsosituation besöks även närmaste hälsokostbutik. ”Vi har brett sortiment av produkter för trista förkylningstider” kvittrar en leende försäljerska. Samtidigt som hon framför en allt sjukare Svensson radar upp Kan jang, vitlökskapslar, Echinaforce, antioxidanter och gud vet vad. Drygt tusenlappen fattigare lämnar Svensson butiken med stinn påse som innehåller allt föreslaget och lite till.

I hemmets trygga famn sväljer Svensson Alvedon, hostmedicin, hälsokostmedel och mäter febern – 36,9 grader, fel på den förbannade termometern.

”Fy fan vad jag är sjuk” reflekterar Svensson och bäddar ner sig i dagarna tre, med rödbrusiga kinder, näsa som lyser likt en stoppsignal. Tycker riktigt synd om sig själv, när ömmande näsa, nysningar och hostattacker stör behagfullt sängläge. Ringer vårdcentral, där sköterska helt fräckt säger ”Det är bara en vanlig förkylning”. - ”Vad då vanlig förkylning? Detta är djävulskt, jag är sjuk, ordentligt sjuk”!

Svensson ringer mamma, som förmodligen är den enda som med den kärleksfulla ömhetens förståelse lyssnar på femtioårig sons förfärliga sjukdomssymtom. ”Förmodligen rhinovirus eller svårartad influensa” säger Svensson, väl påläst från diger läkarbok, hypokondrikerns bibel.

Mamma rycker ut och pysslar om eländig son i sjukbädd, varmt te, honung, omstoppad och vårdad likt litet barn, frisknar Svensson till.

Tillbaka i arbetet förklarar Svensson, ”Tja, jag hade en släng av förkylning, fick ta det lugnt ett par dagar, en skitbagatell, men ville ju inte smitta er andra”.

”Förkylning kan vara vanlig förkylning, så snyt dig och håll käften Svensson!”

Nils Mohlin

copyright 2012

Publicerad på SOURZE 13-02-05  www.sourze.se
Länk:

http://sourze.se/2013/02/05/nar-svensson-blir-forkyld__81074

www.nilsmohlin.se

Svensson motionerar.

Andas ut sakta, sakta, spegelns kroppsprofil med högburen bröstkorg, sjunker i takt med utandningen till malplacerad kula, halvmetern längre ner. Svenssons humör smäller i golvet likt pannkakan som halkar av fatet - splash - älskade kalorier, hatade kalorier. Kalorier som spelar nesliga spratt, förvandlar ungdomsideal till blekfet massa, femtio bast konstaterar Svensson likt kväckande groda. Studerar spegelns hånfulla champagneflaskliknande figur, ingen Arnold eller Rambo inte. Decenniers nyårslöften, löften tillkomna i festens lycksaliga rus, någon dag senare samvetskvalfyllda tomma löften, större klädstorlekar ett måste - går inte att skylla på fukt i garderoben, när kläder tycks krympa i oroväckande takt och bli för små.

Nä, nu jävlar skall det hända grejer!

Flådiga träningskläder, moderiktiga gympadojor, träningskort på gym, noteringar i kalender månader framåt - träna, träna och åter träna. Tusenlappar investerade i drömmar om sommarens vältränade, midjesmala, bredaxlade föredöme.

En sympatisk man i trettoårsåldern tar emot Svensson, visar honom runt bland alla obegripliga redskap och talar om att det är han, som skall träna och hjälpa Svensson till ett bättre liv. Blivande träningskamrater kämpar i maskiner, med hantlar och stänger, ansiktsuttryck från glädje och belåtenhet till förvridet plågade anleten. Svett, tårar och envis dunkamusik fungerar likt piskan på galärslavarna, som lydigt följer takt och instruktioner. Svensson nu mycket blekare undrar stilla "vad fan har jag gett mig in i".

Under hurtig tränares militäriska tillrop Svensson späker sin kropp i maskiner, som för tankar till medeltida tortyr. Svettas, sliter och drar tills kroppen av mjölksyra darrar, som en sufflé, går ner i spagat och i duschen andas ut. Samma sak måndag, onsdag, fredag, där i mellan motionslöpa, tjugo kilo skall bort sa hurtbullen, som under skränig musik leder plågotimmar i gymmet. På väg hem tvärnit vid korvaluda, två tjocka med mos, hem, invägning - plus minus noll, värkande kropp sjunker ner i TV stolens lömska vrå. Lite chips, lite ostbågar, en öl, va fan Rom byggdes inte på en dag, lite belöning skadar inte, va var det för trams, Svensson skulle gå och få kostråd, nonsens.

Onsdag samma helvete, nu med en kropp som smärtar för var rörelse och en trännare utan empati - kör, kör, en gång till, ja och så tar vi i lite, känn hur musklerna arbetar. Vilka jävla muskler, dusch, tvärnit vid korvaludan, TV stolen, Chips och ostbågar, öl.

Torsdag skall kost ventileras, proteiner, kolhydrater och och det goda fettet, icke likvärdigt med det som smakar gott utan det som enligt experten gör gott. Grönsaker, frukt, böner, linser, nötter, fet fisk och så vidare, men var i helvete tog korv, hamburgare,pommes frites och bearnaisesås vägen. Jo det var lika med det onda kolesterolet och totalförbjudet.

Fredag ett nytt möte med fan själv och hans djävulska tortyrredskap, Svensson biter hop och lider syndarens kvalfula straff. Sympatisk, han är inte ett jävla dugg sympatisk, kör, kör, en gång till och så tar du i lite, känn hur musklerna arbetar. Förbannat begränsad vokabulär idioten har, kan skitstöveln inte säga nåt annat. Helvetes sadist!

Efter tredje passet vaggar Svensson bredbent och baklänges ner för trappan, i måndags kände han sig i alla fall som en femtioåring, nu tre pass senare färdig för ålderdomshemmet. Men skam den som ger sig, lördag dags för en joggingtur.

Med en kropp som högljutt skriker av smärta, värker överallt, träningsverk säger djävulens grymme hantlangare, går över säger han, sedan är det bara att köra så det ryker. Min kropp ryker redan, tänker Svensson och snart ryker den väl åt helvete. Drar på sig träningsoverall, löparskor och staplar ut på gatan, där han sakta stretchar sig fram. En dam med käpp passerar honom med raska steg, ett hån utsänt av barbarisk tränare mumlar Svensson och börjar med blytunga fötter och ben klampa gatan fram. Vänder vänster, vänster och vänster, är tillbaka vid sin port, går med bestämda steg till sin lägenhet och sätter sig vid datorn.

Blocket "träningsoverall och dito skor, obetydligt använt, säljs för halva nypriset". Korkar upp en öl och sjunker ner i fåtöljen med ett belåtet varggrin, "inga fler hjärtlösa sadistiska träningsfanatiker i hans liv inte".

 Skrev han som tränat i 54 år och skaffat sig ny knäled.

Nils Mohlin

copyright 2012

Publicerad på Sourze 13-01-21 www.sourze.se
Länk: http://sourze.se/2013/01/21/svensson-motionerar__81029

Whildeanska hösten 2013

Ålskade kö.

Likt en avbildad kinesisk drake ringlar sig kön förbi kyldiskar, kakor, läsk, glass och godishyllor. Gnisslande fulla kundvagnar knuffas i trånga passager, medan tålamodets eftertraktansvärda dygd ställer stressade människor inför prövningar, som många gånger överskrider det förnuftsmässiga tänkandet.

En gammal krum dam använder rollatorn som murbräcka. Passerar tämligen enkelt ett tjugotal stenansikten, samtidigt som hon med gnällig stämma mumlar "Jag har bara detta" och håller upp ett paket kex eller kanske snarare skakar med det. "Jag har bara detta och så, så svårt för att gå". En femtioårig, högröd korpulent herre, nummer ett i kön tittar förskräckt på den annalkande åldringen och helt plötsligt är han nummer två. Damen lägger kexpaketet på disken "Jo jag skulle ju ha ett paket grädde också, men jag hittar  inte, vill du vara så snäll och kila efter?" Kassörskan slänger en förskräckt blick på kön. Ansiktsuttryck och blickar som strålar av irritation och otålighet. Kassörskan låser kassan och ilar iväg mellan den slingrande drakens svans, barnskrik, hostningar, skramlande och skrapande kundkärror driver stressen till sin yttersta spets. Minuten senare sätts grädden framför damen, "Det blir 32 kronor". "Oj så dyrt", men börjar sakta fumla i sin kass på rollatorhandtaget, ur kassen drar hon en mindre väska, som hon mödosamt knäpper upp och tar fram en liten plånbok. Varsamt knäpper upp, lägger en tjuga på disken och förflyttar sig mödosamt till mynt inkastet där hon försiktigt stoppar ner krona efter krona. Ett par rasslar ner i skålen under, en tappar hon på golvet, som den korpulente böjer sig ner för att plocka upp, inte av vänlighet. Snarare som en gest av påskyndande, där han står som nummer två i en kö av växande frustration. När den lilla damen är klar och samlar hop sina tillhörigheter, nästan på väg ut, vänder hon sig mot kassörskan "Så glömsk jag är, skulle ju ha en trisslott också". Hela proceduren upprepas på nytt, väskan ur kassen, plånboken ur väskan, pengar ur plånboken. Plånboken tillbaka, väskan tillbaka, väskan i kassen, kassen på rullatorn och tanten börjar vagga fram för att samla hop sina varor, tittar på nummer två i kön, "Mår du bra lille vän, du är ju alldeles röd i ansiktet"?

"Vi öppnar här också" hörs det från motstående kassa, oroliga ögonkast, "Vem hinner först". Den korpulente kastar sig fram och stöter hop med en tvillingvagn, de drygt årsgamla barnen börjar skrika. En av dem slänger en öppnad godispaket mot honom,missar men innehållet sprids över golvet. Stressad mamma börjar samla hop, skum, choklad eller vad nu det grällfärgade skräpinnehållet består av. Snabba tonårskillar är nu först i kö två, den korpulente ställer sig strax bakom, men får besked av mamman att det alls inte är hans plats, han försökte knuffa undan henne och barnen. Den korpulente är nu nummer tre i kön, tills en herre knackar honom i ryggen och upplyser om att hans plats är bakom honom, alltså är han nu nummer fyra. Fyran biter hop och tänker att det tar nog inte så lång tid, väl framme vid kassan, hörs i en högtalare "Vi ha fått varor, kan du ta emot Lasse"? Lasse låser kassan, reser sig och ber om ursäkt och försvinner. Den korpulente vänder sig om och ser sex kundvagnar i en vansinneskapplöpning mot den andra kön. Följer själv efter och hamnar kanske som nummer tjugo i en kö där kassan ideligen hänger upp sig. Remsbyten till kassaapparat, dåliga prismarkeringar och överflödigt prat mellan kund och kassör. Den korpulente tittar ner i sin varukorg, släpper den med resignerad min på golvet, lämnar butiken och hamnar som nummer fem i korvkön på andra sidan gatan.

De pensionerade makarna har med fördragsamhet behållit sin plats i kön, nummer nio. Hustrun iakttar makens tilltagande irritation och med tapperhet dämpar hon en accelererande ilska som riskerar övergå i okvädningsord, usch så obehagligt. Helt plötsligt får hon syn på något och glömmer maken, tittar sig kring som om hon vill fånga alla köanonymas intresse. Rycker maken Helmer i rockärmen och gestikulerar vilt, "Titta, titta...de är ju ICA-Stig". Helmer tittar på sin fru med frånvarande blick, skakar på huvudet,"Det är inte ICA-Stig, ser du väl för fan". Jo envisas hustrun, "Det är visst då ICA-Stig","Men för helvete vi är på COOP och här finns ingen jävla ICA-Stig"!

Det första och i och för sig enda samtalet i kön dog ut, ja mobilsamtal pågick naturligtvis och de bland yngre som inte pratade, surfade eller sms:ade. Jag har fått en ny knäled för att den gamla var utsliten, ger mig fan på att tonårsgenerationerna, när det väl blir dags, inte behöver knäproteser, snarare tumproteser till tummar utslitna av sms och surf.

För vissa i det närmaste på gränsen till "köpsykos", sniglar raden av otåliga, tuggummiiddislade, svärande och mumlande personer framåt.

Varför utsätta sig för detta tänker jag och vänder i dörren när jag ser alla uttråkade, sorgsna och uppretade ansiktsuttryck, undrar vad som hänt? Begravningsfölje – eller?

Nils Mohlin

copyright 2012

www.nilsmohlin.se

Publicerad på Sourze 15 januari 2013 www.sourze.se

 Länk: http://sourze.se/2013/01/15/alskade-ko__81017
Whildeanska hösten - en antologi 63 röster