Att ta livet av hjältar

Jag har haft vanan att skriva praktiskt taget hela mitt liv. I yrkeslivet handlade det mest, att som ingenjör skriva utredningar, tekniska beskrivningar, besiktningsprotokoll och annat som var förknippat med det.

För cirka 10 år sedan började det bli mer på allvar, små berättelser, krönikor till en del tidningar, det blev en blogg som idag har mellan tre och femhundra läsare per dag lite beroende på veckodag. Det har blivit fyra böcker och jag har varit med i lika många antologier. Jag arbetar med två nya böcker, en thriller och en kåserisamling.

Jag målar mina bilder, har ett större konstprojekt på gång, fixa med husen, några uppdrag för kommunen, fixa käk och förmodligen något till.

Nu undrar alla vart sjutton vill han komma.

Jo alla stora deckarförfattare säger ibland – ”Nu skall jag ta livet av min hjälte, jag är innerligt trött på honom!”

Nu är jag ingen stor deckarförfattare och har ingen direkt hjälte att avliva, men jag har två efterhängsna troll, före detta Järlåsatrollet Carl Gustav och Bror Klumpeduns. De kom till av en ren tillfällighet när vi bodde i djupa skogarna någon mil utanför Uppsala. Facebookkompisen Randi Pedersen Hole skrev en dag på min tidslinje ”Du kan väl kika under en gran och se vad du hittar där.” – Det gjorde jag och sedan dess har cirkusen varit i full gång. Nu tänker jag inte bokstavligen ta livet av trollen, utan dom får snarare flytta hemifrån ett tag -Ta ”Time out” - Vi behöver en paus från varandra och kanske visslar jag på dem en dag om jag behöver hjälp.

Hej då trollen!

Ó Nils Mohlin 2018-02-15

Gnissel i skrotet

Vi har underbara vinterdagar just nu, med någon minusgrad och sol. Ett underbart väder för promenader när tiden medger och assistenten Don Felipe säger ifrån. Enda nackdelen är förmodligen att slitna leder uppskattar mer sol i kombination med ordentlig värme, tjugo grader och däröver.

Jag har en knäprotes, en förstärkt helprotes, ett robotknä som något barnbarn kallar det för. Man får sådana när man lyft skrot i över femtio år och Ibland funderar jag över om man inte skulle kunna få det lite rörligare och mer samarbetsvilligt  med några droppar 5:56 universalolja. Skämt åsido så är det bara när det är kallt som knäet jäklas med mig, så jag ser fram emot varmare dagar och framförallt att vi om en tid flyger ner till vårt älskade hus i Los Alcázares.

Ó Nils Mohlin 2018-02-14